»Europa behöver mod« twittrade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker gillande, efter Emmanuel Macrons linjetal om Europa på Sorbonneuniversitetet för en dryg månad sedan. Stefan Löfven fick ingen liknande uppmuntran, efter sitt tal på Uppsala universitet för en vecka sedan. Kanske sparar Juncker lovorden till mitten av denna månad, när stats- och regeringschefer från EU träffas i Göteborg för det första toppmötet om EU:s sociala pelare på 20 år. Men Löfvens tal var antagligen lite för försiktigt för Junckers smak.
I mars lade EU-kommissionen fram en vitbok om unionens framtid. Den gick nästan obemärkt förbi i Sverige. Fem möjliga utvecklingsvägar skissades, från ett lösare samarbete till en fastare federation. Men bredden av alternativ var i mycket en synvilla.
Dels var det underliggande antagandet att Europas problem beror på bristande samordning. Dels ledde Emmanuel Macrons valseger i maj till att det försiktigt ödmjuka tonläget byttes till ett betydligt självsäkrare. Redan de diskussionsunderlag om EU:s framtid som kom i slutet av maj och början av juni var mindre svävande.
Det talas nu om »visioner«. Det brukar betyda ökad överstatlighet.
Författaren Per Wirtén är en av få svenska vänsterdebattörer som aktivt argumenterar för federalism, nu senast i reportageboken »Är vi framme snart? – Drömmen om Europas förenta stater«. Han var inte överdrivet imponerad av Stefan Löfvens tal:
– Det var ovanligt välformulerat, men intetsägande. Det speglade den kluvna svenska Europapolitiken. Å ena sidan vill man ha en social dimension, å andra sidan vill man inte veta av överstatlig lagstiftning, eller en gemensam budget.
Den motsättningen kommer också att komma i dagen vid toppmötet i Göteborg, säger Wirtén. Sverige står vid sidan av EU:s utveckling, trots värdskapet:
– Den svenska politiska klassen har ingen Europapolitisk debatt, vid sidan av dem som sitter i Europaparlamentet. Följden för Socialdemokraterna är att de kör socialdemokratiskt på hemmaplan, men på EU-nivå är de konservativa.
Nationalekonomen Birgitta Swedenborg, som tidigare ledde EU-kritiska Junilistan är också frustrerad:
– Jag tyckte att upplägget med de fem scenarierna i våras ingav visst hopp. Då borde Sverige ha klivit fram och argumenterat för ett begränsat EU med olika hastigheter, men det skedde inte. Sverige vågar inte stå på egna ben.
Swedenborg tror att det rimliga är att det inte blir någon kraftigt ökad federalism, men anar att vi kan få en ännu starkare kärna i EU, om Tyskland känner sig tvunget att kompromissa med de pådrivande fransmännen. Hon har inte märkt någon vändning i EU-opinionen i Sverige. En sådan anar Per Wirtén:
– Inga politiker har velat tala med mig om min bok. Men bland vanliga läsare märker jag att något är på väg att hända. De är nyfikna på perspektiven och mottagliga för argument.
»Europa behöver mod« twittrade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker gillande, efter Emmanuel Macrons linjetal om Europa på Sorbonneuniversitetet för en dryg månad sedan. Stefan Löfven fick ingen liknande uppmuntran, efter sitt tal på Uppsala universitet för en vecka sedan. Kanske sparar Juncker lovorden till mitten av denna månad, när stats- och regeringschefer från EU träffas i Göteborg för det första toppmötet om EU:s sociala pelare på 20 år. Men Löfvens tal var antagligen lite för försiktigt för Junckers smak.
I mars lade EU-kommissionen fram en vitbok om unionens framtid. Den gick nästan obemärkt förbi i Sverige. Fem möjliga utvecklingsvägar skissades, från ett lösare samarbete till en fastare federation. Men bredden av alternativ var i mycket en synvilla.
Dels var det underliggande antagandet att Europas problem beror på bristande samordning. Dels ledde Emmanuel Macrons valseger i maj till att det försiktigt ödmjuka tonläget byttes till ett betydligt självsäkrare. Redan de diskussionsunderlag om EU:s framtid som kom i slutet av maj och början av juni var mindre svävande.
Det talas nu om »visioner«. Det brukar betyda ökad överstatlighet.
Författaren Per Wirtén är en av få svenska vänsterdebattörer som aktivt argumenterar för federalism, nu senast i reportageboken »Är vi framme snart? – Drömmen om Europas förenta stater«. Han var inte överdrivet imponerad av Stefan Löfvens tal:
– Det var ovanligt välformulerat, men intetsägande. Det speglade den kluvna svenska Europapolitiken. Å ena sidan vill man ha en social dimension, å andra sidan vill man inte veta av överstatlig lagstiftning, eller en gemensam budget.
Den motsättningen kommer också att komma i dagen vid toppmötet i Göteborg, säger Wirtén. Sverige står vid sidan av EU:s utveckling, trots värdskapet:
– Den svenska politiska klassen har ingen Europapolitisk debatt, vid sidan av dem som sitter i Europaparlamentet. Följden för Socialdemokraterna är att de kör socialdemokratiskt på hemmaplan, men på EU-nivå är de konservativa.
Nationalekonomen Birgitta Swedenborg, som tidigare ledde EU-kritiska Junilistan är också frustrerad:
– Jag tyckte att upplägget med de fem scenarierna i våras ingav visst hopp. Då borde Sverige ha klivit fram och argumenterat för ett begränsat EU med olika hastigheter, men det skedde inte. Sverige vågar inte stå på egna ben.
Swedenborg tror att det rimliga är att det inte blir någon kraftigt ökad federalism, men anar att vi kan få en ännu starkare kärna i EU, om Tyskland känner sig tvunget att kompromissa med de pådrivande fransmännen. Hon har inte märkt någon vändning i EU-opinionen i Sverige. En sådan anar Per Wirtén:
– Inga politiker har velat tala med mig om min bok. Men bland vanliga läsare märker jag att något är på väg att hända. De är nyfikna på perspektiven och mottagliga för argument.
