Här ska barn sättas i fängelse

Mitt i ett skogsområde, med Åkersberga Golfklubb som närmaste granne, breder en pågående byggarbetsplats ut sig intill en stor parkering. Några minuters promenadväg bort tornar fängelsemuren upp sig likt ett rostrött landmärke som avtecknar sig mot skogslandskapet.

För en besökare är det lätt att se muren och byggbarackerna som en bild av ett förändrat samhällsklimat, där allt yngre begår grova våldsbrott, och en ny rättspolitisk verklighet, där unga döms till skärpta straff, och påföljden allt oftare är fängelse.

Österåker är en av tre anstalter i Stockholm som ska bli hemvist för dömda barn och ungdomar, och det fängelse som växer snabbast sett till antalet nya platser. Fängelset förbereder sig för att ta emot dömda ungdomar från 15 till 18 år från och med i sommar. Anstalten är en pusselbit i regeringens ambition att skapa särskilda ungdomsavdelningar inom Kriminalvården, och en av huvudplatserna för att verkställa fängelsestraff för unga. 

Besökaren möter en säkerhetsnivå som påminner en flygplats; id-handlingar och IMEI-nummer registreras, väskor och ytterkläder skannas, även skor.  Efter att ha gått igenom denna procedur eskorteras Fokus till ett rum på andra våningen för att träffa kriminalvårdschefenen Fredrik Thunberg. Ett par av hans kollegor möter också upp. Thunberg ger ett informellt och vänligt intryck, möjligen inte helt överensstämmande med schablonbilden av en fängelsedirektör.

Fokus guidas runt i den färdigställda del som invigdes i höstas – två byggnader som liknar vilka bostadshus som helst. Skillnaden är att här bor personer som övervakas dygnet runt. Av säkerhetsskäl råder kameraförbud överallt. Ingen obehörig ska få veta var övervakningskameror placerats ut eller vilken typ av säkerhetsdörrar som används. Den aktuella utbyggnaden har pågått sedan 2022 och hela projektet ska vara färdigställt 2027. Österåkeranstalten ska öka sin kapacitet från 230 till 600 intagna, en storsatsning som ett svar på den ökade brottsvågen.

– Vi bygger totalt sex nya bostadshus, fyra sysselsättningshus, sjukvårdshus och personalhus samt en omlastningscentral för allt ingående och utgående gods, berättar Mattias Karlsson, en av Thunbergs kollegor.

Bostadshusen består av en serie robusta typhus i röd kulör av klimatanpassade betongelement med återvunnen armering. Två av husen invigdes i september 2025 och sedan dess har ungefär 150 nya intagna flyttat in.

Rummen i de nya husen har högt i tak och utsikt över grönytor inne på området. Tio kvadratmeter till ytan med eget badrum är en tydlig förbättring från ursprungshusen från 1960-talet – sex kvadratmeters boyta och delat badrum i korridor. Skillnaden är att i dag råder dubbelbeläggning på rummen för att snabbt öka kapaciteten.

De nya bostadshusen har två avdelningar på varje våningsplan, vilket motsvarar totalt 96 boende per huskropp. På varje avdelning bor 24 personer jämfört med tidigare, endast 12, då alla hade eget rum.

Enligt Fredrik Thunberg har dubbelbeläggningen hittills fungerat bättre än förväntat. I mitten av varje våningsplan finns ett vaktrum ifrån vilket alla intagna övervakas dygnet runt. Säkerheten och övervakningen är de viktigaste funktionerna i ett fängelse.

– Det handlar om injustering av dörrar, lås, och kameror. Man måste kicka igång verksamheten först för att kunna upptäcka alla brister. Det brukar ta ett halvår innan allt faller på plats, berättar Thunberg.

Samtliga fönster kan endast öppnas på utsidan för att kunna utföra underhållsarbeten eller för nödsituationer. Genom ett underjordiskt kulvertsystem förflyttas de intagna mellan olika enheter inne på området. Det gäller all mobilitet: från bostadshus till sysselsättningshus eller vårdlokaler. Säkerheten är därmed optimerad.

Thunberg berättar att av lokalerna är resultatet av en kollektiv insats där alla har fått säga sitt – där vårdpersonal har gett förslag på hur deras utrymmen skulle utformas, medan intagna fokuserade på rastgårdar. Thunberg själv drev landskapsfrågor, hans hjärtefråga.

– Landskapet mellan byggnaderna är enormt viktigt och de intagna ska få uppleva årstidernas växlingar med sina sinnen. Samarbetet med landskapsarkitekter föll sig därför naturligt.

I dagsläget finns en volleybollplan, utomhusgym och schackspel, men Thunberg säger att han är öppen för förändringar, att flexibilitet och föränderlighet är viktiga grundstenar för en öppnare miljö inom det annars stängda området.

