Spelet om mediestödsmiljarden: ”Finns en sån orättvisa”

Varje år anslår staten cirka en miljard kronor till mediestöd – det som tidigare kallades presstöd. Och tidningarna har blivit bidragsberoende. Utan dessa pengar skulle branschen göra förlust på aggregerad nivå, enligt en medieforskare. Det nya regelverk som trädde i kraft 2024 säger att mediestödet ska stärka den demokratiska infrastrukturen i Sverige. Borta är tanken på att säkerställa en rättvis arena för olika politiska röster. I dag handlar mediepolitiken om oberoende nyhetsförmedling med fokus på lokal och regional sådan.  

Det är Mediemyndigheten, som bildades 2024 genom en sammanslagning av Myndigheten för press, radio och tv och Statens medieråd, som bereder ansökningarna om mediestöd. Själva besluten fattas av Mediestödsnämnden, som prövar ansökningarna och avgör vilka medier som beviljas stöd. På pappret framstår systemet som rättvist och neutralt. I praktiken är det betydligt mer komplext. För att ett medium ska kvalificera sig krävs inte bara att den journalistiska verksamheten uppfyller formella kriterier, utan också en förståelse för hur systemet fungerar.

Den som inte behärskar regelverket i detalj riskerar att falla bort – oavsett innehållets kvalitet. Det hände Landets Fria Tidning, en publikation som bevakar hållbarhetsfrågor, som fick ett negativt besked från Mediestödsnämnden strax före jul förra året. Enligt chefredaktören Hanna Westerlund var skälet hur utgivningen fördelades över året. Tidningen hade gett ut 45 nummer, i enlighet med lagens krav, men eftersom 22 av dem kom ut under det första halvåret och 23 under det andra ansåg nämnden att kravet inte var uppfyllt. Fler än hälften av numren måste, enligt en ny praxis som Westerlund inte hade uppfattat, ges ut under årets första hälft.

”Låter det absurt? Det tycker vi också”, skrev Hanna Westerlund i ett avskedsbrev till läsarna. Eftersom 45 är ett udda tal är det matematiskt omöjligt att uppfylla kravet på en sådan fördelning, resonerade hon. Beslutet – som inte går att överklaga – innebär att Landets Fria Tidning fick ett bortfall på 1,5 miljoner kronor inför 2026 och därmed tvingades upphöra.

Liknande kritik har framförts från chefredaktören Leonidas Aretakis, vars tidning Flamman förlorade sitt mediestöd efter att det nya regelverket infördes. Till Dagens Media sa han strax före jul att det är svårt att förstå vilka kriterier som faktiskt tillämpas och hur de mäts – och att beskeden dessutom kommer sent på året, vilket försvårar långsiktig planering.

– Förra året angav de på ett väldigt otydligt sätt att vi inte hade tillräckligt många prenumeranter. I år angav de i stället att de inte tyckte att vi huvudsakligen sysslade med nyhetsrapportering. Det är konstigt med tanke på att vi gör samma sak nu som vi har gjort under alla år och dessutom har fått mediestöd förr under alla år, sa han.

Även Fokus beviljades presstöd 2023 enligt det då gällande regelverket, men har inte fått några pengar i det nya systemet. Chefredaktören Jon Åsberg kallade Mediestödsnämndens beslut att inte tilldela Fokus mediestöd för ”obegripligt” i en intervju i tidningen Journalisten.

– De yrar om att vi inte ”primärt” är ett nyhetsmedium, och det får mig att undra om de överhuvudtaget har läst vad vi skriver, sa Åsberg.

