Bortom globaliseringen: en ny ekonomisk världsordning

Krig, pandemi och klimatproblem har lärt oss hur osäkra de globala leveranskedjorna är. Nu flyttar företag hem produktionen igen. Globaliseringen har ersatts av regionalisering.

Halv sju på morgonen öppnas bommarna vid infarten till Deromes byggvaruhus i Tagene på Hisingen. Skåpbilar och släp rullar in för att hämta virke och andra varor till byggen i Göteborgstrakten.

Besökarna är enbart proffs. Hantverkarna och de lite mindre byggfirmorna hämtar sina beställningar här medan storkunderna för det mesta får varorna utkörda från Deromes regionlager i Mölndal. Bara till anläggningen i Tagene hinner det komma mellan hundra och hundrafemtio kunder innan det är dags att bomma igen för dagen.

Proffsens bygghandlare måste ha materialen hemma. Annars hotar stillestånd, förseningar och fördyringar i byggena. Och det är just vad som hänt de senaste åren.

– Vi har ibland fått vika oss dubbla för att lösa det för kunden, säger platschefen Daniel Olsson.

Strax utanför entrén till brädgården står några pallar med ett par av bristvarorna: plywood och OSB – en träfiberskiva som är vanlig i väggar. Den här dagen finns de i lager. Men priserna ligger på minst det dubbla jämfört med före pandemin. Kriget i Ukraina har försämrat läget eftersom Ryssland varit en av de större producenterna i världen.

Containerhamnen i Oakland, Kalifornien, är en av många som har haft svårt att hålla ruljansen i gång de senaste åren. Foto: Noah Berger / AP

Parkettgolv är en annan bristvara där Ukraina och Ryssland tidigare stått för en stor del av eken till europeiska golvtillverkare. Daniel Olsson berättar att han just fått in en laddning men det mesta var bokat i förväg. Kunderna får räkna med långa leveranstider på parkettgolv.

– Just nu kan vi lösa det mesta, men det är svårt att lova när det kan levereras.

Trots skenande priser på många varor har kunderna varit beredda att betala – hittills. Att få tag i varorna är viktigare än priset, konstaterar Daniel Olsson.

”Från skog till färdigt hus” är Deromes slogan, synlig på lastbilar och lagerlokaler. Sågen som snickaren Karl Andersson startade i halländska Derome strax efter andra världskrigets slut har vuxit till Sveriges största familjeägda skogs- och träindustri. Bolaget kontrollerar hela värdekedjan från de fem sågverken till de fyra husfabrikerna som tillverkar åt dotterbolagen Varbergshus och A-hus. Det gör företaget mindre sårbart för störningar i de globala leveranskedjorna.

Men det räcker inte. Snickarna som kliver in på sitt byggvaruhus behöver ha tillgång till importerade varor som spånskivor, gipsskivor och armeringsjärn, liksom sågar och skruvdragare av sitt favoritmärke. Delar av sortimentet har periodvis varit svåra att få tag i och där finns risk för fortsatt brist och ökade priser.

Deromes huvudkontor ligger fortfarande i den halländska orten med samma namn, strax utanför Varberg. Här jobbar inköparna med att hitta alternativa leverantörer när det strular med leveranserna av importerade varor. Ibland lyckas det, ibland inte. En annan lösning är att ta fram egna alternativ. Nyligen lanserade företaget en produkt där importerad plywood i våtutrymmen ersätts med gran från svenska skogar.

Det är så företag runt om i världen tänker just nu. Går det att förse kunderna med varor som är tillverkade på nära håll när det blir störningar i de långväga leveranserna?

Världsekonomin är i olag. Kanske är Hisingen den plats i Sverige där problemen syns tydligast.

Från Deromes anläggning i Tagene är det knappt en mil till huvudkontoret för Sveriges största företag Volvo, tillverkare av lastbilar, anläggningsmaskiner, bussar och båtmotorer. Volvo har flera gånger i år och i fjol stoppat produktionen av lastbilar och varnar för ytterligare nerdragningar. Orsaken är brist på halvledare, som ingår i bilarnas elektronik.

Ytterligare några kilometer västerut ligger en av Sveriges största arbetsplatser Volvo Cars i Torslanda med 6 500 anställda i fabriken. Personbilstillverkaren har i dag kinesiska Geely som huvudägare.

Volvo Cars fabrik i Torslanda har flera gånger fått stoppa produktionen på grund av brist på halvledare. Foto: Adam Ihse / TT

Här kan det råda trafikkaos när arbetarna går på och av sina skift. Men de senaste två åren har det periodvis varit lugnt på trafikleden utanför fabriken. Även här har produktionen stoppats i flera omgångar, till följd av halvledarbrist. Senast i mitten på maj ställdes elva skift in under en vecka.

