USA:s satir mår bättre än någonsin

Dagarna efter presidentens ”State of the Union”-tal om läget i landet, kan det vara läge att tala om de som vägrar lämna presidenten i fred: satirikerna med sina kvällsshower och demonstranterna med sina karnevalskostymer och hemgjorda plakat.

Någon sa för fyra år sedan: ”Politisk satir är en av de äldsta och viktigaste formerna av yttrandefrihet. Den utmanar makthavare genom att använda humor för att dra in fler i samtalet. Därför har de inflytelserika alltid utsatt satiren för censur.” Vem sa det? Svaret är överraskande och finns längre ned.

När Trump vann sitt andra presidentval hösten 2024 hände något med Amerikas late night hosts. Den sista tiden med Biden hade varit beklämmande. Presidenten var en gammal man som åstadkommit en hel del, men inte ville släppa makten. Partiet hade en presidentkandidat, Kamala Harris, som inte levererade tillräckligt. Fyra nya år med Trump.

Resultatet var förfärligt, men nu hade de något att arbeta med. De var upprymda, vitaliserade, med svikt i steget. Och vid den tiden kunde de, trots allt de visste om Trump och det kabinett han valt – flera före detta programvärdar på högervridna Fox News – inte föreställa sig hur mycket värre det skulle bli. Så tonen har ändrats, allvaret ökat. Men den unika grundtonen av komik och trams finns kvar.

Late night shows vet hur man blandar artister, aktivister, journalister och politiker med musik och humor – comic relief. Det är en 2500 år gammal kunskap: har du ett allvarligt ämne, avbryt med komik, så att vi kan ta emot allvaret. Redan de gamla grekerna… Mellan de antika dramerna spelades komedier som drev med aktuella händelser och personer, som i Lysistrate, inför en publik på 17 000 åskådare i Aten. Det enda verkligt demokratiska i demokratins vagga: rika, fattiga, mäktiga, kvinnor, slavar. Som en tv-publik.

Och vid sidan av den uppiggade satiren frodas nu den folkliga satiren på demonstrationsplakat, i karnevaliska kostymer och på video. En tidig fluga under ICE:s angrepp på vanligt folk, var att filma de outbildade ICE-agenterna när de halkade omkull på isiga gator i Minneapolis: ”ICE on ice”. Och på kvällarna spelade ett brassband ute i kylan på gatorna.

Satir ska bita, få konsekvenser. Det började när Stephen Colbert i juli förra året fick besked om nedläggning av The Late Show – nu i maj är det oåterkalleligen slut. Paramount Global, CBS:s moderbolag, angav finansiella skäl för beslutet. Beskedet kom bara dagar efter att Colbert kraftigt kritiserat Paramount för att ha betalat 16 miljoner dollar till Donald Trump, i en ”onödig” uppgörelse om en intervju med Kamala Harris som presidenten påstod vara partisk.

Colbert sa att han ”anser att den tekniska beteckningen för en sådan uppgörelse är en stor fet muta.” Temat för nästan varje talkshow den hösten blev MAGA-rörelsens uppror mot Trump-administrationens sätt att sköta Jeffrey Epstein-fallet. Reaktionen var blixtsnabb, med rotester från högt och lågt: Trump-administrationen ansågs idka utpressning på medieföretag för att tysta kritiken.

”Allt handlar om att blidka Trump så att filmstudion Skydances köp av Paramount ska godkännas av amerikanska myndigheter”, sa David Letterman – numera vis man med stort vitt skägg och egen sevärd serie på Netflix, My Next Guest Needs No Introduction.

Några dagar senare var Colbert tillbaka:

– Under helgen sjönk det in – de avslutar vårt program för gott. Men de begick ett misstag, de lät mig leva. De kommande tio månaderna kan jag äntligen stå upp emot makten och säga precis som det är.

I samma program citerade han Trump: ”jag har hört att Kimmel står på tur sedan”. Och, mycket riktigt, i mitten av september 2025 avstängdes Jimmy Kimmel av ABC. Som Colbert sa: i kväll är vi alla Jimmy Kimmel. Det här är ogenerad censur. Med en autokrat får man inte ge efter en enda tum.

Brendan Carr, chef för USA:s kommunikationsmyndighet FCC, var den som såg till att Jimmy Kimmel pausades från sitt kvällsprogram. Kimmels skämt var oförargligt. Han berörde mordet på högerdebattören Charlie Kirk, och fortsatte: vi kan se hur hårt presidenten tar detta. Han visade en nyhetsbit från Vita husets gräsmatta där en reporter frågar: ”hur klarar presidenten den här förlusten, budet om Charlie Kirks död?” Presidenten svarar: ”very good, och här ser du alla lastbilar som kör in, och där borta hur bygget av min balsal fortskrider.”

