Nya rön om pyramiderna förbryllar vetenskapen
Radarbilder väcker liv i uråldriga myter om Egypten. Är pyramiderna bara toppen av isberget?
Uråldriga byggnadsverk man inte förstår funktionen av brukar kallas tempel eller gravar. Pyramiderna i Giza är inget undantag. Den officiella versionen är att de byggdes för omkring 4500 år sedan som gravplatser åt faraonerna Cheops (Khufu), Chefren (Khafre) och Mykerinos (Menkaure). Man har dock aldrig hittat någon mumie eller annan mänsklig kvarleva i någon av dem.
Dokumentationen om hur historiens mest imponerande byggnadsverk uppfördes är bristfällig. Det finns ännu inget tillfredsställande svar. Den vanligaste teorin är att gigantiska ramper byggdes, där tiotusentals arbetare använde slädar, stockar och hävstänger för att successivt få de enorma stenblocken, som huggits ut med enkla kopparverktyg, på plats.
Den antika grekiska historikern Herodotos skrev att det tog 20 år att bygga den stora Cheopspyramiden – ett arkitektoniskt underverk, närmast perfekt orienterat efter väderstrecken, som består av 2,3 miljoner stenblock. Om den verkligen byggdes på 20 år med den antika teknik man känner till skulle ett block på mellan två och tre ton ha behövt huggas ut, transporteras och placeras med precision var fjärde minut. Dygnet runt. Med primitiva metoder.
De inre kamrarna är dessutom byggda med upp till 70 ton tunga och tätt sammanfogade block av granit, en hård bergart som koppar– eller bronsverktyg inte rår på, förda till Giza från ett stenbrott i Assuan, 80 mil söderut. Det finns fler byggnadsverk från det antika Egypten som gäckar forskarna med sin storlek och exakthet, men pyramiderna förblir den största egyptiska gåtan.
Lagom till öppnandet senare i år av det stora egyptiska museet strax intill pyramiderna – ett av världens största museer med 100 000 föremål – kommer nu spännande nya rön från Giza. Ett hålrum som upptäckts strax ovanför den kammare som kallas Stora galleriet i Cheopspyramiden ska börja utforskas i vinter.
Håligheten hittades för några år sedan med hjälp av 3D-skanningsteknik. Nyheten presenterades nyligen av den moderna egyptologins frontfigur, tillika Egyptens tidigare antikvitetsminister, Zahi Hawass. Han avslöjade samtidigt att man i en svårtillgänglig kammare ovanför kungakammaren i samma pyramid hittat originalinristningar med hieroglyfer från tiden för Cheops styre 2589–2566 f.Kr.
Hawass tror att det outforskade hålrummet kan vara Cheops verkliga gravkammare, och han är säker på att hieroglyf–graffitin gjordes av ett av de arbetslag som byggde pyramiden.
Frågan är dock om inte ett annat fynd, som ett fristående italienskt forskarteam har gjort, bräcker det ovanstående – förutsatt att det håller vad det lovar. Teamets ledare Filippo Biondi och Corrado Malanga har använt sig av en satellitbaserad radarteknik som kallas SAR i kombination med dopplertomografi, där små, naturligt förekommande seismiska rörelser registreras, för att undersöka vad som finns under pyramiderna.
Vid ett seminarium i Bologna i mars i år presenterade de häpnadsväckande slutsatser om vad de tror sig ha upptäckt under Chefrens pyramid, den mellersta av de tre: Där ska finnas fem kammare som liknar dem ovanför kungakammaren i Cheops pyramid.
Under dessa visar radarbilderna åtta enorma cylindriska strukturer, fördelade på två rader om fyra, som går nästan 650 meter rakt ner i berggrunden. Kring var och en av cylindrarna löper någon form av spiralformad bana. Cylindrarna slutar i två enorma kubformade strukturer med en sida på 80 meter.
Och rätt nyligen berättade Filippo Biondi att hans team har fortsatt skanna Gizaplatån och preliminärt funnit samma typ av underjordiska strukturer under Mykerinos pyramid.