En tidning som däremot lyckats i mediestödslotteriet är Socialdemokraternas tidning Aktuellt i Politiken, som under lång tid varit en av de största mottagarna av presstöd. Sedan millennieskiftet har ägarbolaget AiP Media Produktion AB, tillsammans med andra helägda socialdemokratiska publikationer, mottagit omkring 165 miljoner kronor i presstöd, varav drygt 100 miljoner till just Aktuellt i Politiken. Under den perioden var tidningen dessutom momsbefriad. En granskning i Fokus förra vintern visade att Aktuellt i Politiken fram till förra året samtidigt varit en organisationstidskrift och en allmän nyhetstidning – två kategorier som enligt lagstiftningen är tänkta att vara ömsesidigt uteslutande.

Nu, drygt ett år senare, har Fokus begärt ut mejlkorrespondensen mellan Daniel Färm, vd för AiP Media, och Mediemyndigheten från perioden efter Fokus granskning. Där framgår att två dagar efter att artikeln publicerades, den 5 december 2024, skrev juristen Hanna Teleman på Mediemyndigheten till Daniel Färm: ”Vi har tagit del av uppgifter i tidningen Fokus som handlar om tidningen AiP. Vi vill gärna ha er kommentar på vad som gäller idag? AiP ges enligt ansökan ut av AiP Media Produktion AB och inte av en organisation. Hur är kopplingen till partiet nu? Anser ni fortfarande att AiP är en organisationstidning som ska vara momsbefriad?”

Daniel Färm gav frågan högsta prioritet och verkar helst vilja avhandla saken i ett samtal: ”Kan vi höras om detta vid kl 15.30? Kan jag ringa dig, eller du mig?”, svarade han i ett mejl samma eftermiddag. Myndigheten markerar att frågan brådskar men föredrar brevväxling: ”Det är mycket att hinna med idag så jag skulle uppskatta om du/ni kan inkomma med svar skriftligt under dagen så vi kan ta vidare informationen till nämnden som sammanträder denna vecka.”

Färm skriver då att AiP genomgår en omstöpning. ”Aktuellt i Politiken är – vilket framgår av såväl artiklar i AiP som av våra mediestödsansökningar för 2024 som 2025 – inne i en förändringsprocess. Den syftar just till att tydliggöra att vi anser oss vara och vill bli betraktade som en allmän nyhetstidning.”

I samma mejl konstaterar Färm att nämnden tidigare beslutat att tidningen inte ska anses vara en allmän nyhetstidning, men att AiP hoppas på en ändrad bedömning framöver. Han kopplar också denna prövning direkt till momsbefrielsen: ”Om Mediestödsnämnden denna vecka godtar att vi är en allmän nyhetstidning (…) så kommer vi därför att begära rättelse från Skatteverket på momsen.”

”Hej och tack, då vet vi hur ni ser på det”, svarar Hanna Teleman på myndigheten dagen efter. Efter detta erhöll ägarbolaget AiP Media Produktion AB fortsatt mediestöd och tilldelades närmare 3,7 miljoner kronor för 2025. Sedan 1 januari 2025 tar AiP även ut moms av prenumeranterna.

Kritik mot beslutet att ge Aktuellt i Politiken stöd kom nyligen från lite oväntat håll – nämligen tidningens tidigare chefredaktör. I en intervju i Dagens ETC den 2 december 2025 riktade Maria Persson – som under tolv år var reporter, redaktionschef och chefredaktör på tidningen – skarp kritik mot att AiP i praktiken stod nära det Socialdemokratiska partiet och att stödet därmed borde ifrågasättas.  

”Jag blev väldigt förvånad när Aktuellt i Politiken fick mediestöd för 2025. En tidning som bedrivs på det sättet ska inte ha mediestöd. Jag tycker inte att pengar ska gå till det som egentligen är propaganda eller politiska annonser”, sa hon till ETC.

Persson hävdade vidare att publicistisk självständighet i praktiken var svår att upprätthålla på AiP. ”Och vi skrev i princip aldrig om något som ifrågasatte Socialdemokraterna”, sa hon.

I intervjun beskriver Persson även vd Daniel Färms roll som en länk mellan partiledning och redaktion. ”Det var Daniel Färm som på något sätt skulle tratta ner informationen eller budskapet från partiet till oss”, sade hon. ”En hopplös sörja”, löd hennes sammanfattning.