Världsekonomin är i olag. Kanske är Hisingen den plats i Sverige där problemen syns tydligast. Granne med Volvo Cars fabrik ligger Älvsborgshamnen och Arendalshamnen där Volvos minskade försäljning redan gett avtryck. Frakten av nya bilar minskade med sju procent under första kvartalet jämfört med samma period 2021. Bredvid bilhamnen ligger Skandiahamnen där hälften av allt gods som fraktas i containrar in och ut från Sverige passerar. Skandiaterminalen drivs av danska logistikjätten APM Terminals med 75 hamnar runt om i världen. Försenade frakter till sjöss är ett av symptomen på störningar i den globala handeln som märks här. Sju av tio sjöfrakter håller inte tidtabellen, konstaterade APM Terminals Nordenchef Dennis Lenthe Olesen i slutet av mars på företagets webbsajt och tillade: ”Vi kan förvänta oss att störningarna i logistiken fortsätter under 2023.”

Från Volvos Cars fabriksgrindar är det inte långt till Ica Maxi i Amhult där Volvos suvar och systerbilmärket Polestar trängs på parkeringen. Här brukar det mesta finnas från vetemjöl till webergrillar. Då och då dyker skylten ”långvarig bristvara” upp i en tom hylla men det mesta går fortfarande att komma över – i alla fall för den som är beredd att betala. Eller vad sägs om spanska kvisttomater för 112 kronor kilot? Eller kanske ekologisk avokado för 156 kronor kilot? Den som är på jakt efter bryggkaffe kan få lägga upp mellan hundra och tvåhundra kronor per kilo beroende på preferenser.

Bensin- och dieselpriserna 8 mars i år. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Inflationen är här. Prisökningarna är de högsta på trettio år. Den som tar en bensinslukande suv till Ica Maxis parkering får betala nästan 50 procent mer för soppan jämför med för ett år sedan. Lammköttet som ska läggas på grillen har gått upp med 20 procent och elen som driver grillen är 32 procent dyrare.

Störningarna i den globala ekonomin börjar nu kännas för alla. Men vad är det egentligen som hänt?

När 2020 skålades in till smattrande fyrverkerier rådde optimism inför det nya årtiondet. Det gamla hade avslutats med rusande börskurser och värre problem än det stundande brexit verkade inte skymta i ekonomernas kristallkulor. Någon vecka senare nådde nyheten om ett mystiskt virus i Kina svenska medier. Den 11 mars förklarades covid-19 en pandemi av världshälsoorganisationen WHO och Folkhälsomyndigheten införde de första restriktionerna.

Ett darrigt decennium hade inletts.

Börskurserna störtdök världen över men återhämtade sig snabbt sedan regeringar och centralbanker världen över infört massiva stödåtgärder och vräkt ut pengar över företag och privatpersoner. Här hemma gick staten in och betalade en del av företagens kostnader för löner, hyror och annat under pandemin. Riksbanken köpte obligationer i syfte att stimulera ekonomin och höll räntorna fortsatt låga genom att köpa obligationer. Det kan liknas vid att sedelpressen startat eftersom Riksbanken tillför nya pengar – som lånas ut till låg ränta. Och riksbankschefen Stefan Ingves är inte ensam. Sedelpressarna har snurrat även hos amerikanska Federal Reserve och Europeiska Centralbanken (ECB) under pandemin.

Knappast någon ekonom lyckades förutspå det som sedan hände. De allra flesta kunde behålla sina jobb och folk fick det bättre – åtminstone i den rika delen av världen. Här i Sverige steg hushållens disponibla inkomster frånsett ett hack i kurvan det första kvartalet 2020 då coronapandemin bröt ut. Men vad gör man med pengarna i ett igenbommat samhälle där det inte längre går att gå på krogen, lyssna på en konsert eller ens resa inom landet?

Handlar prylar, skulle det visa sig. Rastlösa svenskar som satt hemma beställde möbler och byggvaror. Suget efter mobiltelefoner, datorer, spel och annan elektronik ökade och näthandeln exploderade. Äldre, som tidigare aldrig beställt en pryl på nätet, förvandlades till digitala shoppare. Efterfrågan på elektronik eldades på när folk uppmanades att arbeta hemma och företagen blev tvungna att beställa utrustning som funkade i jobbet. Ett liknande mönster syntes i övriga Europa och i USA.

Men vad gör man med pengarna i ett igenbommat samhälle? Handlar prylar, skulle det visa sig.

