Liberalernas förlovade land är Kanada

Som liberal partiturist går det naturligtvis också bra att besöka Taiwan eller Nederländerna. Men då kanske språket är ett problem. Danmark då? Nja, att Dansk folkeparti är samarbetsparti för liberala Venstre är kanske inte så lockande.

Kanada såg däremot något av en liberal pånyttfödelse för fyra år sedan. Då tog den karismatiske partiledaren Justin Trudeau över som premiärminister. I höst prövas i val om han får fortsätta i den rollen. Den 21 oktober går landet till federalt val.

Att en liberal ledde Kanada var länge näst intill självklart, med några års undantag på 80-talet och några andra kortare perioder av konservativt styre. Under 1900-talet var det liberalt styre i 69 år. Vändningen kom 2006.

Det året åkte Liberalerna på en rejäl valförlust som fördjupades i valet 2011. Då blev det inte ens näst största parti. Socialdemokratiska NDP gick om, inte minst tack vare populäre partiledaren Jack Leyton, som sedan gick bort i cancer bara några månader efter valet.

Justin Trudeau föddes på juldagen 1971 som första barnet till den sittande premiärministern. Fadern, Pierre Trudeau, tillträdde tre år tidigare och radikaliserade partiet inte minst i utrikespolitiken. Kanada motsatte sig Vietnamkriget, upprättade diplomatiska förbindelser med Kina och Kuba och drev på i fredsopinionen. 1969 väckte Pierre Trudeau stor uppmärksamhet när han tog emot och pratade världsfrågor med John Lennon och Yoko Ono på sitt kontor.

Trudeau och hans 29 år yngre fru Margaret skildes 1977, och fadern fick vårdnaden om de tre sönernas uppväxt. Justin var elva år när han följde med pappa till Sovjet och såg Leonid Brezjnev på lit de parade.

Sonen Justins tal på sin fars begravning 2000 fick alla att drömma om honom som liberal ledare. Själv ville han inte lyssna till de förhoppningarna utan blev matematik- och fransklärare, och jobbade som sådan i Vancouver i västra Kanada. Han återvände till Montreal och studerade miljöteknik, gifte sig med en tv-programledare och fick två barn.

Först 2008 ställde han upp i parlamentsvalet i sin valkrets i Montreal och kom in, trots ett förlustval för Liberalerna. När tre tämligen färglösa liberala partiledare misslyckats med att ta makten började alla peka på grabben som växt upp i premiärministerns bostad.

Ett tag innan Justin bestämt sig för att kandidera som partiledare medverkade han på en insamlingsgala för cancersjuka. Han ställde upp i en boxningsmatch mot konservative parlamentsledamoten Patrick Brazeau. Efter att ha varit pressad i första ronden vann han på teknisk knockout i tredje.

– Det var den första segern för Liberalerna sedan 2004, skojade tidningarna efteråt.

Med enmansvalkretsar betydde valsegern 2015 också en politisk knockout: Liberalerna gick från 34 ledamöter i parlamentet till 184.

När Justin Trudeau presenterade sin regering hade han förverkligat ett vallöfte: en jämställd regering, med 15 män och 15 kvinnor. »Varför var det viktigt för dig?« frågade en reporter.

»Because it’s 2015«, svarade Trudeau.

Ett annat vallöfte var att ta emot 25 000 syriska flyktingar redan samma år.

När de första anlände till Kanada var premiärministern på plats och delade ut jackor och varma kläder till barnen. Målet nåddes först i februari 2016, men sedan regeringsskiftet har Kanada tagit emot 40 000 syriska flyktingar. 14 000 av dem genom »private sponsorship«; privatpersoner och civilsamhällets organisationer åtar sig försörjningen för flyktingar utöver de som staten tar ansvar för.

Multikulturalism är officiell politik i landet sedan Trudeau den äldre, och den planerade invandringen ligger på strax över 300 000 personer per år. Av dem är runt hälften arbetskraftsinvandrare, upp­emot 30 procent anhöriginvandrare och runt en sjundedel flyktingar.

Men flyktingfrågan har blivit en partiskiljande frågan även här. Det konservativa partiets ledare Andrew Scheer pratar om »Justin Trudeaus gränskris«.

Allt fler flyktingar som vistats i USA har under Trumps presidentskap försökt fly över gränsen till Kanada.

Kritiken mot Trudeau handlar ofta om att han gör spektakulära utspel och framträdanden, men att det är mycket snack och lite verkstad. »Showbiz liberalism« har det kallats och Andrew Scheer har sagt att Trudeau är »för upptagen med att umgås med kändisar«.

Kanadensarna har ofta definierat sig själva i motsats till amerikaner, såsom varandes mer vidsynta, öppna och politiskt befinna sig någonstans i mitten. Nu tyder mycket på att även Kanada blivit alltmer polariserat.

– Det som drivit Kanadas positiva historia av immigration och integration under de senaste femtio åren verkar inte vara en exceptionellt tolerant befolkning, säger Michael Donnelly, statsvetarprofessor i Toronto till tidningen Macleans. Enligt hans forskning finns det inte mycket som i dag skiljer kanadensare från européer eller amerikaner i polariserade frågor, som synen på migration.

Maxime Bernier, som kandiderade till att bli de konservativas partiledare 2017, förlorade den fajten och har bildat nya People’s Party som vill strama åt invandringen, fast försiktigtvis bara ner till 250 000 per år. De senaste opinionsmätningarna ger partiet under 2 procent, men det har bara funnits på banan i några månader. Men också det konservativa partiet går mot en mer kritisk hållning i migrationsfrågor och betonar allt hårdare »lag och ordning«.