Man får aldrig glömma att säkerheten står högst på dagordningen i alla fängelsemiljöer. Ingen ska kunna rymma, gömma sig eller gömma undan föremål.

Säkerhetsrutiner är viktiga för att skydda både personal och intagna. Det som händer utanför murarna orsakar nämligen ”svallvågor” inne på anstalten, speciellt i gängrelaterade konflikter.

– Vi kan tvingas omplacera intagna om konfliktsituationer blossar upp. I vissa fall måste det ske omgående, berättar Thunberg.

Blir intagna våldsamma gäller vanligtvis isolering. Den sänkta åldersgränsen att dömas till fängelse innebär att rekrytering och personalutbildning har fått en större roll i kriminalvårdens miljö- och säkerhetsstrategier. Enligt Thunberg har ledningen varit ute i god tid och rekryterat all personal som kommer att behövas – ungefär 400 anställda på 600 intagna.

Nyanställda går tre veckors introduktionskurs där de får lära sig säkerhetsrutiner och allt annat nödvändigt. Därefter följer en tio veckor lång utbildning för att de ska introduceras i sina roller. Utifrån yrkesinriktning finns sedan löpande fortbildningsprogram i kompetensbyggande syfte.

Kriminalvården utvecklar nu en utbildning för anställda som ska arbeta med den yngsta gruppen intagna, nämligen barn och ungdomar. För den som saknar erfarenhet sedan tidigare kan det nämligen bli svårt att bemöta en utåtagerande och arg tonåring, eller en ledsen 13-åring som längtar hem.

– Det är normalt att intagna känner sig frustrerade och trötta på personalen emellanåt, förklarar Thunberg. Men en röd linje måste dras vid våldsamma beteenden.

– Vi har sedan ett par år fått i uppdrag att förbereda plats för 15- till 17-åringar. Arbetet har varit uppdelat i åtta delprojekt där vi tittat på olika anstalter – sex stycken för pojkar och två för flickor. Österåker, Täby och Rosersberg i Stockholm är med i utredningen. Vi undersöker bland annat hur undervisningslokaler kan utformas i samråd med arkitekter och andra experter.

Till skillnad från vanliga rumslösningar med dubbelbeläggning, kommer ungdomar att få egna rum med möjlighet till avskildhet. Barn och ungdomar kommer att leva åtskilda från vuxna. Det kräver omstruktureringar på de anstalter som finns idag. Syftet är miljön på ungdomsavdelningarna ska ”normaliseras”. Det görs med hjälp av personliga inslag: möblemang, mjuk kulörsättning, former och öppna ytor där ungdomarna ska kunna röra sig fritt mellan aktiviteter och egna rum.

– Ungdomsavdelningar kommer att ta emot färre antal intagna. Vi räknar med mellan sex till åtta ungdomar per enhet. Personaltätheten blir också större för att vi ska kunna ge så mycket stöd som möjligt.

De fysiska begränsningarna förblir dock påtagliga för ungdomar som längtar efter frihet. Att inte kunna gå ut när de vill eller ringa vem de vill är något de får vänja sig vid. Att saknaden av friheten utanför murarna lär bli kännbar – även saknad efter föräldrar, vänner och syskon – är uppenbart. Ungdomarna blir inlåsta in på sina rum efter ett visst klockslag alla dagar året runt i denna slutna värld med tydliga rutiner. Den som blir hungrig mitt natten kan inte smyga upp och göra sig en smörgås.

För frihetsberövade ungdomar som är inlåsta under längre perioder kan priset bli högt. Samtidigt är förhoppningen, berättar Fredrik Thunberg, att förmågan till konsekvenstänk kan öka. Tanken är att fängelsestraff ska fungerande rehabiliterande. Men paradoxen är att studier samtidigt visar att unga som frihetsberövas löper större risk för återfall till kriminalitet.

Huvudsysslan för ungdomar kommer att bli studier, men det ska även finnas möjlighet till andra aktiviteter – bland annat KBT-behandlingar, friskvårdsaktiviteter och hobbyverksamhet.

Syftet med KBT-behandlingar är att minska riskerna för återfall genom att fördjupa personliga insikter för att kunna förändra destruktiva tankemönster, känslor och beteenden. Deltagarna lär sig att hantera missbruk, konflikter och relationsproblem. Enligt Thunberg ger den evidensbaserade KBT-behandlingen ett bra resultat, med ungefär 70 procent av vuxna interner som inte återfaller till brott.

Kriminalvården arbetar med att ta fram strategier för att kunna bedriva undervisning direkt på anstalterna. Thunberg berättar att undervisningen för ungdomar ska ske med lärare i klassrum och för närvarande erbjuder Österåkeranstalten Komvux- och grundskoleutbildning för vuxna. Utbildningsdepartementet har nyligen släppt en utredning, Kriminalvårdens verksamhet för barn och unga, där man föreslår högskoleförberedande studier på gymnasienivå för unga, vilket ska motsvara program som erbjuds på vanliga gymnasieskolor.  