Här såddes ett frö till de problem som nu får den globala ekonomin att gunga. I all elektronik finns små mikrochipp, elektroniska kretsar byggda på en tunn kiselplatta. Tekniken kallas svepande för ”halvledare” även om det egentligen är en beteckning på själva materialet.

Produktionen av chipp är en avancerad process och världsmarknaden är i dag i händerna på tre stora tillverkare: amerikanska Intel, sydkoreanska Samsung och taiwanesiska TSMC. Det taiwanesiska bolaget står ensamt för hälften av den globala produktionen. Apple är en av TSMC:s storkunder och de taiwanesiska chippen sitter till exempel i Iphone.

Bristen på halvledare var snart ett faktum. När bilindustrin hade återhämtat sig efter kollapsen då pandemin bröt ut fanns inga chipp att få tag i. Samtidigt som svenska biltillverkare fick stoppa produktionen i början av 2021 brottades bilindustrin över hela världen med halvledarbristen. Och gör det fortfarande.

Containerfartyget Ever Given gick på grund i Suezkanalen 23 mars 2021. Foto: Suez Canal Authority via AP

Pandemin skapade mer oreda i världshandeln. Hemarbetarna beställde kaffemaskiner, hushållsapparater, vitvaror och möbler som aldrig förr. Det mesta tillverkas i Asien och därifrån ska det fraktas i containrar till Europa. Sjötransporterna räckte inte till och fraktpriserna rusade. Det rådde brist på fartyg samtidigt som tomma containrar blev stående i fel hamnar. Som om inte eländet vore nog rände ett av världens största containerfartyg, taiwanesiska Ever Given, på grund i Suezkanalen den 23 mars 2021. Hundratals containerfartyg satt fast i kanalen under det veckolånga stoppet där miljarder gick upp i rök för de företag som drabbades av försenade leveranser.

Alla störningar i den globala handeln kan alltså inte skyllas på coronan eller kriget. Prischocken på kaffe beror på torka och frost som förstört en stor del av skörden i Brasilien. Det oroliga årtiondet har hittills präglats av extrema väderhändelser kopplade till klimatförändringarna.

Den som hade hoppats att världshandeln snart skulle vara tillbaka i gamla hjulspår fick sitt hopp brutalt släckt när Ryssland invaderade Ukraina. Till råga på allt blev det nya störningar efter det nya covidutbrottet i Kina där världens största hamnstad Shanghai stängdes ner.

Nu handlar de flesta profetiorna om att det kommer att bli värre. Politiker, ekonomer och företagsledare blir alltmer medvetna om att störningarna under 2020-talet egentligen bara blottlagt sårbarheten i de globala leveranskedjorna. Sjukdomar, naturkatastrofer och krig har alltid hemsökt mänskligheten och kommer att fortsätta göra det. Men om samhället ska funka måste varorna levereras och tjänsterna utföras. Säkra leveranser ligger i dag högt på politikernas agendor.

USA:s president Joe Biden har lanserat ett program där en halv miljard dollar satsas på att öka produktionen av halvledare i USA. EU presenterade tidigare i år en egen ”chips act” för att bygga upp en europeisk halvledarindustri som står för åtminstone en femtedel av världsmarknaden. Tillverkaren Intel har sedan dess lovat att starta produktion i Tyskland.

USA:s finansminister Janet Yellen är inte nöjd med säkerheten i globala leveranskedjor. Foto: Jacquelyn Martin / AP

Världens mäktigaste finansminister, USA:s Janet Yellen, tog upp frågan om leveranser på ett möte med Internationella valutafonden och Världsbanken i slutet av april: ”Våra leveranskedjor är inte säkra och de är inte motståndskraftiga. Och jag tror att det är – i termer av långsiktig risk för USA och för andra länder – ett hot som måste åtgärdas”, sa hon.

Handeln måste ske mellan ”pålitliga partners”, enligt Yellen. Även om det leder till ökade kostnader.

Risk för brist på mat och konstgödsel med skenande världsmarknadspriser har fått larmklockorna att ringa hos världens politiker efter Rysslands invasion av Ukraina. Pandemin och kriget blir bränsle åt en trend som blev tydlig i världsekonomin under det gångna decenniet. Globaliseringen har avlösts av regionaliseringen där företag flyttar hem produktion och leveranskedjorna kortas.

Järnridåns fall och Kinas satsning på internationell handel jämnade vägen för globaliseringen som tog fart under 1990-talet. För företag i väst hägrade nya marknader och framför allt lägre lönekostnader. Produktionen lades ut på leverantörer i låglöneländer och många storföretag drog i gång egen tillverkning på tillväxtmarknader.

