En sammanbiten [[Fredrik Reinfeldt]] på förstasidan under rubriken »Det går bra nu, men...« - Där kom det slutgiltiga beviset för att Fokus är en vänstervriden tidning. Veckan före, en pytteliten bild på [[Thomas Östros]] under rubriken »Vart tog Östros vägen?« – Så kan bara en allianskramande tidning bete sig!
I valtider blir politiskt engagerade personer ofta frustrerade över medier som inte förstår, som vinklar om och beter sig. En del går överstyr och sadlar hästen för att rida ut och befäkta redaktörer som sitter i hemliga väderkvarnar och samordnar kampanjer.
För den som ser medier enbart som en kanal för att föra ut ideologiska budskap kan det här verka rimligt. Men redaktörens vardag ser väldigt annorlunda ut. Vilken typ av journalistik man än bedriver så handlar arbetet om att ge läsaren något nytt. Det är den utmaningen som skapar huvudbry och ibland sömnlösa nätter för oss redaktörer, de egna politiska preferenserna ägnas förtvivlat lite tid. Efter flera veckors övertag för alliansen är det inte speciellt spännande att läsa ytterligare en artikel om hur dåligt det går för de rödgröna. Alltså blir det en sammanbiten Reinfeldt på omslaget och frågorna som skulle kunna vända valvindarna.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
På nätet!
Politikerna har genomdrivit en totalt orealistisk och katastrofal invandringspolitik, Journalisterna har gjort den möjlig. Bland annat genom att alldeles för sällan ställa frågan varför?”
…
”Varför vågar knappt en enda journalist ifrågasätta invandringspolitiken och det mångkulturella samhället?”
”Politikerna har gillrat en fälla. De har låtit klyva världen i två halvor, en god och en ond. På den goda halvan har de placerat sin idé om det mångkulturella samhället. De har dekorerat med marsipan och spritsat enbart med goda och vackra ord som ‘alla människors lika värde’, ‘tolerans’, ‘solidaritet’, ‘ansvar’, ‘berikning’, ‘resurs för framtiden’ och ‘jämställdhet’ i sockerkristyr ovanpå. Humanitära mantran som är just dekorationer men är tomma på innehåll.
Den andra halvan är svart av skam och skuld. Där står det ‘rasism’, ‘främlingsfientlighet’, ‘islamofobi’, ‘fiska i grumliga vatten’ och andra fula saker. Där hamnar alla som ställer sig kritiska till invandringspolitiken och rentav ifrågasätter den.
Den svarta halvan är en skamvrå. Där ska de klentrogna stå och fiska i sina grumliga vatten tills de har kommit på bättre tankar. Metoden har onekligen varit effektiv. Genom att hänga skylten RASIST på alla kritiker har politikerna lyckats med den enastående bravaden att tysta och lamslå en hel nation.”
”Olyckligtvis har politikerna själva ramlat ned i den fälla de gillrade. Och de tog journalisterna med sig i fallet. Där kravlar de omkring, fångna i sin svartvita tudelade värld, och hittar inte ut. De är fångar i samma fästning. Det vi ser är att journalisterna så till den grad har lierat sig med den politiska makten att man kan tala om en internalisering av den statliga ideologin om det mångkulturella samhället. Det vill säga, de har så till den grad införlivat ideologin i det egna psyket att de inte längre är medvetna om det …
I Sverige behöver man inte ens skrämma eller tvinga journalisterna för att göra dem till maktens lydiga redskap. De har alldeles frivilligt gett upp sitt obeoende och förvandlats till troende, nästan som om de vore religiösa. De är så förlamade av politisk korrekthet att de har blivit apatiska.”
Det känns aningen mer trovärdigt när Fokus säger sig vara obundna än när till exempel Ordfront basunerar ut att dom är en ”politiskt och religiöst obunden förening”. Och då är det ändå Ordfront jag betalar för en papperskopia av så det är inte det att jag inte gillar dom.