– Vi tror att strukturerna under Giza är sammankopplade, vilket stärker vår uppfattning att pyramiderna bara är toppen av isberget, ett kolossalt komplex av underjordisk infrastruktur, säger Biondi i en intervju med brittiska Daily Mail.
Det ska sägas att teamet har kritiserats för att göra alltför långtgående tolkningar av rådatan. För en lekman är radarbilderna långt ifrån glasklara, även om de strukturer som utan tvekan syns är fascinerande symmetriska och raka.
Kan det handla om naturliga håligheter, om än märkligt formade? Sådana är vanliga i kalkstensgrund, vilket Gizaplatån mestadels är. Det är vad somliga skeptiker tror.
Resultaten från skanningen av Chefrens pyramid och andra delar av Gizaplatån har ännu inte granskats av andra vetenskapsmän. Den nya tillämpningen av SAR–tekniken har dock testats på några redan kända underjordiska strukturer.
Exempelvis detekterade det italienska teamet korrekt partikelfysiklaboratoriet Gran Sasso i mellersta Italien, 1 400 meter under Apenninernas högsta topp. Å andra sidan, påpekar kritikerna, missade en skanning av Cheopspyramiden minst en känd kammare där.
SAR-resultaten har väckt stor uppmärksamhet i fristående forskarkretsar. Gamla och fantasifulla hypoteser om att pyramiderna är mycket äldre än det dynastiska Egypten och att de användes som ett slags energicentraler har väckts till liv.
En del framhåller att radarbilderna tycks bekräfta vissa inslag i forntida egyptiska mytologi, som Amentis salar, där ingången till underjorden sades finnas. Den officiella egyptologin är inte lika entusiastisk. Zahi Hawass, som nämndes ovan, avfärdar SAR–skanningen som strunt, bland annat med hänvisning till att den radarteknik som används inom arkeologi inte kan upptäcka saker så djupt under marken.
Det argumentet är dock svagt eftersom det rör sig om en teknik som aldrig tidigare använts för arkeologiska ändamål. Hawass, som har kallats Egyptens Indiana Jones, har haft en storartad men delvis solkad karriär. Han petades från ministerposten när diktatorn Hosni Mubaraks styre föll och anklagades för korruption. Han friades dock senare från anklagelserna och kom tillbaka i högsätet.
Hawass har genom åren också skaffat sig fiender bland andra arkeologer för sitt sätt att styra antikvitetsministeriet och sitt länge oresonliga motstånd mot att använda ny teknik i studiet av Egyptens historiska skatter. I den senare frågan verkar han nu vara på väg att byta fot.
För dem som ifrågasätter den arkeologiska standardberättelsen om det forna Egypten är Hawass en bromskloss. Det de pekar på som problematiskt är inte bara det reflexmässiga självförsvaret, som är vanligt i akademin, utan även hans idé att den stolta egyptiska historien på något sätt skulle degraderas om det visade sig att många av de mest avancerade byggnadsverken uppfördes långt tidigare än vi lärt oss och senare togs över av de dynastier historien känner till.
Hawass förringar regelmässigt betydelsen av Göbekli Tepe, ett avancerat komplex i södra Turkiet som bevisats vara minst 12 000 år gammalt, vilket utmanar den rådande tidsaxeln för mänskliga civilisationer. Han avfärdar också den numera respekterade hypotesen att geologiska indicier flyttar Sfinxens ålder tusentals år tillbaka i tiden.
Inte heller fäster han vikt vid uråldriga egyptiska texter som talar om en försvunnen ”första tid” och kungar tiotusentals år tillbaka i tiden. Eller känns vid analyser som nyligen gjorts av exakt gjorda stenkärl som hittats under en pyramid ett par mil söder om Giza (analyserna visar att de inte kan ha tillverkats med de dynastiska egyptiernas kända teknik). Med mera.
Det finns många mysterier i Egypten, men för Zahi Hawass finns en standardförklaring till dem alla: de dynastiska egyptierna hade en förmåga till kraftsamling vi inte förstår eftersom de trodde på livet efter detta.
Samtidigt är egyptologins starke man och de egyptiska myndigheterna pressade att hålla intresset uppe för den inkomstbringande turismen. När de alternativa förklaringarna till Egyptens underverk sprider sig efterfrågar besökarna andra svar än de officiella. Hur kommer man att hantera det?