Åren efter millennieskiftet fanns Volvo, Electrolux och rader av svenska företag på plats i Kina med egna fabriker eller produktion hos leverantörer. Vi konsumenter fick tillgång till billiga kläder, kylskåp, mobiltelefoner och annat.

Utvecklingen var explosiv. År 2001 gick Kina med i världshandelsorganisation WTO och redan 2009 hade landet blivit världens största exportnation. Samtidigt började ett nytt mönster skönjas.

Den 15 september 2008 kollapsade den amerikanska storbanken Lehman Brothers och utlöste en global finanskris med en lågkonjunktur som bet sig fast i många länder. Världshandeln gick ner på lågvarv och bromsades av olika handelshinder när politiker i krisdrabbade länder försökte rädda jobb på hemmaplan.

En del företag tog hem tillverkningen och bolagsledningarna insåg att det också fanns nackdelar med att anlita leverantörer i lågkostnadsländer. Under förra decenniet syntes en tydlig trend i den globala handeln. Europeiska företag gjorde en allt större del av sina inköp i Europa och USA hämtade mer från amerikanska leverantörer. Mönstret blev tydligt även i Asien, där Kina riktade in sig mer på hemmamarknaden och länderna i Sydostasien. Globaliseringen var inte död men hade fått sällskap av regionaliseringen. Företag handlar mer inom den egna världsdelen och leveranskedjorna blir kortare. Sveriges import från Kina har fördubblats de senaste tio åren men det gäller även importen från Nederländerna, som är en ännu viktigare handelspartner. Importen från Litauen, Polen och Ungern har ökat ännu mer.

– Drivkrafterna bakom utvecklingen mot mer lokala och regionala försörjningskedjor är flera och den här utvecklingen kommer troligen fortsätta, säger Per Hilletofth, professor i industriell ekonomi vid Högskolan i Gävle.

Under förra decenniet syntes en tydlig trend i den globala handeln. Europeiska företag gjorde en allt större del av sina inköp i Europa och USA hämtade mer från amerikanska leverantörer.

Att flytta hem produktion leder inte per automatik till högre produktionskostnader. Den totala kostnaden för företagen kan i stället bli lägre, konstaterar han.

Det är inte längre självklart billigare att lägga tillverkning i Asien. En ökad automatisering gör att det krävs mindre folk i tillverkningsindustrin och då väger lönekostnaden inte lika tungt när företagen planerar sin produktion. Stigande löner i tillväxtländer har också påverkat ekvationen. Redan 2017 var lönenivån i Kina i kapp europeiska länder som Grekland och Portugal. Kinesiska företag lägger i sin tur ut produktion på närbelägna länder som Thailand, Vietnam och Indonesien där lönerna är lägre.

För de stora internationella bolagen drivs utvecklingen också av behovet av att vara nära marknaden. Företagen har lärt sig att det inte är särskilt smart att tillverka det som ska säljas i ett land i en annan världsdel. Ingenjörer, marknadsförare och inköpare behöver finns i samma land som fabriksarbetarna. När Volvo och andra biltillverkare startar fabriker i Asien eller USA handlar det inte längre om att kapa kostnader utan om att komma närmare marknaden. Bilarna ska produceras där kunderna finns.

– Det handlar i grunden om att kunna serva den lokala marknaden på ett bättre sätt genom att produktion och marknad kommer närmare. Närheten leder bland annat till ökad förmåga att kostnadseffektivt hantera kundanpassning, ökad leveransförmåga och flexibilitet samt lägre transport- och logistikkostnader, säger Per Hilletofth.

Klimatkrisen har satt press på företagen att minska sina utsläpp av växthusgaser. Hittills har de inte lyckats något vidare, att döma av de hållbarhetsredovisningar som bolagen årligen lämnar in. Problemet är att de stora utsläppen ofta finns i leverantörsledet. Om produktionen ligger hos leverantörer i kolkraftsberoende länder som Kina och Indien säger det sig självt att den inte är särskilt klimatsmart.

Solen går ned över ett värmeverk i Peking. Att förlägga produktionen till Kina är varken gynnsamt för miljö eller mänskliga rättigheter. Foto: Alexander F. Yuan / AP

I hållbarhetsrapporterna måste företag också berätta hur de tacklar korruption och bristande respekt för mänskliga rättigheter i sina verksamhetsländer. Inte heller här har det gått åt rätt håll. Majoriteten av världens befolkning lever i dag i icke-demokratiska länder och Kina är en av världens tio hårdaste diktaturer, enligt Democracy Report 2022 från forskningsinstitutet V-dem vid Göteborgs universitet. Sedan millennieskiftet har världen rört sig i icke-demokratisk riktning trots ökande världshandel. Att handel gynnar demokrati togs länge som en given sanning, bland ekonomer och politiker.

