Angela Merkel och undret i Prora

Text: Jan Lewenhagen

Bild: Daniel Karmann/AP/TT

När Wolfhard Molkentin fyllde 65 år hade han en stor mottagning med 150 gäster. En av gratulanterna var Angela Merkel.

– Utan Wolfhard Molkentin hade jag inte blivit förbundskansler, sade hon i sitt tal.

Elva år senare sitter Wolfhard Molkentin hemma i sitt vardagsrum och nickar bekräftande. Om medlemsomröstningen i Prora inte hade slutat som den gjorde den där sena septemberkvällen hösten 1990 hade Angela Merkels politiska karriär förmodligen aldrig tagit fart.

Wolfhard Molkentin kallar det som skedde för ett litet under.

Vi sitter i den blå hörnsoffan. Christa Molkentin har kokat kaffe och bakat plommonkaka medan hennes make berättar hur allt började.

Paret Molkentin bor i det lilla lantliga samhället Grammendorf, rakt norr om Berlin och bara några mil från Östersjökusten.

När muren hade fallit i Berlin och det första fria valet hade hållits i DDR i mars 1990 började en hektisk tid ute i landet med att ersätta det kommunistiska väldet med demokratiskt valda personer och få allt att fungera.

Wolfhard Molkentin hade gått med i Öst-CDU redan 1967 i tron att han skulle kunna reformera DDR.

Det dröjde innan han förstod att flerpartisystemet i DDR var en bluff och att det kunde sluta illa för den som var alltför påstridig.

– Jag lärde mig att den som gick för långt kunde försvinna över en natt, man måste yla med vargarna, säger han.

Som utbildad agronom hade Wolfhard Molkentin suttit i ledningen för ortens kollektivjordbruk. Man hade kor, hästar och får.

Efter diktaturens fall började en ny fas i Wolfhard Molkentins liv, han blev kommunalpoltiker på heltid i centralorten Grimmen och fick titeln lantråd.

Den 2 december 1990 skulle de första samtyska valen äga rum efter återföreningen och Wolfhard Molkentin var bekymrad.

CDU hade ingen lokal kandidat som var beredd att åka till Bonn, resurserna var uttömda när alla poster var besatta, kanske var det heller ingen som kände sig lockad av det okända Bonn långt borta i det främmande Västtyskland.

Förutom den lilla staden Grimmen och dess omgivningar omfattade valkretsen också Stralsund och ön Rügen.

[caption id="attachment_453600" align="aligncenter" width="506"]kanslern-som-kom-in-fran-kylan-1 Boken om Angela Merkel ges ut på Weyler förlag.[/caption]

Både i Stralsund och på Rügen hade CDU-föreningarna nominerat västtyska kandidater – Klaus Hermann och Hans-Günther Zemke.

Klaus Hermann arbetade åt CDU i Bonn och den då 54-årige Zemke var en bankman från Oldenburg, en stad som omedelbart efter murens fall hade blivit vänort med Rügen.

Wolfhard Molkentin säger att han aldrig hade talat om »ossis« och »wessis«, han hade alltid varit för en återförening, samtidigt visste han att det skulle finnas ett motstånd mot att rösta på en västtysk. Risken fanns att kandidaten från PDS, det reformerade kommunistpartiet, skulle vinna valkretsen.

Tyskland har en blandning av person- och partival. I varje valkrets finns ett direktmandat som går till den som får flest röster, i övrigt fördelas mandaten proportionellt.

Wolfgang Molkentin beklagade sig hos den inflytelserike Günther Krause nere i Berlin, han hade från östtysk sida lett återföreningsförhandlingarna och var ordförande för CDU i Mecklenburg-Vorpommern.

Molkentins klagan sammanföll med att Krause visste att en viss Angela Merkel var på jakt efter en valkrets, hon ville fortsätta i politiken i stället för att återvända till sitt forskarjobb på Vetenskapsakademin.

– Vem är Merkel, undrade Molkentin.

– Regeringens andre talesperson, svarade Krause.

– Be henne ringa mig, sade Molkentin.

Nästa dag ringde Angela Merkel. Det blev bestämt att hon skulle komma upp till Grimmen och presentera sig.

Hon kom väldigt mycket för sent, det tog längre tid att köra från Berlin än vad hon hade trott.

Wolfhard Molkentin och hans CDU-kolleger var på väg att gå hem när hon till sist kom, sedan satt Merkel vid ett långt bord med sju-åtta nyfikna kristdemokrater från Grimmen på den andra sidan.

Wolfhard Molkentin var positivt överraskad:

– Även om hon kom från Berlin och hade en doktorstitel i fysik så var hon väldigt enkel och jordnära, hon visste vad hon talade om, det kändes att hon var en av oss, jag kom snabbt fram till att med denna kvinna skulle vi kunna gå till val.

Efter mötet tog Molkentin sin kandidat lite avsides och gav henne ett gott råd; om hon skulle prata med bönderna om jordbruksfrågor skulle hon absolut inte ge sken av att vara kunnigare än vad hon faktiskt var, hon skulle omedelbart bli genomskådad.

[caption id="attachment_453603" align="alignnone" width="500"]Merkel2 Nyvald ledare. Angela Merkel svors in som förbundskansler den 22 november 2005.[/caption]

Medlemmarna skulle avgöra vem som skulle toppa CDU-listan i valkretsen, Grimmens kandidat hette Angela Merkel.

