EU ruckar på regler för galna ko-sjukan

Text: Ulrika Hoffer

Miljontals kor i brännugnar, regeringskris i Storbritannien, EU-ministrar i krismöten och ett exportförbud för brittiskt nötkött som orsakade katastrof för brittiska bönder. Det blev följden av att forskare för snart tio år sedan konstaterade att det fanns ett samband mellan galna ko-sjukan och hjärnsjukdomen Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.

Sedan dess har animaliskt protein i djurfoder förbjudits i hela EU och ­miljoner tester för att hitta smittade djur har genomförts. Allt för att stoppa galna ko-sjukan, eller BSE som smittan också kallas.

Nu märks en minskning av antalet BSE-fall och det gör att röster höjs för att lätta på reglerna, både när det gäller innehåll i djurfoder och kontroll av slaktade djur.

Håkan Stenson är veterinärråd på Livsmedelsverkets regelavdelning och tycker att det är oroväckande att EU-kommissionen planerar att tillåta animaliskt protein i djurfoder igen:

– Man måste ha riskperspektivet i första hand. Det innebär en risk för både djur och människor och med tanke på allt lidande det har inneburit måste man vara försiktig.

Problemet med att använda animaliskt protein i djurfoder är att det kan vara svårt att garantera att foder för kor inte innehåller protein från andra kor.

– Det finns alltid en risk att det dammar över när man hanterar olika råvaror till djurfoder, till exempel vid tillverkning, distribution och transport. Industrin har svårt att garantera att det inte hamnar kött- och benmjöl i fiskmjöl och tvärtom, säger Håkan Stenson.

Vissa lättnader har redan gjorts i den förordning som reglerar tillverkningen av djurfoder.

Bland annat är blodproteiner och gelatin tillåtna i vissa fodersorter igen.

– Det är mest krusningar på ytan. Den stora diskussionen är kött- och benmjölsanvändningen och fiskmjölsanvändningen. Vad vi väntar på är en kontrollmetod som gör att vi kan särskilja vad det är för mjöl, för att undvika kannibalism, det vill säga svin ska inte äta svin och nöt ska inte äta nöt, säger Stig Widell på Jordbruks­verkets foderkvalitetsenhet.

Metoder för att kunna kontrollera vilken typ av protein ett foder innehåller är under utveckling. Men även med tillförlitliga ­tester kan viss sammanblandning ske:

– Den lättnad man kan se när det gäller fiskmjöl och kött- och benmjöl är att man vill släppa på kravet att det ska tillverkas i separata foderfabriker. Små rester kommer att hittas, men det kanske inte behöver vara en nolltolerans längre, säger Stig Widell.

Argumenten för att använda ­animaliskt protein igen är rent ekonomiska. Råvaran finns redan och det är ett billigt sätt att producera proteinrikt foder.

– Det är bra råvaror i många fiskmjöl. De är inte oersättliga, men det är klart att det är ekonomi i det också. Foderbranschen är givetvis intresserade, liksom slakteri­branschen, säger Stig Widell.

Parallellt med diskussionen om djur­foder pågår planer på att minska kontrollerna av slaktade djur inom EU. I dag testar alla länder utom Sverige varje avlivat djur, och kostnaderna är höga. Närmare

2 ­miljarder euro kostade testerna under perioden 2001 till 2004. Det blir nästan 1,6 miljoner euro per konstaterat fall.

I Sverige, som aldrig har haft något konstaterat fall av BSE, testas omkring 10 000 friska djur slumpmässigt samt alla självdöda och nödslaktade nötdjur. Den totala kostnaden för testerna 2004 var 25,9 miljoner kronor.

– Provtagningen är kostsam och den baserar sig på beslut man tog när det var som värst. Nu diskuteras vilka åtgärder som kan lyftas utan att det innebär en risk, säger Maria Nöremark, ­laboratorieveterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt.

De BSE-fall som konstateras i dag är framför allt på äldre djur. En följd av att man tidigt slutade använda kadaver- , kött- och benmjöl i foder.

– Epidemin är på nedåtgående, men det gäller att ha balans i det man gör. Det är inte rimligt att hålla på med så mycket provtagning, säger Maria Nöremark.