I Ontario tog i somras Doug Ford över som premiärminister i provinsen på ett högerpopulistiskt program efter en liberal föregångare. Dougs bror, Rob Ford, var skandalomsusad borgmästare i Toronto som avsattes 2014, och avled i cancer två år senare.

På webben finns en »Trudeau­meter« som prickar av hur den liberala regeringen lyckats infria sina vallöften. Av 231 löften anses den ha klarat av eller påbörjat 154 löften, 44 anses brutna. Flera av de brutna handlar om att få balans i statens budget med olika mål.

Och de liberala partistrategerna funderar nu närmast i motsatt riktning. För de tidigare liberala premiärministrarna var det viktigt att balansera budgeten och att sänka skatter. Men den ekonomiska politik som de – liksom Bill Clinton i USA och Tony Blair i Storbritannien – stod för ledde till att de rika blev rikare och ekonomin stärktes medan befolkningen i stort halkade efter, menar strategerna.

Ojämlikheten har ökat, hävdar Trudeaus rådgivare, och vill driva på för mer bidrag till barnfamiljerna, längre föräldraledighet, mer pengar till pensionärerna och en expansiv ekonomisk politik. Från en »centerhöger«-politik till en »centervänster«-politik, alltså.

– I praktiken hade du två konservativa partier under en tid, partier med en marknadsdriven agenda som inte ledde till bättre villkor för vanligt folk, säger David Herle, tidigare Trudeaurådgivare, till nyhetsmagasinet Mac­leans.

Två omtalade vallöften har regeringen onekligen levererat. Den 17 oktober förra året blev cannabis legaliserat i landet – vad det tycks utan några stora omvälvningar. Det mest omtalade problemet är bristen på leverantörer, men på många ställen anläggs nu cannabisodlingar. Höger­oppositionen sa att den skulle riva upp beslutet, men man verkar ha ändrat sig.

Det andra är koldioxidskatten. Från januari i år utgår skatt med motsvarande 140 kronor per ton koldioxidutsläpp. År 2022 ska skatten vara uppe i 350 kronor per ton. Men i systemet finns en »återbäring«, där de med låga inkomster får lika mycket som de med höga inkomster; för många ska det rent av bli en nettoförstärkning i hushållskassan. Modellen har hämtats från provinsen British Columbia i västra Kanada där den använts i tio år. Fast koldioxidskatten möter hårt motstånd från konservativt styrda provinser, som i fallet med Ontario där Doug Ford har lovat att sänka skatter på fordonsbränsle.

Och om identitetspolitik i Sverige brukar anses höra hemma på vänsterkanten, gör kanadensiska statsvetare en motsatt tolkning.

– För konservativa väljare, i storstädernas förorter eller för landsbygdsbor, har idén om att vara socialt progressiv och ekonomiskt konservativ vänts till motsatsen. Du är förmodligen ekonomiskt progressiv och socialt konservativ, säger David McGrane, professor i Saskatchewan, till Macleans.

– Högern pratar i dag om migration, homosexuellas rättigheter och miljöåtgärder snarare än om att krympa statens inflytande eller lägre skatter, fortsätter han.

Opinionsundersökarna hittar liknande »rostbältsväljare« i sina undersökningar: En grupp som röstar höger och som känner en stor ekonomisk och kulturell osäkerhet; som är fast i sin klasstillhörighet; som värdesätter ordning och reda; som dras till nostalgiska visioner av tider när saker och ting var enklare. Kanada är i hög grad på väg i samma politiska riktning som USA och Europa, menar undersökarna.

De senaste opinionsmätningarna ger Liberalerna 37,6 procent och huvudkonkurrenten Konservativa partiet 35,9 procent. Socialdemokratiska NDP, med 13,2 procent, har först en egen kamp att utkämpa för att få partiledaren Jagmeet Singh vald till parlamentet i ett fyllnadsval i Vancouver i slutet av februari.

Den senaste tiden har den liberala regeringen pressats hårt efter uppgifter om att tidigare justitieministern och chefs­åklagaren Jody Wilson-Raybould skulle ha försökt påverka åtalet mot Quebec­företaget SNC-Lavalin. De är anklagade för mutor i samband med affärer i Libyen under Gaddafidiktaturen. Hon har nu avgått, men Trudeau anklagas för att ha påverkat henne att lägga sig i åtalet.

Men Justin Trudeau har mer än ett halvår på sig att göra det som är hans största talang – att som kampanjpolitiker vara ute bland folk.

***

Tysk

Taiwan: Minjindang (MJD). 44,1 procent i valet 2016. Innehar presidentposten sedan 2012 genom Tsai Ing-wen.

Danmark: Venstre. Tredje största parti med 19,5 procent i valet 2015 och leder genom Lars Løkke Rasmussen den borgerliga koalitionsregeringen.

Luxemburg: Demokratesch Partei (DP). Fick 16,9 procent av rösterna i valet 2018 och sitter tillsammans med Kristdemokraterna i regering.

Nederländerna: Volkspartij voor Vrijheid en Democratie (VVD). Fick 16,9 procent av rösterna i valet 2015 och leder genom Mark Rutte regeringen sedan 2010. En tid ihop med Arbetarpartiet men nu med Kristdemokraterna och socialliberala Democraten 66.

Kanada: Liberal Party of Canada. Tog med 39,5 procent i valet 2015 hem segern och leder genom Justin Trudeau en majoritetsregering. Liberala partiet har suttit i regeringsställning i 76 år sedan år 1900.

Tyskland: Freie Demokratische Partei (FDP). 10,7 procent 2017, senast med i regeringen ihop med CDU/CSU 2009–2013.

Storbritannien: Liberal Democrats. 7,4 procent 2017 (23 procent under Nick Clegg 2010).