Juha Sipiläs avgång – en kupp eller ett genidrag?

Text: Bengt Lindroth

Ett löfte är ett löfte. Sipilä hade redan långt tidigare sagt att han hoppar av om den stora hälso- och sjukvårdsreform som skulle bli hans kraftprov inte var i hamn före valdagen 14 april. Knappt brydde han sig om att meddela sitt beslut till ministerkollegorna eller till sin egen Centerriksdagsgrupp i förväg.

»En kupp!« har det kallats i medierna. »Ett genidrag!« utbrast några av hans valarbetare. Och genidrag har de sannerligen skäl att böna om eftersom Centern sjunkit till 14 procent i opinionsmätningarna (21 procent och största parti i förra valet). Blir siffrorna inte bättre slutar Sipilä också som ordförande och motiveringen låter bekant: »Jag är en principernas man!«

Över huvud taget är Juha Sipilä en man som går efter eget huvud hellre än håller samråd med andra. Utan egentligt politiskt förflutet, men som framgångsrik affärsman i IT-branschen, korades han för sju år sedan till Centerns ordförande och frälsare eftera att partiet plågats av interna svårigheter. Finlands ärorika landsbygds- och skogsbondeparti fick en vd som utlovade mer företagsledarskap i politiken.

När Sannfinländarna sprack 2017 föll nära nog hela regeringen. Men tack vare statsministerns okonventionella trixande blev Moderata samlingspartiet och några högerpopulister kvar under ett nytt partinamn bakom utrikesministern Timo Soini. När Sipilä irriterade sig på ofördelaktig publicitet i publicservicebolaget YLE klagade han personligen hos ansvarige redaktören.

Som typ är Juha Sipilä något av Finlands svar på en trend lite varstans i världen. När det gammaldags partilivet sviker väljarnas förväntningar står gärna populister och påstått handlingskraftiga ledare på tur.

Om just Sipiläs chefstil är förklaringen till att Finland hävt sig upp ur sin långa svacka efter ekonomikrisen för tio år sedan får vara osagt. Klart är däremot att han varit övermodig i försöken att lösa två enorma uppgifter med en och samma reform.

Under mer än tolv år har finländarna umgåtts med – och misströstat om – politikernas planer på en nyordning av hälso- och sjukvården. Den har hittills drivits på i huvudsak kommunal nivå med vissa statliga inslag. Men köerna växer, befolkningen åldras, kostnaderna måste skäras ner och effektiviteten öka. Om det var och är alla överens, men sedan upphör sämjan. Centern har sett en möjlighet att förverkliga drömmen om en ny, regional administrativ nivå mellan stat och kommun; 18 direktvalda landsting à la Sverige som tar hand om hela vårdkedjan. Moderata samlingspartiet har sett chansen till omfattande privatiseringar. Andra partier kastar in motförslag och annorlunda finansieringsmodeller. Det har grälats, köpslagits och ifrågasatts om inte det ena eller andra inslaget strider mot grundlagen eller mot EU:s konkurrensregler. Bara förberedelserna inför de reformer som ingen vet om de blir av har kostat 2 000–300 000 euro, berättade Sipilä när han avgick.

Efter valet i april ligger Socialdemokraterna (med 21 procent i gallup) och De gröna (14 procent) bäst till för att snickra ihop en ny regering. Och pröva nya lösningar när det annars så hyllade finländska politiska samförståndsmaskineriet har kraschat. Liksom Juha Sipiläs »management by perkele«. Republiken har problem.

Fakta | Opinionsläget i Finland

Riksdagsvalet i Finland hålls den 14 april. Så här är läget inför valet enligt Yle:s senaste opinionsundersökning. 

SDP 21,3

Samlingspartiet 16,2

Centern 14,1

De gröna 13,7

Sannfinländarna 13,3

SvFP 4,7