Tjetjenien: Det tolvåriga kriget

Text: Ali Fegan

1991, efter Sovjetunionens kollaps, förklarade den nyvalde lokale presidenten Dudayev Tjetjenien oberoende. Svaret från Ryssland kom tre år senare. Presidenten Boris Jeltsin sänder in trupper. Närmare 100 000 civila dödas och huvudstaden Groznyj jämnas med marken. Det första Tjetjenienkriget var ett faktum.

Precis som i kriget i forna Jugoslavien handlar konflikten i Tjetjenien inte om en armé mot en annan. Den mest kände av flera tjetjenska rebelledare är den radikale Shamil Basayev som i juni 1995 slaktade 100 civila ryssar som tagits gisslan på ett sjukhus i södra Ryssland. Den officielle tjetjenske motståndsledaren, president Dudayev, omkom i en rysk missilattack och ersattes av Yandarbiyev som i maj 1996 satte sig i fredsamtal med Jeltsin.

Ett par år av mer eller mindre krigsuppehåll följde på samtalen, men samtidigt växte laglösheten i Tjetjenien. Olika former av rebellgrupperingar härjade fritt samtidigt som bland andra Politkovskajas vittnesmål om den ryska militärens grymheter fick världen att uppmärksamma konflikten. Kidnappningar, tortyr, mord och våldtäkt blev vardag för landets civila.

Med ambitionen att bilda en islamisk utbrytarstat drabbade i juli 1999 en rebellgrupp under ledning av Shamil Basayev samman med ryska trupper. Striderna spred sig som en löpeld och efter en bombattack mot ett ryskt militärläger skickade den då nyvalde Vladimir Putin återigen in trupper - det andra Tjetjenienkriget.

I november 2001 hölls ett nytt försök till fredssamtal i Moskva och läget stabiliserades något, men under de kommande åren behöll Ryssland sin militära närvaro i landet samtidigt som de mest radikala rebellgrupperna ägnade sig åt uppmärksammade gisslandraman, som på teatern i Moskva i oktober 2002 och skolan i Beslan i oktober 2004.

De senaste åren har Ryssland tagit kontroll över Tjetjenien genom att sätta ”Kremlvänner” på alla viktiga poster i landet. De återstående rebelledarna mördas en efter en i vad som officiellt kallas ”anti-terroriståtgärder”. I juli 2006 rapporterade Shamil Basayev död, efter en explosion.