Det första mötet ägde rum i Grimmen och hade redan börjat när en medarbetare till Wolfhard Molkentin upplyste honom om att de var på väg att bryta mot vallagen, mötet var inte utlyst i laga ordning. Enligt lagen skulle den största föreningen bjuda in till mötet och det var CDU på Rügen.

Wolfhard Molkentin fick upplösa mötet.

I stället kallade CDU på Rügen till medlemsmöte och det skulle hållas i Arméns hus i Prora.

Arméhuset var en del av den väldiga anläggning vid stranden i Prora som hade byggts upp under nazieran och som varit i bruk även under DDR-tiden.

CDU i Grimmen organiserade busstransporter till Prora, två bussar med cirka 100 personer plus några personbilar reste i väg på eftermiddagen.

Kandidaterna fick presentera sig på nytt, Wolfhard Molkentin minns inget av Merkels framträdande, han satt framme på podiet i mötesledningen och hade tankarna på annat håll.

Det han minns var att medlemmarna suttit uppdelade under mötet.

Medlemmarna från Rügen hade gått in genom den vänstra dörren till hörsalen, de tillresta från Stralsund och Grimmen hade tagit den högra dörren.

Zemke vann den första omröstningen, han fick 45,9 procent av rösterna mot 31,5 procent för Merkel och 22,6 procent för Hermann.

Eftersom Zemke trots segern inte fått mer än 50 procent av rösterna måste ett avgörande val hållas mellan honom och Merkel.

Timmen var sen, det närmade sig midnatt. Grimmenborna var hänvisade till sina bussar och kunde inte lämna möteslokalen, i Rügenlägret började flera att troppa av. Det trodde att det hela var avgjort och ville åka hem och lägga sig.

– Det var det som var undret, utbrister Wolfhard Molkentin och medger att han i pausen inför den avgörande omröstningen värvade röster för Merkel bland Stralsunddelegaterna.

Angela Merkel vann den andra omröstningen.

Rügenborna reste sig i samlad tropp och lämnade lokalen. Wolfhard Molkentin uppfattade det som en protest.

– Jag har aldrig förstått det. I dag är det ingen heller som vill kännas vid det.

Han minns dock att Zemke kom fram och gratulerade Merkel, den bilden ser han fortfarande för sitt inre.

Hans-Günther Zemke minns kvällen i Prora och säger att det som hände var en följd av att folk inte var vana vid demokratins procedurer.

Han beklagar dock inte utgången.

– Jag hade alltid pläderat för att man skulle få fram en lokal kandidat, men det hade inte gått, berättar han per telefon från hemstaden.

Hans-Günther Zemke fortsatte för sin del som ledamot av stadsfullmäktige i Oldenburg, i dag är 80-åringen aktiv i CDU:s seniorförering och han har träffat Angela Merkel många gånger när hon varit på besök i Oldenburg i samband med valen.

– Hon har utvecklat sig väldigt bra sedan den där gången i Prora och hon åtnjuter ett stort förtroende här i Oldenburg, säger Hans-Günther Zemke.

Från kvällen i Prora minns han Merkel som »samlad och tillbakadragen«

Angela Merkel var förstås lättad när valet var över, hon tyglade dock sin glädje och deltog inte i Grimmen-delegaternas glärdjeyra.

Wolfhard Molkentin minns att valrörelsen gick bra, precis som han trodde fungerade Merkels chosefria stil i valkretsen, hon vann direktmandatet.

– Hon missade bara ett valmöte, hon var tvungen att lämna återbud sedan Helmut Kohl hade bett henne att komma till Bonn. Då förstod man att något var på gång, berättar Wolfhard Molkentin.

Han fick det bekräftat efter valet när Kohl utsåg Merkel till kvinno- och ungdomsminister i sin nya regering.

Sedan den dramatiska kvällen i Prora har Merkel alltid varit CDU-kretsens toppkandidat. Så sent som i januari 2017 valdes hon med 95 procent av rösterna på ett medlemsmöte i Grimmen inför höstens val.

På kalaset när Wolfhard Molkentin fyllde 65 år avslöjade Merkel ytterligare en sak; alltsedan 1990 har hon fått en gås av honom till jul.

När våren kommer köper Wolfhard Molkentin några gäss som han föder upp och slaktar inför julhelgen.

– Den som ser bra ut lägger jag i en påse som jag märker med »Merkel«, berättar han.

Till jul gör sig paret Molkentin ett par ärenden till huvudstaden, ett av dem är gåsleveransen.

– Då har vi privataudiens i kanslerämbetet, säger Wolfhard Molkentin.

Jan Lewenhagen
var Dagens Nyheters korrespondent i Berlin åren 2006–2016.

jan-lewenhagen_1__copyright__-1


Fakta | Tyska valsystemet

Tyskland har ett så kallat blandat valsystem. Väljarna har två röster och kan rösta både på en enskild person och på ett parti. I varje valkrets delas det ut ett direktmandat till förbundsdagen, det tyska parlamentet, till den enskilde politiker som fått flest röster.


Fakta | Angela Merkel

Angela Merkel arbetade som forskare på Vetenskapsakademin i Östberlin när muren föll. Efter murens fall engagerade hon sig politiskt och anslöt sig till Demokratiskt uppbrott, en av de grupperingar som bildades hösten 1989. Hon blev partiets talesperson inför valet i DDR våren 1990 och sedan också andre talesperson i den regering som bildades efter valet. I samband med återföreningen och det första samtyska valet i december 1990 hade Merkel gått med i kristdemokratiska CDU.