Rött skynke för Europa
Det är första maj 2009. Vänsterpartiet i Stockholm firar i Kungsträdgården. JJ Blues Band jammar publiken i stämning och konferencier Uje Brandelius lämnar över mikrofonen till en ung herre i skjorta och kavaj. Rykten hade gått om att den nya ledaren för det grekiska vänsterpartiet var på Sverigebesök. Trådar drogs i och en ny punkt lades till på programmet. Den blott 34-årige Alexis Tsipras skulle lämna en hälsning från de grekiska partivännerna.
– De var hur små som helst då. De fick tjata till sig en intervju med oss, säger Jonas Thunberg, chefredaktör på tidningen Flamman.
Vänsteralliansen Syrizas opinionsuppsving under det gångna året är historiskt. Inför nyvalet den 17 juni är Syriza största eller näst största parti beroende på vilken opinionsundersökning man konsulterar. Med ett stöd på mellan 22 och 30 procent ligger de på ungefär samma plats som konservativa Ny Demokrati. För ett år sedan var stödet på runt fem procent. Orsaken till den oväntade framgången är det hårdföra motståndet mot EU-trojkans svångremspolitik. Partiet nöjer sig inte med mindre än en omförhandling av lånevillkoren.
Syrizas framgångar och de senaste omvälvningarna i skuggan av eurokrisen är bara det senaste steget i en process som går långt tillbaka. Sedan kommunistpartiets klyvning på 1970-talet har den grekiska vänstern organiserat sig i tillfälliga allianser mellan olika partier. Syriza är den senaste inkarnationen, en valplattform av olika vänsterradikala, gröna och kommunistiska partier varav det viktigaste heter Synaspismos. 2008 tog Alexis Tsipras över ledarskapet för både Synaspismos och Syriza och blev den yngsta grekiska partiledaren. Med ett förflutet i kommunistpartiets ungdomsförbund och som uppmärksammad studentledare vid tekniska högskolan i Aten var han redan väl ansedd sin ringa ålder till trots. Samtidigt bröt den ekonomiska krisen ut och det politiska landskapet förändrades över en natt. Syriza framstod plötsligt som det enda acceptabla vänsteralternativet för den radikala men EU-vänliga vänstern. De fick snabbt stöd från såväl unga progressiva som äldre fackanslutna väljare. Samtidigt har partiet blivit populärt bland småföretagare eftersom man ser finansiärerna för politiken i den burgna eliten. Huvudmålet är att först och främst få de rika att börja betala skatt och därefter att höja deras skatter.
En inte oansenlig roll spelas i sammanhanget av Tsipras egen person. Bara det faktum att en ung politiker lever som han lär mitt i den åldrade och korrupta grekiska politikerkåren ses av många som en förklaring till partiets popularitet bland unga. Den civilingenjörsutbildade Tsipras har en årsinkomst på 48 000 euro, bor i en blygsam lägenhet och kör en motorcykel. Adjektiv som charmig och karismatisk är återkommande i beskrivningen av honom. Lars Ohly, vänsterpartiets förra partiledare, som träffade Tsipras i samband med första maj-firandet för tre år sedan, tonar dock ner den omskrivna karisman.
– Jag kände inga vibrationer direkt. Han var väldigt sansad och tillbakadragen utan att vara osäker på sina åsikter. Den lugna samtalstonen kändes i sig förtroendeingivande. Det är en person som inte behöver skrika ut sitt budskap för att vara övertygande, säger han.
Även Panos Oulis, svensk-grekisk partimedlem i Syriza, framhåller samma dygder.
– Han är lugn och sansad och hyser stor tillförsikt inför sin uppgift. Ingen ifrågasätter honom som partiledare. Dessutom har han bra ekonomiska och politiska rådgivare, säger han.