Armando Mei från det italienska forskarlaget menar att tajmingen för Zahi Hawass senaste utspel är intressant. Mei ställer frågan om det är trycket från fristående forskare som fått Hawass och myndigheterna att försöka återta initiativet.
Skanningen av Gizaplatån är ett tecken i tiden. Ny radarteknik är på väg att revolutionera arkeologin, vilket skyndar på kunskapen om vår tidiga historia. Den fenomenala fördelen är att spännande fynd kan göras utan fysisk påverkan på känsliga föremål och strukturer.
Regnskogarna i Sydamerikas inland har betraktats som jungfrulig mark, där endast begränsade grupper av urfolk har kunnat leva. Men med så kallad lidar–skanning från flygplan upptäcks nu hela städer under lövverket. I Mellanamerika avslöjar samma teknik att de pyramider som hittills utforskats i mayafolkets rike bara är ett skrap på ytan. Samtidigt används markpenetrerande radar, GPR, för att leta efter begravda städer i Anatolien och tvåflodslandet.
Inte minst kommer den här typen av ny teknik att få betydelse för utforskningen av havsbottnen. Man vet att havsytan låg minst 120 meter lägre än i dag under den senaste istiden. I början av 2000-talet upptäcktes utanför Indiens västkust vad som tros vara den mytomspunna sjunkna staden Dwarka, som omnämns i de vediska skrifterna.
Lämningarna tros vara minst 3 000 år gamla, men somliga forskare tror, baserat på kol 14-datering, att de äldsta delarna kan vara över 9 000 år gamla. Det skulle, likt Göbekli Tepe, tidigarelägga mänsklig civilisation med flera tusen år.
Till syvende och sist går det inte att veta vad det är radarbilderna försöker berätta för oss utan att göra fysiska utgrävningar. Den nya tekniken gör det dock möjligt att vara mycket precis och minimera åverkan. Det italienska forskarteamet har sagt att de kommer att be om tillstånd att borra under Gizaplatån.
Svårt, men kanske inte omöjligt.
***
Uråldriga byggnadsverk man inte förstår funktionen av brukar kallas tempel eller gravar. Pyramiderna i Giza är inget undantag. Den officiella versionen är att de byggdes för omkring 4500 år sedan som gravplatser åt faraonerna Cheops (Khufu), Chefren (Khafre) och Mykerinos (Menkaure). Man har dock aldrig hittat någon mumie eller annan mänsklig kvarleva i någon av dem.
Dokumentationen om hur historiens mest imponerande byggnadsverk uppfördes är bristfällig. Det finns ännu inget tillfredsställande svar. Den vanligaste teorin är att gigantiska ramper byggdes, där tiotusentals arbetare använde slädar, stockar och hävstänger för att successivt få de enorma stenblocken, som huggits ut med enkla kopparverktyg, på plats.
Den antika grekiska historikern Herodotos skrev att det tog 20 år att bygga den stora Cheopspyramiden – ett arkitektoniskt underverk, närmast perfekt orienterat efter väderstrecken, som består av 2,3 miljoner stenblock. Om den verkligen byggdes på 20 år med den antika teknik man känner till skulle ett block på mellan två och tre ton ha behövt huggas ut, transporteras och placeras med precision var fjärde minut. Dygnet runt. Med primitiva metoder.
De inre kamrarna är dessutom byggda med upp till 70 ton tunga och tätt sammanfogade block av granit, en hård bergart som koppar– eller bronsverktyg inte rår på, förda till Giza från ett stenbrott i Assuan, 80 mil söderut. Det finns fler byggnadsverk från det antika Egypten som gäckar forskarna med sin storlek och exakthet, men pyramiderna förblir den största egyptiska gåtan.
Lagom till öppnandet senare i år av det stora egyptiska museet strax intill pyramiderna – ett av världens största museer med 100 000 föremål – kommer nu spännande nya rön från Giza. Ett hålrum som upptäckts strax ovanför den kammare som kallas Stora galleriet i Cheopspyramiden ska börja utforskas i vinter.