Daniel Färm avvisar kritiken när Fokus når honom. Han beskriver Perssons uppgifter som felaktiga och menar att det inte finns någon partistyrning av det redaktionella innehållet.

– Det är chefredaktören som styr det redaktionella arbetet. Jag sitter med i redaktionen för att jag också är politisk redaktör, säger han och avfärdar att detta skulle ha skett av hänsyn till Socialdemokraterna.

– Jag har flera gånger drivit frågor som inte alls varit i överensstämmelse med S partilinje, säger han och uppger att han en gång fick en ledare refuserad av chefredaktören.

Han framhåller att AiP:s ambition under senare år varit att bredda utgivningen och utvecklas mot en mer allmän nyhetstidning och att hans roll i det sammanhanget bland annat handlat om att förstå hur mediestödets kriterier är konstruerade och vad som krävs för att uppfylla dem.

Fokus kan nu också avslöja att Färm parallellt har arbetat intensivt med att säkra mediestöd till en nystartad tidning med socialdemokratisk koppling inom ramen för mediestödssystemet – nämligen Skånes Folkblad där han varit tillförordnad vd.

Färm påbörjade arbetet med att få mediestöd till Skånes Folkblad hösten 2024 och drev det vidare steg för steg under 2025. En omfattande mejlväxling mellan Färm och Mediemyndigheten som Fokus begärt ut ger en bild av vilken kompetens som krävs för att navigera i regelverket. Där finns inget som pekar på att Skånes Folkblad ska ”fylla en demokratisk lucka i medielandskapet”, utan tidningen framstår mer som ett projekt utformat med mediestödets formkrav i åtanke. Under våren 2025 kretsar dialogen kring stödsystemets centrala flaskhals: användarförankringen – och hur man kan bygga en prenumerationsbas som uppfyller kraven i regelverket.

I ett mejl till Mediemyndigheten den 27 januari 2025 skissar Färm ett upplägg där ägarorganisationerna – de fackföreningar som äger Skånes Folkblad – köper prova-på-prenumerationer av Skånes Folkblad åt sina medlemmar. Dessa ska sedan själva få erbjudande om fortsatt prenumeration. Detta i avsikt att uppnå de 1500 prenumeranter under året som krävs för att erhålla mediestöd. ”Jag undrar då om man får ’räkna’ med dessa för att uppfylla villkoret om användarförankring”, skriver Färm bland annat. Mediemyndigheten svarar försiktigt och konstaterar att det saknas praxis kring förslaget, men påpekar att ”sökande bör argumentera för varför mediet kommer att nå den användarförankring som krävs”.

Under 2025 läggs grunden för ett mediestöd till Skånes Folkblad upp steg för steg. I mars behandlar Mediemyndigheten en ändringsansökan för utgivningsbevis. I september är projektet inne i nästa fas: själva ansökningsprocessen. Mediemyndigheten begär nu kompletteringar av ansökan om stöd för 2026: ”Mediemätning med tillhörande revisorsrapport eller mediestödsintyg” samt en korrekt signerad kostnadsredovisning.” När de formella delarna faller på plats öppnar sig nästa fallgrop: kravet på tillgänglighet.

Färm efterfrågar direkta avstämningar med myndigheten – digitala möten för att reda ut stödsystemets gråzoner. I december 2025 ber han Mediemyndigheten om ”ett möte via länk” med honom och chefredaktören för att diskutera villkoren för webbtidningar som söker mediestöd som gratistidningar. Frågorna han vill gå igenom rör detaljnivåer som mätning av antalet kvalificerade användare, kravnivåer för användarförankring och möjligheten att kombinera öppet innehåll med en mindre del av materialet bakom betalvägg i ett slags hybridmodell. Han är uppenbarligen en aktör med djupa kunskaper om mediestödets konstruktion.