– Vi kommer att behöva anställa fler behöriga lärare. Viss undervisning kan ske på distans mellan anstalter, beroende på resurser, förklarar Thunberg.

En behörig lärare i spanska på en anstalt kan ge språklektioner på distans om ämnet saknas på andra anstalter.

Tidsramarna är snäva, trots att Kriminalvården bett om mer tid.

– Vi har varit öppna om att det kan bli svårt för Kriminalvården att leva upp till förväntningarna och kraven när det gäller 13- 14-åringar. För 15-17-åringar har vi rimliga förutsättningar. Vi arbetar redan idag med den åldersgruppen i häkten och även inom Frivården, fortsätter Thunberg.

Det är SiS, Statens institutionsstyrelse, som hittills haft ansvaret för ungdomar som omhändertagits enligt LSU, lagen om sluten ungdomsvård. Efter granskningar och tillsynsärenden, där man funnit brister i både verksamhet och miljö, finns förslag på att Kriminalvården ska ta över ansvaret för de 250 ungdomar som i dagsläget är utplacerade på SiS-hem. Många av dem har blivit dömda för grova våldsbrott.

Barnrättsbyrån har i en rapport dokumenterat sexuella trakasserier och maktmissbruk bland manlig personal mot unga tjejer som blivit tvångsplacerade på SiS-hem. År 2024 släppte Riksrevisionen en annan rapport, SiS Särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av unga, om allvarliga brister i SiS slutna ungdomshem. Man upptäckte att behandling av tvångsvårdade ungdomar delvis var bristfällig och i vissa fall obefintlig på flera hem. Utredarna stötte också på kompetensbrist och olämplig personal på flera av SiS-hemmen.

Fredrik Thunberg berättar:

– De här ungdomarna behöver omhändertas och få vård. Vuxenvärlden måste göra någonting därför att vi inte längre kan tolerera att våldsbrott eskalerar. Vi kan inte heller acceptera att dessa barn lämnas vind för våg. De måste skyddas mot sig själva och omgivningens påverkan. Huvudsyftet är ju samhällsskydd och vård i en trygg miljö.

Enligt Thunberg kommer ungdomar som döms till fängelse att få ett tryggare omhändertagande i fängelse utan missbruk och kriminella kontakter på sociala medier. Möjligheterna att kommunicera med omvärlden minskar drastiskt, eftersom intagna inte får tillgång till varken mobil eller internet. Förutsättningarna att ta emot besök minskar också drastiskt och personer som vill komma på besök måste godkännas av Kriminalvården. Just detta kan bli extra svårt för fängslade ungdomar.

– Dialogen med vårdnadshavare blir extra viktig för oss eftersom de har ju kvar sin roll. Vi kommer även att ha kontakt med socialtjänsten och skolan där barnen varit inskrivna. På så sätt skapas en konstruktiv samverkan.

Thunberg säger att han efterfrågar samarbeten med barnrättsorganisationer som BRIS för att skapa en dialog och fortlöpande förbättring av frihetsberövade ungdomars situation.

Tycker han att det är lämpligt att döma barn till fängelse?

– Det blir väldigt svårt för Kriminalvården att ta hand om även 13-14-åringar på ett ändamålsenligt sätt utifrån deras behov av personlig utveckling och positiva förebilder. Är fängelse en optimal miljö för barn? Svaret är nej, men då måste man samtidigt fråga sig hur ungdomarnas miljö ser ut i dag. Är den bra eller är den farlig för dem?

Thunberg tror att de flesta barn med problem som omfattar viss kriminalitet inte kommer att dömas till fängelse. Kriminalvården kommer främst att hantera de grövsta brottslingarna.

Han ser med oro på dagens organiserade brottslighet. Det handlar om en förhållandevis liten grupp kriminella som ligger bakom de grövsta våldsbrotten. De som utför dem, barnen, blir allt yngre.

– Det har blivit otroligt svårt för föräldrar att skydda sina barn. Vi måste skapa nya kontexter där vi fångar upp sociala medier. Det ska inte vara möjligt att rekrytera unga personer till morduppdrag på sociala medier. Samhället måste hindra detta och Kriminalvården kan skydda dessa barn genom fängelse. Sorgligt nog är det där som de får skydd.

Fängelsechefen beskriver det faktum att det blivit svårt för föräldrar att skydda sina barn som ett stort samhällsproblem, där utanförskap, brist på integration och avsaknad av sociala sammanhang är en del av förklaringarna. När sociala problem uppstår saknas ofta förebyggande insatser från samhället. Omständigheterna varierar också. Alla kriminella ungdomar kommer inte från socialt utsatta familjeförhållanden, vilket gör problematiken komplex och ibland svåröverblickbar.