Håligheten hittades för några år sedan med hjälp av 3D-skanningsteknik. Nyheten presenterades nyligen av den moderna egyptologins frontfigur, tillika Egyptens tidigare antikvitetsminister, Zahi Hawass. Han avslöjade samtidigt att man i en svårtillgänglig kammare ovanför kungakammaren i samma pyramid hittat originalinristningar med hieroglyfer från tiden för Cheops styre 2589–2566 f.Kr.
Hawass tror att det outforskade hålrummet kan vara Cheops verkliga gravkammare, och han är säker på att hieroglyf–graffitin gjordes av ett av de arbetslag som byggde pyramiden.
Frågan är dock om inte ett annat fynd, som ett fristående italienskt forskarteam har gjort, bräcker det ovanstående – förutsatt att det håller vad det lovar. Teamets ledare Filippo Biondi och Corrado Malanga har använt sig av en satellitbaserad radarteknik som kallas SAR i kombination med dopplertomografi, där små, naturligt förekommande seismiska rörelser registreras, för att undersöka vad som finns under pyramiderna.
Vid ett seminarium i Bologna i mars i år presenterade de häpnadsväckande slutsatser om vad de tror sig ha upptäckt under Chefrens pyramid, den mellersta av de tre: Där ska finnas fem kammare som liknar dem ovanför kungakammaren i Cheops pyramid.
Under dessa visar radarbilderna åtta enorma cylindriska strukturer, fördelade på två rader om fyra, som går nästan 650 meter rakt ner i berggrunden. Kring var och en av cylindrarna löper någon form av spiralformad bana. Cylindrarna slutar i två enorma kubformade strukturer med en sida på 80 meter.
Och rätt nyligen berättade Filippo Biondi att hans team har fortsatt skanna Gizaplatån och preliminärt funnit samma typ av underjordiska strukturer under Mykerinos pyramid.
– Vi tror att strukturerna under Giza är sammankopplade, vilket stärker vår uppfattning att pyramiderna bara är toppen av isberget, ett kolossalt komplex av underjordisk infrastruktur, säger Biondi i en intervju med brittiska Daily Mail.
Det ska sägas att teamet har kritiserats för att göra alltför långtgående tolkningar av rådatan. För en lekman är radarbilderna långt ifrån glasklara, även om de strukturer som utan tvekan syns är fascinerande symmetriska och raka.
Kan det handla om naturliga håligheter, om än märkligt formade? Sådana är vanliga i kalkstensgrund, vilket Gizaplatån mestadels är. Det är vad somliga skeptiker tror.
Resultaten från skanningen av Chefrens pyramid och andra delar av Gizaplatån har ännu inte granskats av andra vetenskapsmän. Den nya tillämpningen av SAR–tekniken har dock testats på några redan kända underjordiska strukturer.
Exempelvis detekterade det italienska teamet korrekt partikelfysiklaboratoriet Gran Sasso i mellersta Italien, 1 400 meter under Apenninernas högsta topp. Å andra sidan, påpekar kritikerna, missade en skanning av Cheopspyramiden minst en känd kammare där.
SAR-resultaten har väckt stor uppmärksamhet i fristående forskarkretsar. Gamla och fantasifulla hypoteser om att pyramiderna är mycket äldre än det dynastiska Egypten och att de användes som ett slags energicentraler har väckts till liv.
En del framhåller att radarbilderna tycks bekräfta vissa inslag i forntida egyptiska mytologi, som Amentis salar, där ingången till underjorden sades finnas. Den officiella egyptologin är inte lika entusiastisk. Zahi Hawass, som nämndes ovan, avfärdar SAR–skanningen som strunt, bland annat med hänvisning till att den radarteknik som används inom arkeologi inte kan upptäcka saker så djupt under marken.
Det argumentet är dock svagt eftersom det rör sig om en teknik som aldrig tidigare använts för arkeologiska ändamål. Hawass, som har kallats Egyptens Indiana Jones, har haft en storartad men delvis solkad karriär. Han petades från ministerposten när diktatorn Hosni Mubaraks styre föll och anklagades för korruption. Han friades dock senare från anklagelserna och kom tillbaka i högsätet.
