Ensam kvar
I dagarna har filmen »Road to Guantanamo« premiär. Fokus har träffat Sabah, som var gravid i tredje månaden när maken åkte på affärsresa. Nu är han i fånglägret Guantanamo Bay - och ingen kan säga varför.
Senaste gången Sabah talade med sin make Jamil var för över tre år sedan. Jamil var på affärsresa och hade precis landat på flygplatsen i Gambias huvudstad Banjul, när makarna utbytte några vardagliga ord på mobilen.
– Han sa att de var på väg till hotellet och att allt var bra. Han bad mig ringa igen nästa dag. Vi ville hålla daglig kontakt särskilt därför att jag var gravid i tredje månaden. Det var sista gången jag hörde hans röst.
Jamil och hans tre medresenärer greps på flygplatsen av gambiansk polis strax efter telefonsamtalet. Två män i gruppen hade brittiskt pass och släpptes fria efter en månad av isolering och förhör. Jamil misstänktes ha värdefull information om en muslimsk präst som han bodde granne med i norra London. Jamil och Sabah är palestinska flyktingar från Jordanien som fick permanent uppehållstillstånd när de kom till Storbritannien. När Jamil reste till Gambia med tre vänner för att starta ett företag hade han ännu inte sökt brittiskt pass, vilket blev avgörande.
Efter 27 dagar kom Wahab och Janoudi tillbaka till London, chockade och medtagna.
– Jag frågade varför Jamil var kvar? Wahab ville lugna mig eftersom han visste att jag var gravid. Han sa: »Oroa dig inte, han kommer snart tillbaka.«
Jamil och hans vän Bisher el-Rawi transporterades till Afghanistan där de enligt organisationen Reprieve torterades och förhördes av amerikansk militär under ett halvår. Därefter fördes de vidare till Guantanamo Bay. I protokollet från Jamil al-Bannas militärtribunal finns ingenting som binder honom till terrorism. Efter mer än tre år i fångenskap har hans brittiska uppehållstillstånd förverkats då han har varit utomlands för länge. Hustrun Sabah har sökt medborgarskap och fått det utan problem.
Sabahs yngsta dotter Miriam, 3 år, har inte fått träffa sin pappa. Hon har fyra äldre syskon som leker livligt i vardagsrummet under intervjuns gång. Familjen bor i ett litet men trivsamt radhus typiskt för området i norra London.
Sabah berättar för Fokus om den plågsamma ovisshet och känsla av desperation som hon har fått uppleva sedan hennes man försvann.
– Vi anlitade en advokat i Gambia för att få veta vad som har hänt. Men han fick inte kontakt med vare sig Jamil eller hans vän Bisher. Efter flera månader kom beskedet att Jamil inte var i Gambia längre, men ingen visste vart de hade försvunnit. Jag ringde Röda Korset och efter en tid så hittade de honom fängslad i Afghanistan. Han skrev ett kort meddelande, förmedlat av Röda Korset, där han sa att han var okej.
– Under 2003 fick jag veta att militären skickat honom till Guantanamo. Det chockade mig mycket att min man inte blev behandlad som en människa bara därför han inte var brittisk medborgare, säger Sabah.
Barnen vill gärna visa sina diplom som de har fått i skolan för att de har varit duktiga. Familjen klarar sig på socialbidrag och lite praktisk hjälp från vänner. En del har brutit kontakten med dem därför att de är rädda för att bli utsatta för något liknande själva.
– Det svåra har varit att förklara för barnen varför deras pappa inte kommer hem. De är för små för att förstå sådana saker. Jag säger att det är för att pappa inte har ett brittiskt pass. Min son Abdul säger då att »han kan få mitt pass, mamma«. Jag lever dag för dag och försöker att inte förlora hoppet.