Om barn och ungdomar ska lagföras enligt brottsbalken, måste domstolar ta ställning till motiv och uppsåt, vilket kan bli svårt. American Academy of Child & Adolescent Psychiatry har fastställt att tonåringens hjärna i större utsträckning styrs av känslomässiga signaler än en vuxen hjärna. Det kan leda till impulsivitet och bristande konsekvenstänk. Barn och ungdomar med NPF-diagnoser kan uppleva extra stora svårigheter i sådana sammanhang. Bland unga som begår allvarliga brott utmärker sig denna grupp.

Björn Hofvander, docent i barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet, har forskat kring unga män som begår brott och funnit att personer med NPF-diagnoser är utmärkande i denna grupp, speciellt de som har ADHD.

Han har följt 270 unga män mellan 2010 och 2012 som dömts för grova vålds- och sexualbrott och han följer dem än i dag. Studien: Tidigt debuterande beteendestörning: förekomst och betydelse bland vålds- och sexualbrottsdömda.

Många av dessa män kommer ifrån bristfälliga hemförhållanden och brottas sedan länge med psykisk ohälsa, utanförskap och andra svåra utmaningar, bland annat misslyckade studier.

– Flera anledningar har gjort att dessa män blivit kriminella: från egen vinning genom att skaffa sig en position i en social kontext till gängrelaterade orsaker, berättar Hofvander.

Unga personer med NPF-diagnoser från jobbiga hemförhållanden som inte får hjälp i tid löper extra stor risk att hamna fel. Det kan gå fort, och uppmärksammas det inte i tid ökar riskerna att de hamnar i situationer som det är svårt att ta sig ur. I många fall har männens kriminella bana börjat med misslyckanden i skolan, vilket gjort att de hamnat utanför systemet med andra “drop-outs”.

– Det behövs mer preventiva insatser för att hjälpa barn i tid och man måste individanpassa hjälpen. Hjälpen ska vara evidensbaserad och ges på ett kontinuerligt sätt, säger Björn Hofvander.

Hur förhåller sig kriminalvårdare till de yngsta som är misstänkta för grova våldsbrott?

Enligt Magda, en kriminalvårdare på ett av Sveriges häkten som egentligen heter något annat, är frasen ”det är bara att skicka hem dem” en jargong som provocerar henne. Hon tycker att det avspeglar ett samhälle där ingen vill befatta sig, eller orkar bry sig om människor som har problem.

– De är ju svenska medborgare. Vart skulle vi skicka dem? Vi måste ju ta hand om det här samhällsproblemet här i stället. Samhällets preventiva insatser är för få.

Det handlar om unga, trasiga människor: ungdomar som häktas, skäligen misstänkta för grova brott, inlåsta 20 timmar om dygnet i ensamhet. Unga personer under 18 år har lagstadgad rätt till isoleringsbrytande aktiviteter fyra timmar per dag. Resursbrist gör dock att dessa rättigheter inte alltid uppfylls.

För personer som är skäligen misstänkta för allvarliga brott, kan tiden i häkte bli lång. Unga kan hållas inlåsta under flera månader i väntan på rättegång, och det bryter mot Barnkonventionen. De yngsta kan uppleva häktningstiden som psykiskt nedbrytande.

– Jag satt nyligen med en pojke som haft en fruktansvärd uppväxt med en mamma som inte ville veta av honom och en våldsam pappa. Jag frågar alltid vad som hänt och hur personen mår. De borde ju inte sitta här med mig, utan fundera på gymnasiestudier och annat viktigt, fortsätter hon.

Magda berättar att den unge pojkens dilemma är att han inte upplever sig ha några känslor över det brott han begått, på grund av droger. Han är skäligen misstänkt för mord.

Han, liksom många andra tonåringar, riskerar att dömas till flera års fängelse trots ung ålder. Vad som händer senare vet ingen, men chanserna att ta sig tillbaka till ett vanligt liv kan bli svåra. Pojkens historia är klassisk: han sökte sig bort från en våldsam hemmiljö, men hamnade fel.

– Det är egentligen inte de unga som det är fel på. Problemet är att vi skapar en segregation i Sverige där vi inte tillåter personer med sociala problem att komma in i samhället. Vi erbjuder inte all hjälp som de skulle behöva och därmed ingen rimlig chans. Ingen tycks vilja ta fullt ansvar för något. Skolan är annars en miljö där man skulle kunna erbjuda fler förebyggande åtgärder och inkluderande program genom läxhjälp och personligt stöd, säger Magda.

***

Läs även: Jon Åsberg: Jag såg ingen i finkan som var framgångsrik

Läs även: Krisen i kriminalvården: Var ska alla fångar få plats?