Daniel Färm håller med om att systemet är komplicerat och att det krävs stor kunskap för att navigera rätt i det – något som han dock är kritisk till.

– Jag tycker att det är olyckligt att det finns en sån orättvisa. Större mediebolag har ofta betydligt större resurser att hantera ansökningar till mediestöd än vi små och medelstora aktörer, som får göra arbetet själva, säger han och fortsätter:

– Jag är även mycket kritisk till att beslutet är icke överklagningsbart. Många tidningar är helt beroende av stödet och beslutet som kommer alldeles vid slutet av året kan innebära att tidningen helt får lägga ner, säger Färm.

Är det inte ett ganska raffinerat sätt att köpa prenumerationer av Skånes Folkblad åt medlemmarna i de fackföreningar som äger tidningen, för att uppfylla kravet om användarförankring?

– Nej, de har inte köpt några prenumerationer åt andra som ”räknas” för att uppfylla kravet om användarförankring. Det är naturligt att tidningens ägare kan erbjuda sina medlemmar och förtroendevalda att själva teckna prenumerationer. Det var inte något som de ”prackades på”.

Skulle man kunna kalla dig för en skicklig mediestödsentreprenör?

– Nej, jag är publicist och vd.

Skånes Folkblad har, liksom AiP, starka kopplingar till Socialdemokraterna, även om tidningen inte ägs direkt av partiet. Som första chefredaktör för tidningen tillsattes Anders Malmström, ombudsman för partidistriktet i Skåne och i sju år har han varit pressansvarig för Socialdemokraterna på kommunalrådsavdelningen i Malmö. Skånes Folkblad ges ut av bolaget Skånes Folkrörelsemedia AB som ägs en rad LO-förbund i Skåne som Kommunal, IF Metall, Byggnads, Handels och Transport.

I bolagets styrelse återfinns Jeanette Gustafsdotter, tidigare socialdemokratisk kulturminister, samt Sebastian Merlöv, tidigare kommunalråd för S i Lomma. Enligt Färm äventyras stödrätten inte av eventuella partikopplingar.

– Jag frågade både utredaren Mats Svegfors, Mediemyndigheten och även departementet om det fortfarande är okej att ett parti äger en publikation. ”Absolut, inga problem”, svarade de.

Han avfärdar också risken för att stödpengarna skulle gå till partipropaganda snarare än att fylla en ”demokratisk lucka”. I fallet AiP betonar han att mediestödet är knutet till just tidningens journalistiska verksamhet.

– Det är journalistiskt material som är producerat av erfarna reportrar, säger Färm.

Han menar att många tidningar i Sverige har en viss samhällspolitisk och/eller livsåskådningsmässig utgångspunkt i urval och vinkel, utan att det innebär politisk eller annan styrning av det redaktionella innehållet.

– Tidningen Dagen vilar till exempel på en kristen grund, Flamman har en socialistisk beteckning och Bulletin är tydligt högerlutande i urval och vinkel, säger han.

Skånes Folkblad tilldelades cirka 1,7 miljoner kronor i presstöd för 2026. Daniel Färm lämnade vd-rollen nu vid årsskiftet.

Anders Malmsten är tidningsutvecklare och författare till boken Press Stopp, 2022. Han menar att presstödet när det infördes 1971 hög grad var ett politiskt konstruerat system, där partierna såg en möjlighet att säkra sina egna kanaler och sin egen närvaro i offentligheten.

– Det är väldigt tydligt att det här skapas utifrån politiker som ser att de själva vill få stöd för sin opinionsbildning, säger Malmsten.

Socialdemokraterna mottog sammanlagt mer än fyra miljarder kronor till sina tidningar under det gamla systemet som gällde till och med 2023. Men Anders Malmsten påpekar att även andra partier genom åren utnyttjat samma logik. Centerpartiet har historiskt, enligt Malmsten, varit särskilt skickliga på att skapa mindre titlar som precis nått upp till de trösklar som krävs i stödsystemet. Och Folkpartiet/Liberalerna drev Tidningen Nu – en publikation som enligt Malmsten i praktiken var “skräddarsydd” efter presstödets konstruktion. Även Tidningen Nu tvingades till slut lägga ned efter att ha fallit på formalia när de nya mediestödsreglerna infördes.

