Den svenska bilden av islam är för enkel

Under våren har det pågått en debatt om huruvida Sverige är ett muslimskt land och om det finns en svensk islam. För några veckor sedan fick jag själv frågan när jag var med i radions Filosofiska rummet.

När islam diskuteras i Sverige i dag handlar det alldeles för ofta om kontroll, förbud och kvinnors underordning. Om kvinnor som ska täcka sig, lyda sina män och leva efter strikta regler som gör livet mindre fritt och mindre mänskligt. Bilden som målas upp är att islam begränsar människor.

Genom åren har jag träffat olika personer som kommit fram till mig och sagt att det var tur för mig som kom till Sverige och fick frihet. Annars hade du väl som kvinna inte fått utbildning. Varje gång jag får en sådan kommentar blir jag förvånad och ledsen. Den visar vilken torftig bild många människor har av muslimer. För många verkar bilden av den muslimska kvinnan vara att hon är täckt från topp till tå, saknar utbildning och är förtryckt.

När jag tittar på släktbilder från 60- och 70-talet frågar jag pappa och hans syskon hur mina fastrar kunde gå omkring och visa så mycket av sina armar och ben och sitt hår. Farfar var ju imam. Svaret var att det visserligen fanns imamer som hotade med att fastrarna skulle brinna i helvete för sina korta kjolar, men att ingen brydde sig om dem. Farfar ville att kvinnor skulle vara fria och längden på kjolen sa ingenting om kvinnans moral. Utvecklingen gick framåt. På 70-talet i Kurdistan följde mina fastrar noggrant Parismodet.

Min farfar Mele Zeki stod för något helt annat än de hårda och kvinnofientliga tolkningar som i dag allt oftare får ta plats i debatten och på sociala medier.

Mele Zeki hade tio barn och för honom var det viktigare att hans döttrar utbildade sig än sönerna. Farfar brukade säga att män nästan alltid klarar sig ändå, men att kvinnor måste kunna försörja sig själva för att vara fria och självständiga. Det var inte kontroversiellt för honom. Det var självklart.

Därför blir jag bekymrad när människor i dag försöker göra islam till en religion där kvinnors frihet begränsas och där lydnad värderas högre än kunskap och självständighet. Fundamentalisterna använder religionen som ett verktyg för kontroll, trots att många muslimska familjer genom generationer har stått för motsatsen. Min islam innebär jämlikhet och tolerans. Till skillnad från fanatiker som vill använda religionen för att begränsa kvinnors liv.

Genom hela islams historia har det pågått en strid om den rätta tolkningen. Min farfar tillhörde de progressiva imamerna som hävdade att kärnan i islam är jämlikhet och det innebär också att kvinnor och män är jämlika.

När mina farföräldrar bodde i staden Batman på 1960-talet fick de en dag besök av ett ungt förälskat par som ville bli vigda av min farfar. Den unga kvinnans pappa accepterade inte hennes val av man, och därför hade hon rymt med sin älskade.

Paret försökte hitta en imam som kunde viga dem, men alla svarade att kvinnans far först måste ge sitt godkännande. Fadern var medveten om sin makt och straffade dottern genom att vägra ge sin tillåtelse. I denna hopplösa situation fick paret rådet att gå till min farfar, Mele Zeki, som var känd för att kunna lösa även de mest komplicerade konflikter.

Min farfar frågade den unga kvinnan om hon kunde tänka sig att tillfälligt byta rättsskola från den shafiitiska riktningen inom sunniislam till den hanafitiska. Inom hanafitisk tradition behövs nämligen inte kvinnans fars godkännande för att en vigsel ska vara giltig. Flickan svarade självklart ja.

När en timme hade gått frågade farfar om hon ville återgå till sin ursprungliga riktning. Den unga kvinnan, lycklig över att äntligen ha blivit gift med mannen hon älskade, svarade då:

– Nej tack. Jag tänker inte konvertera tillbaka till den krångliga shafiitiska riktningen.

Vi behöver våga prata om att det finns olika traditioner och olika sätt att leva som muslim. Och vi måste sluta låta de mest extrema rösterna definiera en religion som för miljontals människor också handlar om ansvar, bildning, gemenskap och respekt.

Tillbaka till frågan i Filosofiska rummet. Jag svarade att Sverige historiskt och kulturellt är ett kristet land, och att det kommer att fortsätta vara det. Samtidigt är Sverige också ett land med en stor muslimsk befolkning och en stark tradition av tolerans och religionsfrihet. Det går absolut att vara både muslim och svensk. Jag ser mig själv som ett gott exempel på det.

***

Läs även: Nalin Baksi: ”Är julmust haram?”

Läs även: Nalin Baksi: Busch kräver svenska värderingar – av andra