Storföretagen brukar hantera problemet med uppförandekoder och olika policydokument där de garanterar ”nolltolerans mot korruption” och respekt för internationella konventioner som exempelvis ger arbetarna rätt att bilda fria fackföreningar. Dokumenten brukar vara en del av kontrakten som leverantörerna måste skriva under för att få göra affärer med företagen. Men dessa underskrifter behöver inte betyda något i högrisk­länder där korruption är en del av affärskulturen och där fria fackföreningar – som i Kina – är förbjudna.

Internationella studier visar att verksamhetslandet är avgörande för om företagens hållbarhetskrav på leverantörerna uppfylls eller inte. Mutskandalerna i Ericsson och Telia illustrerar att tjusiga policyer väger lätt när korruptionen sticker upp sitt fula tryne. Klädjätten H&M lider fortfarande av en bojkott i Kina sedan bolaget valt bort bomull från provinsen Xinjiang efter rapporter om tvångsarbete. Det blev en kostsam lektion i hur det kan gå om ett företag faktiskt står för löftena i sin uppförandekod.

Säkraste vägen att komma ur hållbarhetsdilemmat är att flytta produktionen till ett lågriskland. Storföretag som Telia och Skanska har dragit sig ur korrupta marknader. Klädmärket Nudie Jeans har valt bort produktion i Bangladesh och Kina. Glasögontillverkaren Synsam inviger eftersom sommaren en fabrik i Östersund dit produktionen i Kina nu flyttas. Klimat och mänskliga rättigheter är de tyngst vägande skälen bakom hemflytten, enligt bolaget.

– Närhet förbättrar hållbarheten genom att minska transporterna och reducerar riskerna i försörjningskedjan. Om företagen i framtiden får betala för transporternas klimatpåverkan, exempelvis med en internationell koldioxidskatt, skulle det kunna driva på utvecklingen ytterligare, säger Per Hilletofth.

Lena Hagman, ekonom hos branschorganisationen Teknikföretagen, konstaterar att omstöpningen av de svenska företagens leveranskedjor har pågått länge.

– Man försöker hitta säkrare sätt att producera. Mycket talar för att företagen fortsätter att korta leveranskedjorna, säger hon.

För oss som behöver mat, kläder, värme och internet är det allra viktigaste att leveranserna faktiskt funkar. Om det blir för dyrt eller vi får vänta för länge på det vi beställt försöker vi hitta det på annat håll. De företag som inte kan leverera riskerar att tappa kunder och måste därför sätta press på sina leverantörer. När pandemin slog till drabbades sju av tio företag av störningar hos de utländska leverantörerna, visar en rapport från statliga Tillväxtanalys. Ökade inköp i Sverige och EU var en av de vanligaste åtgärderna för att hantera störningarna.

Vartannat tyskt företag med betydande leveranser från Kina planerar att minska beroendet, enligt Europeiska Centralbanken (ECB). I USA har fyra av tio Kinaberoende företag förändrat sina inköp för att få säkrare leveranser.

Vi gör klokast i att handla med dem vi kan lita på.

Rysslands invasion av Ukraina har uppenbarat riskerna med att göra affärer med aggressiva diktatorer. Om Ryssland kunde invadera Ukraina skulle Kina kunna anfalla Taiwan. Förlusterna för svenska företag som tvingas dra sig ur Ryssland är en bråkdel av vad de skulle vara om samma sak hände i Kina.

Kriget har ritat om världskartan politiskt och militärt. Politiker, företagsledare och ekonomer i väst tycks inriktade på att förändringarna i världshandeln kommit för att stanna.

”Nu kan kriget visa sig vara en vändpunkt även för Europa och andra regioner, vilket gör de allianser som leverantörernas länder tillhör viktigare”, sa ECB:s ordförande Christine Lagarde i ett tal i Washington med ministrar och bankfolk i slutet av april.

Budskapet liknar det som kommit från USA:s finansminister Janet Yellen. Vi gör klokast i att handla med dem vi kan lita på. För Sverige som medlem i Nato kan detta bli ännu tydligare.

Christine Lagarde förklarade också: ”Att uppnå ökad säkerhet kommer inte att vara utan kostnader och skiftet – från globalisering till regionalisering – kommer sannolikt att ta fart.”

Vi är på väg in i en ny ekonomisk världsordning. Var beredd att betala priset.

Text: Sten Sjögren

Toppbild: Stephen B. Morton / AP