Hawass har genom åren också skaffat sig fiender bland andra arkeologer för sitt sätt att styra antikvitetsministeriet och sitt länge oresonliga motstånd mot att använda ny teknik i studiet av Egyptens historiska skatter. I den senare frågan verkar han nu vara på väg att byta fot.
För dem som ifrågasätter den arkeologiska standardberättelsen om det forna Egypten är Hawass en bromskloss. Det de pekar på som problematiskt är inte bara det reflexmässiga självförsvaret, som är vanligt i akademin, utan även hans idé att den stolta egyptiska historien på något sätt skulle degraderas om det visade sig att många av de mest avancerade byggnadsverken uppfördes långt tidigare än vi lärt oss och senare togs över av de dynastier historien känner till.
Hawass förringar regelmässigt betydelsen av Göbekli Tepe, ett avancerat komplex i södra Turkiet som bevisats vara minst 12 000 år gammalt, vilket utmanar den rådande tidsaxeln för mänskliga civilisationer. Han avfärdar också den numera respekterade hypotesen att geologiska indicier flyttar Sfinxens ålder tusentals år tillbaka i tiden.
Inte heller fäster han vikt vid uråldriga egyptiska texter som talar om en försvunnen ”första tid” och kungar tiotusentals år tillbaka i tiden. Eller känns vid analyser som nyligen gjorts av exakt gjorda stenkärl som hittats under en pyramid ett par mil söder om Giza (analyserna visar att de inte kan ha tillverkats med de dynastiska egyptiernas kända teknik). Med mera.
Det finns många mysterier i Egypten, men för Zahi Hawass finns en standardförklaring till dem alla: de dynastiska egyptierna hade en förmåga till kraftsamling vi inte förstår eftersom de trodde på livet efter detta.
Samtidigt är egyptologins starke man och de egyptiska myndigheterna pressade att hålla intresset uppe för den inkomstbringande turismen. När de alternativa förklaringarna till Egyptens underverk sprider sig efterfrågar besökarna andra svar än de officiella. Hur kommer man att hantera det?
Armando Mei från det italienska forskarlaget menar att tajmingen för Zahi Hawass senaste utspel är intressant. Mei ställer frågan om det är trycket från fristående forskare som fått Hawass och myndigheterna att försöka återta initiativet.
Skanningen av Gizaplatån är ett tecken i tiden. Ny radarteknik är på väg att revolutionera arkeologin, vilket skyndar på kunskapen om vår tidiga historia. Den fenomenala fördelen är att spännande fynd kan göras utan fysisk påverkan på känsliga föremål och strukturer.
Regnskogarna i Sydamerikas inland har betraktats som jungfrulig mark, där endast begränsade grupper av urfolk har kunnat leva. Men med så kallad lidar–skanning från flygplan upptäcks nu hela städer under lövverket. I Mellanamerika avslöjar samma teknik att de pyramider som hittills utforskats i mayafolkets rike bara är ett skrap på ytan. Samtidigt används markpenetrerande radar, GPR, för att leta efter begravda städer i Anatolien och tvåflodslandet.
Inte minst kommer den här typen av ny teknik att få betydelse för utforskningen av havsbottnen. Man vet att havsytan låg minst 120 meter lägre än i dag under den senaste istiden. I början av 2000-talet upptäcktes utanför Indiens västkust vad som tros vara den mytomspunna sjunkna staden Dwarka, som omnämns i de vediska skrifterna.
Lämningarna tros vara minst 3 000 år gamla, men somliga forskare tror, baserat på kol 14-datering, att de äldsta delarna kan vara över 9 000 år gamla. Det skulle, likt Göbekli Tepe, tidigarelägga mänsklig civilisation med flera tusen år.
Till syvende och sist går det inte att veta vad det är radarbilderna försöker berätta för oss utan att göra fysiska utgrävningar. Den nya tekniken gör det dock möjligt att vara mycket precis och minimera åverkan. Det italienska forskarteamet har sagt att de kommer att be om tillstånd att borra under Gizaplatån.
Svårt, men kanske inte omöjligt.
***