Brendan Carr förklarade den nya taktiken så här: ”we can do this the easy way or the hard way”. Rakt ur en maffiafilm, påpekade många. David Letterman, alla talkshowvärdars gudfader, sa: ”vi ser vart det här är på väg, eller hur? Det är hårt styrd media. Du kan inte gå omkring och avskeda folk för att du är rädd eller försöker att ställa dig in hos en kriminell, auktoritär administration i The Oval Office”.

Brendan Carr är en av många aktörer som gjort en förbluffande helomvändning under Trump. Carr är nämligen den som ligger bakom citatet i början om den politiska satiren som avgörande för yttrandefriheten. Men det var för fyra år sedan.

Bestraffningen av Kimmel följdes upp av Jon Stewarts Nordkorea-inspirerade hyllning på The Daily Show. Där fick satiren fritt spelrum, en underdånig, nervös Jon Stewart i guldpläterad omgivning: oh your Lordship, ärorike ledare. Den ödmjuke Jon Stewart öste beröm över Amerikas Donald J. Trump och all den intelligens, bildning och grace han uppvisade under sitt besök i Storbritannien. En Solgud. Det hela avrundat med en hyllningskör från The Daily Shows yngre medarbetare, en sång till ”the world’s greatest, large-penised leader”.

Reaktionerna på Kimmels avstängning blev starka också från kollegorna Stephen Colbert, John Oliver, Conan O’Brien, Jimmy Fallon, Seth Meyers och James Corden. Men det var publikens reaktion – massuppsägning av abonnemang på Disneys strömningstjänster – som avgjorde saken. Och sex dagar senare var Jimmy Kimmel Show tillbaka. ”Public pressure works – Kimmel is back!” som en banderoll över en motorväg fastslog.

Programmet inleddes med tv-rapporter om ”den mest efterlängtade monologen på länge”. Framför tv:n i ett omklädningsrum satt två karnevalsfigurer, Kimmel som lurvig nallebjörn och Guillermo, hans mexikanska sidekick, som banan. ”Men nu är det kanske dags och byta om… Jag tackar er som hört av er från alla världens hörn”, sa Kimmel med darr på rösten.

”Särskilt alla ni som inte gillar min show, men ändå visade sitt stöd för min rätt att tala, yttrandefriheten. Det var aldrig min avsikt att ta lätt på mordet på en ung man. Våld är aldrig någonsin lösningen. Den här showen är inte viktig, vad som är viktigt är att leva ett land som låter oss ha en sån här show”, fortsatte han.

Sedan talade han med ”den nye ordföranden för FCC”, Robert de Niro:

– Ni får ursäkta mig, men det verkar som om FCC använder maffia-metoder för att begränsa yttrandefrihet.

– Påstår ni att jag hotar er? Jag föreslår helt vänligt att ni håller käften.

– Men det låter som ett brott mot yttrandefriheten.

– Apropå det – inte fritt längre, det beror på vad du vill säga. Du får säga positiva saker om Trumps vackra gula hår, och att han sminkar sig bättre än en brud, det är fritt. Men inte om du vill göra ett skämt om att han är fet eller sitter på Epsteindokumenten.

Och, lade Kimmel till – nu hotar han dessutom Jimmy Fallon, Seth Meyers, journalister – om ni märker den allra minsta lilla antydan får ni protestera tio gånger starkare än för mig.

Samma dag var den mest satiriske av demokrater gäst hos Colbert. Vältalig, med gnistrande filmstjärnevita tänder, har Kaliforniens guvernör Gavin Newsom klivit in på den stora arenan med slagordet ”Fight fire with fire” – slå Trump med hans egna medel. Alltså jobba med sociala medier, med AI – i ett parti som dominerats av äldre taktiker, traditionalister.

– Du har en ny kommunikationsstrategi, i alla fall för en demokrat. Den kallas, ska se om jag kan uttala det rätt…, säger Colbert och tittar ned i sina papper:

– … Att vara intressant. Var fick du den idén ifrån, att försöka säga något roligt? Här är ett exempel där du härmar en annan persons stil, säger Colbert.

Han visar en bild på Mount Rushmore, med Newsom bland de historiska presidenterna, och en där han får Nobels fredspris.

– Det började när Newsom och hans team skickade ut bilder på en muskulös Newsom på en örn med en liten Trump i klorna, som Stålmannen, som Captain America.

Barnsligt, kanske det – men bara ett svar på de digitala samlarkort som presidenten sålt för dyra pengar: en deffad Donald J. Trump med naken överkropp, svällande muskler, smal midja och örn på axeln. Som astronaut, rocksångare, stridsflygare, sheriff, ”krypto-president”, Rambo, Stålman.

