Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Veckans Fokus

Jakten på viruset

Frågan är inte längre om utan när ett virus förvandlas till en dödlig smitta som sprider sig över jorden. Sverige kommer inte att förskonas. Fokus kartläggning av de främsta hoten börjar bland flyttfåglarna i Sibirien. Världens forskare arbetar nu febrilt för att hitta ett botemedel mot nästa globala epidemi.

SIBIRIEN. Norra delen av Chukotka-halvön i norra Sibirien. Ett landskap med mjuka kullar, myrar och ett pärlband av sjöar. Det är sensommaren 2005 och ornitologen och infektionsläkaren Björn Olsen leder en expedition som söker efter influensavirusens ursprung. Förhoppningen är att proverna som tas ska resultera i nya vacciner.

– Plötsligt kommer vi mitt in i ett flöde av flyttande fåglar, berättar Björn Olsen. Det var fantastiskt med änder, tundrasnäppor och prutgäss, och det kacklade och visslade oupphörligen ovanför oss.

Alla influensavirus finns från början hos vilda fåglar, men i en snäll urvariant. De orsakar inga symtom hos flyttfåglarna och kan inte smitta direkt till människor. Ändå är detta förlagan till den influensapandemi som experterna varnar för och som kan utbryta i framtiden. Hur kommer det sig att ett ofarligt fågelvirus inuti magtarm-kanalen hos en and i norra Sibirien kan utvecklas till en dödsfara för oss på andra sidan jordklotet?

Virusets vidare väg till att bli ett mänskligt hot är långtifrån spikrak. Det krävs först en hel rad genetiska förändringar av något av de sexton kända fågelvirus som ständigt är i omlopp.

På sin väg söderut landar änderna vid sjöar i södra Ryssland och i Kina. Vid vattendragen bor människor med flockar av tamfåglar vid sina hus. När änderna simmar omkring i sjön sprids virus ut i vattnet med avföringen. I nästa stund plaskar höns och ankor omkring i vattenbrynet.
Här, i mötet mellan vilda och tama fåglar, flammar viruset upp först.

Virus kan inte föröka sig på egen hand, och söker som snyltgäster hela tiden efter nya värdar att våldgästa. De flesta virus klarar inte att klamra sig över artbarriären, men vissa nästlar sig fast. Ett milt fågelvirus kan lyckas kopiera in sin arvsmassa i hönans celler, och så är en ny virusproduktion i gång. Den här gången i en förändrad, farligare variant som kan fortsätta smitta i olika riktningar.

– Det är aggressiva virus som riskerar att bli farliga för människor, säger Björn Olsen.
virustypen H5N1, som nu är känd under namnet fågelinfluensan, är just ett sådant virus. Det har förts över i mötet mellan vilda fåglar och tamfåglar, och har visat sig kunna infektera även människor. Omkring 80 människor har dött sedan det första utbrottet i Hongkong 1997.
Skräcken är att H5N1-viruset förändras i ännu ett steg så att det även enkelt kan hoppa mellan människor. Det har hänt förr, som när spanska sjukan härjade för över 80 år sen. Då tog ett fågelvirus av typen H1N1 steget över till människa med katastrofala följder. Mellan 50 och 100 miljoner människor dog över hela världen, och uppemot 40 000 människor fick sätta livet till i Sverige. Och med dåtidens kommunikationer tog viruset ändå god tid på sig – omkring 10 månader.

I vår globaliserade värld reser virusen allt snabbare. Med flygplan kan det ta sig över jorden på en vecka. Det gör det oberäkneligt att säga var det ska dyka upp nästa gång. När lungsjukdomen sars slog till 2003 spreds viruset på tre dagar från Hongkong till Toronto.

Men virus kan också sprida sig långsammare med fjäderfän längs urgamla handelsvägar genom Asien. Och tamfåglarna kan i sin tur läcka tillbaka viruset till flyttfåglar i alla tänkbara områden, inte minst i Turkiet som är en korsväg för vilda fåglar på väg till Afrika.

Ju större geografisk spridning viruset får, desto mer ökar risken för ett människo­anpassat H5N1-virus. Om det inträffar står världen inför hotet från en ny världsomspännande epidemi, med risk för att många miljoner dör, om inte allt görs för att hejda smittan.

SOLNA. Kampen för att skydda Europa från nästa pandemi, som forskarna kallar en epidemi som blivit global, leds från Solna utanför Stockholm.

Här ligger högkvarteret för EU:s nya smittskyddsmyndighet ECDC. Innanför portarna råder en febril aktivitet. Dygnet runt bedrivs här en sorts epidemisk underrättelsetjänst.

Från ett särskilt krisrum inrett med datorer och ett ovalt bord med färgglada Europakartor följer man den akuta utvecklingen av fågelinfluensan. Med hjälp av avancerade databaser och sökverktyg går man igenom internet på jakt efter uppgifter om nya utbrott av smittor. Och vid ett möte varje förmiddag klockan halv elva analyserar myndighetens experter den senaste informationen, värderar källornas trovärdighet och sorterar bort rykten.

Zsuzsanna Jakab är chef för verksamheten.

– Vi har bråda dagar, förklarar hon när hon slår sig ner i en kritvit fåtölj.

Jakab är en bestämd dam från Ungern med lång erfarenhet av folkhälsoarbete. På ett knappt år har hon byggt upp en myndighet med uppdrag att övervaka smittsamma sjukdomar i hela Europa. Fågelinfluensan har förstås hamnat i fokus och prioriteringen är att bygga upp en beredskap mot en ny influensapandemi.

