Fredag den 1 maj införs könsneutrala äktenskap. Ett stort steg för HBT-världen, tycker Sören Juvas, förbundsordförande för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL).

Vad känner du inför införandet?
– En stor befrielse eftersom man har fått igenom en lagstiftning där alla par behandlas lika.

Vad tycker du om utformningen av lagen?
– Jag tycker inte om möjligheten för vigselförrättare som arbetar inom samfund att säga nej till att viga samkönade par.

Det resulterar i en laglig rätt att diskriminera, vad säger du om det?
– Frågan är inom vilket annat område man som myndighetsutövare kan säga att: jag gör den här delen, men inte den. Man ska inte kunna välja bort par som tillhör en viss grupp, det är fullständigt orimligt. Vilka andra grupper ska man få säga nej till sedan? De har uppgiften att verkställa svensk lagstiftning och vill de inte kan de alltid tacka nej till hela uppdraget.

Varför rör könsneutrala äktenskap upp så starka känslor?
– Det man har gjort med den här lagstiftningen är att från samhällets sida lyfta upp relationen mellan två personer av samma kön och ge dem samma lagliga rätt som heterosexuella par. Är du intolerant så går det inte längre att säga: Titta här, de har inte samma värde som vi. Det ställer saker på sin spets eftersom folk måste fundera igenom vad de har för värderingar och det finns människor som har en rätt otäck syn på homosexuella.

Hur viktigt är äktenskapet som begrepp?
– Viktigt. De som är för förändringen ser att begreppet handlar om mötet mellan två personer. Motståndarna pratar om två individer och fokuserar på vilka det är som gifter sig snarare än på relationen i sig själv. Det är den stora skiljelinjen när man tittar tillbaka på debatten som har varit.

Varför är det så angeläget att ingå i den här institutionen som har varit förbehållet heterosexualiteten?
– På ett sätt är det ett ställningstagande både inför en själv och gentemot omvärlden att det är den här personen jag älskar. För en del är det väldigt viktigt, för andra inte.

Finns det något behov av att kontrastera sig mot att ingå i den heterosexuella världen och äktenskapet?
– Det finns alltid ett motstånd mot den här typen av normerande institutioner i samhället och att inte vilja vara som alla andra, även inom HBT-samhället eftersom det inte är en homogen grupp. Det finns de som absolut inte vill ha något godkännande av staten när det gäller deras relation.

Är äktenskapets symbolvärde på frammarsch eller håller det på att vittra sönder?
– När jag pratar med folk så är det jättemånga som ska gifta sig, både heterosexuella och samkönade par. Jag tror att det har utvecklats från att vara en sak som man »bara gjorde« medan det nu handlar mycket mer om aktiva val från individen: att gifta sig eller inte. Och det är det centrala i och med den nya lagen: väljer du att gifta dig så har du samma möjlighet som alla andra.

Så sent som på 70-talet räknades homosexualitet som en sjukdom, nu blir det lagligt att gifta sig. Hur ser du på det?
– Jag tänker på mig själv som tioåring när jag blev friskförklarad även fast jag inte visste att jag var sjuk, eftersom man aldrig pratade om att det fanns människor som var homosexuella, bi eller transpersoner på den tiden. Men den ökade öppenheten och synligheten leder också till en motreaktion som kan bestå av våld.

Du har själv ingått registrerat partnerskap med din man. Kommer ni att gifta er nu?
– Vi ingick registrerat partnerskap eftersom utredningen inför lagen visade att man sedan skulle få omvandla det till äktenskap. Annars hade vi inte registrerat oss – vi vill ju inte bli behandlade annorlunda.