– Det var inspiration och desperation, de två viktigaste drivkrafterna, säger Gavin Newsom och fortsätter:

– Inget hade funkat, så vi ville försöka något nytt, humor. Men aldrig hade vi kunnat ana att vi skulle lyckas ta oss in under presidentens skinn. Och några av mina vänner på Pravda, Fox News, de var alla mycket upprörda för vi att höll upp en spegel framför Donald Trumps absurda beteende och alla medier som spelar med.

– Det är hårda tider, oroande tider, människor är rädda, många vet inte om vi kan få tillbaka vårt land. Folk gillar att vi tar strid, inte bara symboliskt utan också i handling, vi har 41 stämningsansökningar mot den där jäveln. Vi fyller en massa hål, vi jobbar med sociala frågor och hälsofrågor, vi jobbar med klimatfrågor. Trump har lämnat Parisavtalet och sitt moraliska ansvar överhuvudtaget. Ingen litar på honom.

Gavin Newsom har förstås också en podcast. Till den allra första bjöd han in högerdebattören Charlie Kirk. Började med att tala om sin son som var intresserad av Charlie Kirk.

– Vi måste lära av våra motståndare. Skilsmässa är inget alternativ, vi måste komma på ett sätt att leva tillsammans.

Så kom ”no kings”-demonstrationerna över hela USA i oktober. De samlade mer än sju miljoner amerikaner i protest mot Trumps auktoritära styre. Karnevalen, satirens äldre släkting, var en viktig del. Det skulle vara en fest, och inte – som ledande republikaner hävdade – protester från extremister och människor som hatade Amerika. Kurser ordnades inför demonstrationerna så att de skulle kunna genomföras på ett fredligt sätt utan incidenter. Det mest störande kan ha varit arresteringen av en karnevalisk penis.

Lekfullhet och karnevalskostymer, många grodor, möss, kycklingar, höns, pingviner, kor, enhörningar, Nalle Puh och Pokémon-figuren Pikachu. I Los Angeles seglade den jättelika uppblåsta Trumpbabyn över massorna. I Washington Ukrainaflaggor och Palestinaflaggor. Plakat: ”Elect a clown Expect a circus”, ”I’m protesting while it’s still legal”, ”Give me your tired not your tyrants”.

I protesterna mot ICE kom de avväpnande grodorna tillbaka. Folk i uppblåsbara ilsket gröna grodkostymer öga mot öga med maskerade ICE-agenter som skjuter tårgas, pepparsprej och chockgranater mot medborgarna.

När ”satir” hamnar i den amerikanska presidenten och hans mäns händer blir resultatet katastrofalt. Hans svar på no kings-demonstrationerna publicerades på presidentämbetets officiella konto: i videon är Trump pilot med gyllene krona som flyger över New York och släpper lös avföring på no kings-demonstranter.

Det senaste – i början av februari – från presidentens Truth Social övertrumfar allt vi tidigare sett: Michelle och Barack Obama som apor. På en gorillahanne sitter Michelle Obamas huvud och på vad som verkar vara en gorillahona sitter tidigare president Obamas huvud. Det gör fysiskt ont att se videon.

Amerikas president postade videon på sitt eget konto mitt i natten. Han skyllde på sin personal. Vita husets pressekreterare Carolyn Levit avfärdade det hela: ”bara en av många internet-memer, sluta hänga upp er på småsaker, det är ett ironiskt skämt som framställer presidenten som djungelns konung omgiven av figurer från Lejonkungen”.

Nu finns det inga apor i den filmen. Och Trump är känd för att skicka ut meddelanden på nätterna. En natt i början av december 2025 mellan sju och midnatt sände han 160 meddelanden – och började igen klockan sex på morgonen. Under dagen somnade han under ett tv-sänt kabinettsmöte där ministrarna öste beröm över den sovande presidenten.

Tillbaka till karnevalen och ett av dess hemland, Italien. I början av februari är Kimmels tema ”Trump’s suing absolutely everyone”. Kimmel påstår att han även stämt ett karnevalsekipage i Viareggio på 20 miljoner dollar. Ekipagets namn: ”det amerikanska urfolkets återkomst”. Den mäktiga mytologiska åskfågeln lyfter av en toupé från Trumpdockans huvud om och om igen. Och, tack vare Trump och hans kabinett, har kvällarnas talkshows fått betydligt fler tittare. Populära kvällsprogram, ja. Men trots allt en programform med känsliga siffror i en ny tid som inte alls ser ut som när ”alla” tittade på Johnny Carson och David Letterman.

***

Läs även: Därför förstår inte de ängsliga svenskarna satir

Läs även: David Eberhard: Alla har feldiagnosticerat Donald Trump