Kinesiska buren

Text: Jojje Olsson

Bild: Chiang Ying-ying/AP/TT

De sista förberedelserna gjordes inför den årliga folkkongressen i Peking, när den svenska säkerhetspolisen, Säpo, förra måndagen meddelade att en man arresterats för grov olovlig underrättelseverksamhet. Han misstänks för att under en längre tid ha samlat information om »den tibetanska miljön« i Sverige. Informationen ska sedan ha lämnats till en underrättelseofficer från »en främmande makt«.

Brottet rubricerades som grov olovlig underrättelseverksamhet men beskrevs vid gripandet som »flyktingspionage«. Detta, förklarade Säpo, är en metod som används av regimer i syfte att tysta kritiker som utvandrat till andra länder. Något som ofta sker genom hot mot familj och vänner som fortfarande är kvar i hemlandet. Men Säpo ville inte kommentera huruvida den främmande makten var Kina eller ej, inte ens efter att mannen begärdes häktad förra onsdagen.

Desto klarare besked gavs av Mats Ljungqvist, åklagare vid riksenheten för säkerhetsmål, i samband med häktningen:

–Vi påstår att han för den kinesiska statens räkning har spionerat mot tibetaner bosatta i Sverige.

Av namnet i häktningsframställan syns att mannen, född 1968, själv är av tibetansk härkomst. Det framkom även att ytterligare en person som i nuläget inte är frihetsberövad misstänks för medhjälp till olovlig underrättelseverksamhet.

Affären har slående likheter med den spionskandal som uppdagades 2010. Då dömdes en man till sexton månaders fängelse för att ha spionerat på uigurer i Sverige, och sedan överlämnat uppgifterna till den kinesiska ambassaden i Stockholm. Den dömde tillhörde själv folkgruppen uigur, en muslimsk minoritet från den oroliga provinsen Xinjiang i nordvästra Kina. Genom telefonavlyssning kunde Säpo fastställa hur Kinas ambassad jobbar aktivt med såväl kartläggning som förföljelse av kinesiska regimkritiker bosatta i Sverige. Fallet ledde även till att två kineser utvisades. En av dem var tjänsteman vid ambassaden. Den andre var stationerad som Sverigekorrespondent för den statliga tidningen Folkets dagblad, men var i verkligheten underrättelseagent.

Snarlika fall har utspelat sig på andra håll i Europa. En domstol i München gav 2011 tre kinesiska män villkorliga domar för illegal underrättelseverksamhet. Enligt domstolsdokument hade en av männen spionerat på uigurer i Tyskland och vidarebefordrat uppgifterna till kinesisk säkerhetstjänst. En rapport från tyska myndigheter visade hur kinesiska underrättelseagenter som verkat under täckmantel som diplomater, snabbt lämnade Tyskland efter domarna.

Men fängelsestraff och utvisningar gör lite för att hindra Kinas flyktingspionage. 2012 intervjuade Sveriges radio en asyl-sökande uigur, som berättade att hennes familj i Kina befann sig under konstant övervakning och utpressning. Polisen besökte regelbundet hennes familj, och lovade ett »mildare straff« om dottern samarbetade och gav information till kinesiska myndigheter. Då kvinnan inte ville spionera pressades föräldrarna i stället att övertala sin dotter att återvända till Kina.

I samma inslag noterade Sveriges radio att många uigurer med svenskt medborgarskap upplevde svårigheter att få visum för att besöka anhöriga i Kina. Vid ansökan ombads de först att förse den kinesiska ambassaden med information, bland annat om uiguriska flyktingar i Sverige.

– Anklagelserna är ogrundade och inte ens värda att bemöta, kommenterade en ambassadstjänsteman, och sa vidare att kinesiska flyktingar inte existerar eftersom det inte finns någon anledning att fly landet.

Det är ett påstående som rimmar illa med fakta. Utgiftsposten »inre säkerhet« är sedan 2010 större än försvaret i den kinesiska statsbudgeten. Den senaste offentligt redovisade summan var motsvarande 130 miljarder dollar. Det var 2013, sedan dess har uppgiften hemligstämplats. En stor andel av pengarna går till att säkerställa ordningen i Tibet och Xinjiang, två provinser vars etniska minoriteter de senaste åren börjat utvandra i tusental på grund av tilltagande våldsamheter. Omvärlden har visat begränsad vilja att påtala problemen. Sverige är inget undantag. Som första västerländska demokrati verkställde Sverige 2012 utvisningen av två uigurer till Kina. De beskylldes för att ha deltagit i våldsamma upplopp i Xinjiang. De hördes aldrig mer av efter att de skickats tillbaka till Kina. Bara några år tidigare hade en uigur avrättats efter utvisning till Kina från Pakistan.

Flyktingarna är hög prioritet för kinesiska myndigheter. Redan 2009 utvisade Kambodja 20 asylsökande uigurer till Kina. Bara två dagar senare belönades landet med »ekonomiska samarbetsavtal« värda drygt 10 miljarder kronor.

Sommaren 2015 skickade militärjuntans Thailand tillbaka omkring 100 uiguriska flyktingar till Kina. FN:s flyktingorgan UNHCR fördömde utvisningarna som brott mot internationell lag, och framhöll risken att flyktingarna utsätts för tortyr. Kina anser å sin sida att flyktingar likt dessa försöker ta sig utomlands för att bedriva jihad, få terroristutbildning eller delta i religiösa extremistaktiviteter.

Med samma argument förhindras allt fler uigurer och tibetaner att åka utomlands. Vanligtvis tar det cirka två veckor för en kinesisk medborgare att få sin passansökning behandlad. Men Human Rights Watch visade i en rapport från 2015 att invånare i Tibet och Xinjiang kan tvingas vänta i upp till fem år, och ansökan avslås ofta utan motivering.

De som lyckas lämna Kina lever under allt större press. Nyima Sherlhokangsar, ordförande för Tibetan Community in Sweden, kommenterade förra veckans arrestering som »chockerande«. Hon vet att utvandrade tibetaner i andra länder har utsatts för flyktingspionage, men detta är första gången hon hör om det i Sverige. Här bor trots allt bara cirka 100 personer av tibetanskt ursprung.

– Vi tibetaner är redan en utsatt grupp. Ibland känns det som om man går på taggtråd. Vad man än gör så får det konsekvenser för nära och kära där borta, sa Sherlhokangsar till Sveriges television.