De här böckerna har Ryssland stämplat som ”HBTQ-propaganda”

Den ryska bokbranschen har börjat självcensurera sig. Det säger något om läget i landet inför presidentvalet.

Text: Per Enerud

Bild: Unsplash / Montage

Ryska medier rapporterar att näthandelskedjan Megamarket har upprättat en lista med boktitlar, vars innehåll bryter mot lagen om ”HBTQ-propaganda”. Bland de förbjudna verken finns en tidig kortroman av Dostojevskij – Netka Nezvanova. Här finns även klassiker som Boccaccio, Platon, Marcel Proust, Oscar Wilde och Virginia Woolf, liksom de svenska författarna Fredrik Backman och Carl-Johan Vallgren.  

Nätbokhandeln bekräftar att listan är autentisk och ska uppfattas som ett hjälpmedel för att undvika att publicera olagligt material. Rysslands grundlag förbjuder förhandscensur, så den ryska censuren fungerar enligt principen ”publish and be damned”. Ett förlag eller en bokhandel kan alltså straffas för att ha tillhandahållit böcker med olämpligt innehåll, och dit hör ”HBTQ-propaganda”. Det är även straffbart att sälja eller inneha böcker av författare som stämplats som extremister och statsfiender.  

Av Carl-Johan Vallgren är det ryska översättningar av Kunzelmann och Kunzelmann som bedöms som riskabel; av Fredrik Backman har Björnstad och Folk med ångest svartlistats. Sommaren 2022 försökte ryskt TV beskylla Sveriges ambassad för att genom Fredrik Backmans roman Björnstad bedriva gay-propaganda för barn. Boken ingick i ett paket med barn- och ungdomslitteratur som ambassaden skänkt till ett bibliotek i en liten stad utanför Moskva.  

Den moderna repressionen i Ryssland bygger på rädsla, snarare än förbud. Människorna ska helst inte riktigt veta när statsapparaten slår till, men att den kan slå till när som helst. Vill staten straffa någon, finns det alltid möjlighet att hitta en barnbok eller en deckare i bokhyllan som kan motivera ett fängelsestraff. Nyckfullheten är nyckeln till skräckväldet.  

Och det fungerar. Megamarkets svarta lista är bokbranschens försök att hålla staten på avstånd. Nyligen meddelade författaren Ludmila Ulitskajas förlag att de inte längre betalar ut honorar för hennes böcker sedan hon förklarats som ”extremist” av myndigheterna. Staten slipper att bränna böcker; bokbranschen tänder själv bokbålen för att ha ryggen fri, samtidigt som staten oskyldigt kan förklara att vare sig Decamerone, Dorian Gray eller Backmans Björnstad är förbjudna; det är ju marknaden som själv väljer vad som ska publiceras.  

***