I Anders Malmstens ögon är själva grundprincipen bakom presstödet problematisk.

– Rent generellt så är det ju negativt att ha stöd överhuvudtaget till media. Media ska vara så fristående som möjligt i förhållande till statsmakter och andra offentliga aktörer, säger Malmsten.

Han accepterar att branschen genomgår en hård ekonomisk transformation och att det kan finnas skäl att stötta under en period.

– Det kommer att ta några år till innan papperstidningarna är borta och detta kan motivera ett tillfälligt stöd.

Men alla stödsystem tenderar att bita sig fast, och risken finns att hela verksamheter byggs upp utifrån förutsättningen att stöd finns att få. Därmed riskerar logiken att förskjutas: från läsarnas behov till stödets kriterier.

– Företag, liksom folk i allmänhet, anpassar sig till de stödsystem som finns. Om det finns stöd för köpa el-cyklar så är det fler som gör det. Samma sak med medierna. Vi kommer alltid att få se medier som är byggda utifrån förutsättningen att mediestödet finns.

Och så fort reglerna och trösklarna blir kända börjar aktörerna optimera efter dem.

– Man anpassar sig snabbt efter spelreglerna, säger Malmsten.

– Det vore mer sunt för branschen om medierna funderar över vad de kan och bör ge sina läsare där ute, än att skruva ihop en tidning som i första hand ska passa in i mediestödsreglerna.

Han föreslår att man lämna den prövningsbaserade modellen och ersätter med ett generellt system utan ansökningar och kriterier – exempelvis nollmoms på tidningar, något som redan finns i Norge. I andra hand vill han se stöd som är smala och tidsbegränsade – projektpengar för innovation och nyetableringar – snarare än driftstöd som gör redaktioner långsiktigt beroende av staten.

En liknande slutsats dras av mediedocenten Stefan Melesko i en analys i branschtidningen Dagens Media i december. Han argumenterade för att stödsystemet i dag har gått längre än till att ”rädda” tidningar. I stället har det bidragit till att bygga upp en struktur där delar av mediesektorn inte längre förmår stå på egna ben. Rubriken till artikeln sammanfattar huvudtesen: ”Mediestödet har skapat en bransch som inte överlever utan bidrag.”

– När man sitter och gör nästa års budget så räknar man med att mediestödet finns med som en intäktspost, säger Melesko.

Han menar att mediestödet inte är ett undantag för krissituationer – utan en del av mediamarknaden. För stora delar av den lokala och regionala pressen i Sverige överstiger stödet bolagets rörelsevinst. Utan stöd skulle många aktörer alltså gå med förlust.

– Mediestödet är större än branschens totala resultat, säger han.

Stefan Melesko hakar alltså i Anders Malmstens incitamentskritik – men Melesko driver den ytterligare ett steg genom att hävda att stödet inte bara snedvrider marknaden, utan även fördröjer nödvändig omställning.

– Jag är böjd att tro att tro att övergången till digitaliseringen har försenats av stödet.

Han är inte förtjust i tanken på nollmoms, men håller med om att stöd – om det alls ska finnas – bör vara tidsbegränsat, tydligt avgränsat och kopplat till konkreta omställningsmål. Det bör inte vara ett permanent driftstöd som integreras i branschens ekonomi:

– Stöd ska inte vara eviga. De ska bara bidra till att lösa uppstående grava problem för att sedan avvecklas.

***

Läs även: 100 miljoner till S-tidning: ”Uppenbart lagstridigt”

Läs även: Gunilla Kindstrand: ”Bonniers har gjort lokalpressen usel”