Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Ryskt gasstopp ger EU frossa

Ryssland har visat sig redo att använda gas som politiskt vapen. EU försöker nu minska beroendet.

EU:s regeringar fick skrämselhicka under nyårshelgen då Moskva plötsligt ströp energipulsådern till halva Europa, pipelinen »Broderskap« som går via Ukraina. Leveranserna stoppades sedan de ukrainska myndigheterna vägrat betala högre pris för gasen. Den 4 januari sades gastillförseln till Europa vara säkrad, sedan ett rysk-ukrainskt avtal på fem år slutits. Bara sex dagar senare var det dock dags för en ny kris, efter det att ukrainska parlamentet röstat för att sparka regeringen. Krisen var en följd av folklig oro för vad gasavtalet skulle kosta ukrainska företag och konsumenter.

Än så länge har inte de senaste inrikespolitiska turerna i Ukraina lett till att Ryssland åter stoppat gasleveranserna. Men konflikten har skapat många frågetecken kring Ryssland som pålitlig samarbetspartner. I september 2005 slöt EU ett avtal med Ryssland för att säkra framtida leveranser av gas. Hälften av EU:s gasimport kommer från Ryssland och dess gasmonopol Gazprom, enligt uppgifter från EU-kommissionen. Men beroendet är ömsesidigt – hela 65 procent av Rysslands gasexport går till EU.

Sverige berörs endast indirekt av den rysk-ukrainska krisen. De svenska energipriserna påverkas om världsmarknadspriset på olja och gas drivs upp som en följd av konflikter i andra delar av världen. Av den totala svenska energiförsörjningen är endast två procent gas, vilken importeras från Danmark.

Polen, Tyskland, Frankrike och Italien är däremot länder med stort beroende av rysk gas på grund av en infrastruktur med fasta gasledningar. EU räknar med att i framtiden bli ännu mer beroende av importerad gas. Enligt siffror från EU-kommissionen beräknas EU-länderna 2020 importera mer än dubbelt så mycket naturgas som i dag, samtidigt som Ryssland endast beräknas öka sin gasexport marginellt.

Just nu bygger ett rysk-tyskt konsortium med Gazprom i spetsen en pipeline på Östersjöns botten. Ledningen ska sammanfläta Ryssland, Tyskland och eventuellt Sverige. Projektet som ska vara klart 2010 och kosta 40 miljarder kronor har anlitat förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder i sin styrelse.

Allt fler länder med Spanien i spetsen går samtidigt över till flytande naturgas (LNG) som fraktas på fartyg. Gasen förvandlas till flytande form genom komprimering, och genom denna transportform hoppas gaskonsumerande länder minska beroendet och säkra utbudet. Merparten av den flytande gas som importeras till EU kommer från Algeriet och Nigeria.

Att gå över till flytande gas kan därför vara ett sätt för länder att göra sig mindre beroende av Ryssland, menar Urban Bergström på Energimyndigheten.

Med krisen har energi som utrikespolitiskt maktmedel hamnat i fokus. Ryssland, liksom några andra stora energiproducenter, ger subventionerade priser till utvalda länder – subventioner som snabbt kan dras in.

– Ryssland och det statliga Gazprom spelar ut före detta sovjetrepubliker mot varandra. Länder som stöder Ryssland får lägre gaspriser, säger Gunnar Lindstedt, ekonomijournalist och författare till boken »Olja«.

Ett annat exempel på energisubventioner som maktmedel finns numera i Latin­amerika. I november förra året slöt Argentinas president Néstor Kirchner ett avtal med Venezuelas dito Hugo Chávez om en fyra hundra mil lång gasledning länderna emellan. Tanken är att svetsa samman de båda länderna, som båda har vänsterregeringar som kritiserar USA:s utrikespolitik. Argentina får billig gas från Venezuela medan dörren öppnas för Venezuela att delta i frihandelsorganisationen Mercosur, där Argentina ingår.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera