Milano är miljonärernas nya skatteparadis

M som i Milano och miljonär. Eller rättare sagt: miljonärer. Den italienska metropolen har nu flest miljonärer per invånare av alla storstäder i världen. Enligt World’s Wealthiest Cities Report 2025 från Henley & Partners finns i Milano 115 000 personer som äger minst en miljon amerikanska dollar i likvida tillgångar, alltså motsvarande 9 miljoner kronor (värdet av bostäder räknas inte). Där bor vidare 182 personer som har minst en miljard i svenska kronor och 17 som har mer än 10 miljarder.

Milano med en dollarmiljonär per 12 invånare har därmed passerat både New York med 22 invånare per miljonär och London med 41. Båda dessa städer har dock betydligt fler rika totalt sett. Men faktum kvarstår: allt fler riktigt förmögna väljer att flytta till Milano. Staden har alltid varit Italiens finansiella centrum. Här finns börsen och bankerna, modehusen, mediernas centralredaktioner samt alla storföretags huvudkontor. Regionen Lombardiet där Milano ligger har tio miljoner invånare, som hela Sverige alltså, och är Italiens ekonomiska motor. De nyligen avlutade olympiska spelen i Milano-Cortina blev en succé och förstärker ytterligare bilden av regionen som lyxig och flärdfull, ett ställe för framgångsrika.

När Forbes Magazine senast listade Milanos rikaste hamnade modeoraklet Giorgio Armani överst med en förmögenhet på drygt 100 miljarder svenska kronor. Efter ikonens död i september i fjol har dock Massimiliana Landini Aleotti övertagit tronen med sina 68 miljarder. Italiens rikaste kvinna är storägare i läkemedelskoncernen Menarini Group, grundad 1866 som ett familjeföretag. Många av miljonärerna och miljardärerna är dock utlänningar.

Italien införde 2017 en schablonskatt som starkt gynnar de förmögna. Rika utlänningar som flyttar till landet behövde bara betala en fast skatt på 100 000 euro om året oavsett inkomst, förutsatt att pengarna inte tjänats i Italien. År 2024 höjdes skatten till 200 000 euro och i år till 300 000, vilket vållat en del protester, men sågs som nödvändigt för regeringen Melonis relationer med sina kärnväljare. Mellan 2020 och 2023 har skatterna från de förmögna utlänningarna gett 3,4 miljarder kronor till statskassan. Till det kommer momsintäkter på det som utlänningarna spenderar.

Skatten har på italienska fått smeknamnet ”Svuota Londra”, ”töm London”, eftersom den har lockat många bankirer och andra förmögna Londonbor att flytta till Italien. En bidragande orsak är att Storbritannien för några år sedan gjorde det skattemässigt mindre förmånligt att leva där som utlänning.

Detta är på gott och ont då vanliga milanesare har svårare att ha råd med en bostad någorlunda centralt. Många fastigheter som tillhört italienska familjer köps upp av internationella aktörer. Inte ens klanen Berlusconi, en gång rikast och mäktigast, kan konkurrera med utländska storbolag, något som också märks i landets toppfotboll där anrika klubbar fått utländska ägare.

På Milanos världsberömda modegata Via Montenapoleone köpte år 2024 det franska holdingbolaget Kering – med lyxmärken som Gucci, Yves Saint Laurent och Bottega Veneta – en fastighet för 14 miljarder kronor. Gatan var år 2025 världens näst dyraste med en hyra på över 200 000 kronor per kvadratmeter, knappt slagen bara av Londons New Bond Street. Utbudet av exklusiva hotell, restauranger, barer och butiker i Milano ökar hela tiden.  

De rika och berömdas favoritställe i stan just nu är Portrait Hotel på Corso Venezia, med alla de stora modegatorna runt hörnet. Hotellet tillhör modefamiljen Ferragamo och byggdes 1565 som skola för präster. Det fungerade som sjukhus under andra världskriget och förföll länge, men har nu rustats upp till femstjärnig lyx. För närvarande är det här som eliten allra helst lunchar, fikar, dinerar och inleder kvällen med en aperitivo, ett måste i Milano. Vill man övernatta går ett standardrum på runt 12 000 kronor natten och en svit på 45 000 kronor. Inget konstigt i dagens Milano.

***

Läs även: Mammans tantsnusk stärker Melonis folklighet

Läs även: Även Cortina var bättre förr