Hollywoods hjälpande hand

Text: Sara Martinsson

Bild: Brooks kraft/All over press

1964 valde USA för första gången en kvinna till president. I tv-serien »Kisses for My President« gjorde Polly Bergen rollen som krossade glastaket, den som president Leslie McCloud. Efter henne har många namnkunniga skådespelerskor fått axla ansvaret som världens mäktigaste. På film. Den omvittnat liberala film- och tv-branschen har i ett halvt sekel vågat ge såväl kvinnliga som icke-vita manliga normbrytare den viktigaste posten i landet. Men publiken har inte låtit sig övertygas. Precis som Polly Bergens obekväma president McCloud har de allra flesta fiktiva kvinnliga makthavare, som Julia Louis-Dreyfus odugliga vice-, sedermera president i »Veep«, tolkats som just precis det de har varit: påhittade presidenter. Att en kvinna på riktigt skulle kunna styra landet har – på grund av hur de kvinnliga ledarna skildrats – verkat så otroligt att det bara är på film som något sådant skulle kunna ske.

Men nu börjar alltså den alltmer populära Hillary Clinton framstå som en realistisk presidentkandidat. Och bara en kort tid innan hon förväntas tillkännage sin kandidatur har två nya serier dykt upp i de amerikanska tv-tablåerna. Via sina huvudkaraktärer tar de den kvinnliga makthavaren från videobutikens science fiction--hylla rakt in i väljarnas vardagsrum. »Madam Secretary« och »State of Affairs« tecknar en ny, mer realistisk bild av kvinnor i den politiska toppen.

– Stereotypen av kvinnor i ledande positioner med privatliv i kaos är så slut, sa en av skaparna av »Madam Secretary«, Barbara Hall, i samband med seriens premiär i september.

Till skillnad från hur vi är vana vid att mäktiga kvinnor porträtteras som svårt utmanade på hemmaplan lever huvudpersonen i Halls serie, utrikesministern Elizabeth McCord, i ett lyckligt äktenskap.

Téa Leoni spelar den före detta CIA-agenten som hastigt hamnat i den politiska toppen, och hennes världsvana, snudd på perfekta utrikesminister har av kritikerna setts som en alltför dåligt maskerad propagandatolkning av den porträttlika Clinton.

– Kopplingen mellan seriens Elizabeth och verklighetens Hillary är tydlig, från det blonda håret till byxdressarna, sa medieforskaren Katie Yoder till konservativa Fox News, som nyligen i en artikel ställde frågan rakt ut om konkurrentkanalen CBS i »Madam Secretary« skapat en egen kampanjfilm för Hillary 2016.

– Det här är ingen liberal konspiration för att få Hillary vald, försäkrade skådespelaren Tim Daly, som i serien spelar utrikesministerns man.

Men även om såväl skådespelarna som produktionen förnekar att »Madam Secretary« skulle vara en verklighetstrogen »Hilliografi« är kopplingarna så pass många att de är svåra att bortse ifrån. Idén om att skildra en kvinnlig utrikesminister ska ha fötts efter att seriens skapare följt Hillary Clinton under de dramatiska senatsförhören om Benghazi-bombningarna. Huvudrollsinnehavaren Leoni har antytt att det i framtiden kan finnas presidentplaner för utrikesminister McCloud. Och när premiärfesten hölls fanns flera politiska toppnamn bland gästerna. Den mest omtalade var Phillippe Reines, länge Hillary Clintons närmaste man och pålitligaste rådgivare.

Protesterna har inte låtit vänta på sig. Tidigare har republikanernas nationella kommitté efter massiva påtryckningar lyckats få såväl NBC som CNN att lägga planerade, dokumentära Hillary-satsningar på hyllan. Nu höjer populärkulturellt intresserade högerbloggare sina röster för att tv-kanalerna ska ge lika mycket utrymme åt republikanska hjältehistorier som fiktiva Hillary-porträtt, hur vagt inspirerade dessa än må vara.

»State of Affairs«, med Hollywoodstjärnan Katherine Heigl i huvudrollen som presidentens närmaste rådgivare, är en mindre iögonfallande Hillary-blinkning än »Madam Secretary«. Med Alfre Woodard som seriens respektingivande svarta president med militärbakgrund har sändande NBC placerat sig långt ifrån verklighetens vita, juristutbildade Clinton. Men trots det antas även »State of Affairs« bidra till den Clintonska kampanjen. Tidigare republikanska kampanjarbetaren och skribenten Myra Adams förklarade hur i National Review:

– Oftast har en tv-serie 13 avsnitt. Det betyder att »State of Affairs« kan komma att sändas en bit in i mitten av februari 2015. Hillary Clinton har sagt att hon ska offentliggöra sin kandidatur »efter årets början«. Sådan tajming kan vara bra eller dålig för en tv-series tittarsiffror, men vad betyder en tv-serie jämfört med hela nationens framtida utveckling?

Att det kan betraktas som propaganda att en tv-kanal väljer att placera en kvinna, vilken som helst, på en fiktiv presidentpost säger något om hur het temperaturen är kring Hillary Clinton och hennes eventuella kandidatur. Rapporter om att hennes stöd bland Hollywoods celebriteter är uppe på samma höga nivåer som hennes man nådde under 1990-talet spär på den konservativa oron för att den amerikanska film- och tv-branschen ska använda alla tillgängliga verktyg för att få se »sin« kandidat på presidentposten.

Vid sidan av att nystartade »Madam Secretary« och »State of Affairs« visas på fina sändningstider med trygga, trovärdiga kvinnliga ledare rullar långkörarna »The Good Wife« och »Scandal« vidare med nya säsonger, där de mäktiga kvinnliga huvudpersonerna avancerar ytterligare i Chicagos respektive Washingtons politiska hierarki. Vart amerikanerna än zappar den här hösten finns hon alltså där, kvinnan i den fiktiva politiska toppen. Om hon går före Hillary Clinton hela vägen in i verklighetens Vita hus återstår att se. Klart är att hon redan gjort upp med stereotypen av den kvinnliga ledaren som orealistisk och inkompetent.