– En ny pandemi är det största hotet mot Europas befolkning, som jag ser det, säger Jakab.
Ingen vet om just H5N1 är fröet till en ny spanska sjukan.

Det kan lika gärna bli ett annat fågelvirus, som det H7-virus som slog ut hönsfarmer i Nederländerna 2003 och som också lyckades ge människor ögoninfektioner. En veterinär dog. Därför måste medlemsländerna förbereda sig på det värsta, menar Jakab. För de flesta experter är ense om att en ny omfattande influensa kommer att bryta ut i framtiden, även om ingen vet tidpunkt och plats.

Motmedlet just nu heter information. En stor upplysningskampanj om fågelinfluensan ska nå alla EU:s medborgare.

– Det finns småbruk inom hela EU där man håller fjäderfä på ett gammaldags sätt, säger Zsuzsanna Jakab. Det kan vara isolerade gårdar utan elektricitet, där man inte följer nyheter i tidningar eller teve. Det är oerhört viktigt att vi når alla de grupperna, så att de vet att kontakta veterinären om en kyckling blir sjuk.

– Det vore ett misslyckande för oss om en enda EU-medborgare dör av fågelinfluensan för att de inte har fått tillräckligt med information, understryker Johan Giesecke, som är vetenskaplig chef på ECDC.

Fågelinfluensan har blivit en stark påminnelse om hur människor och djur lever tillsammans på gott och ont.

Många smittsamma sjukdomar har sitt ursprung i djurvärlden. Hiv-viruset spreds från apor till människor, och den nya lungsjukdomen sars, som snabbt kunde stoppas 2003, kom via ett coronavirus från zibetkatten eller fladdermöss. Och de första influensorna kan spåras tillbaka till när vi började föda upp höns.

Samtidigt som det krävs beredskapsplaner, nya vacciner och antivirusmediciner, så funderar nu experterna på om vi måste förändra vår djurhållning. Nu vet vi att det inte är bra att höns, ankor och grisar springer omkring bland vilda fåglar och bland oss själva.

Men lösningen är inte så enkel som att stänga stora kycklingfarmer. Där sitter hönsen tätt sammmanpackade på ett onaturligt sätt och virus kan spridas snabbt. Fast det går också fort att upptäcka och isolera ett utbrott. I stället vill Världshälsoorganisationen, WHO, avskaffa den traditionella uppfödningen hemma. Forskaren Björn Olsen håller med.

– Det ser förbaskat sörgårdsaktigt ut, men om vi vill undvika överföring av influensavirus i framtiden får vi släppa den idyllen. Det bästa är om vilda fåglar aldrig möter tamfågel.

Ett stenkast från ECDC, i en gul tegelbyggnad, sitter Annika Linde, statsepidemiolog på svenska Smittskyddsinstitutet. Hon tycker att avskaffande av hushållshöns vore idealiskt ur ett smittskyddsperspektiv.

– Men knappast realistiskt. Många i Sydostasien har inte tillgång till kylskåp, så levande höns är en förutsättning för att överleva. Och vad får vi i den andra änden? En stor miljöförlust om alla måste skaffa kylskåp. Det återkommande problemet är att vår jord ska föda så många miljarder människor med så lite resurser.

Medan larmskriverierna om fågelinfluensan duggar tätt kan man också undra hur beredda vi är på andra globala smitthot, som kanske kommer i skymundan av all uppståndelse. Johan Giesecke lägger ifrån sig glasögonen och begrundar ett historiskt perspektiv.

– Om jag får vara lite filosofisk en stund. Farsoternas historia visar att mässling och smittkoppor dök upp omkring år 500 efter Kristus. Först då levde människan tillräckligt tätt för att kunna bära sjukdomarna. Träffar man ingen under den tid man är smittsam kan ju inte smittan föras vidare. Island, till exempel, kan inte bära mässlingsepidemier. Jag skulle inte bli förvånad om de nya, smittsamma sjukdomarna kommer att dyka upp i världens megastäder, som Mexico City och Mumbai (fd Bombay). Så tätt som där har människan aldrig bott förr. Där kan virusinfektioner uppstå som vi inte har namn på i dag.

Och nya virussjukdomar upptäcks hela tiden. I Bangladesh och Malaysia pågår ett nästan okänt utbrott av ett rätt så nyupptäckt virus som kallas nipah. Förmodligen sprids det från fladdermöss, och över hundra människor har dött, fler än av fågelinfluensan. Men nipahviruset lever i medieskugga, bland annat för att turismen till länderna är liten.

Andra forskare varnar dessutom för att ett förändrat klimat för med sig nya hälsorisker. Nya studier visar att olika mat- och vattenburna sjukdomar blir vanligare i Europa. Varmare somrar och en förlängd rötmånad orsakar fler salmonellautbrott, och värmen gynnar också olika insektsburna sjukdomar. Fästingar som bär på TBE-virus trivs redan längre norrut i Skandinavien och högre upp i bergstrakterna i Centraleuropa, och myggor som bär på malariaparasiten kan bli vanligare i Europa igen.

Annika Linde tycker att det är begripligt att många människor ändå oroar sig för fågelinfluensan.
– Det är det okända som skrämmer, att ingen vet vad som kommer att hända. Jämför vi så har fågelinfluensan hittills dödat omkring 80 människor – det är lika många som dör i aids varje timme! Men givetvis är det inte dödstalen i sig som oroar oss, utan scenariot att en infektion med kanske 50 procents dödlighet någon gång får fäste. Och nu går dessutom kommunikationerna allt fortare – en smitta kan snabbt föras över jorden med ett
vanligt flygplan.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera