Stora Enso på väg mot styckning
Storaffärer sätter skogsjättens olönsamma industrigren i blickfånget.
Den svensk-finska skogskoncernen Stora Enso sålde för en månad sedan en åttondel av sina svenska skogstillgångar för 10 miljarder kronor till en grupp finansiella investerare. Stora Enso behåller också 15 procent av aktierna i det nybildade bolaget och tecknar samtidigt ett långsiktig avtal om att köpa virke av detta. Att Stora Enso, som redan i höstas annonserade sin avsikt att banta skogsbeståndet, till slut kunde sy ihop en affär som bekräftade bolagets egen värdering skogen, fick även aktieägarna i de andra stora svenska skogsbolagen Holmen och SCA att jubla då deras aktier tog rejäla skutt uppåt.
Skälet till att det funnits osäkerhet runt skogens värde på senare år är högre räntor och att intresset för skogstillgångar har svalnat i takt med ökade avkastningskrav och att intresset för "gröna" investeringar har sjunkit. Stora Enso blev så lättade över affären att bolaget nu överväger att göra sig av de kvarvarande svenska skogstillgångarna genom att sätta dem på bolag dela ut till sina aktieägare. Vi talar här om 1,24 miljoner hektar svensk skogsmark vilket utgör runt två tredjedelar av Stora Ensos totala bestånd, som har ett bokfört värde på drygt 90 miljarder kronor. Stora Ensos övriga skogstillgångar finns främst i intressebolag i Finland, Brasilien och Uruguay.
De 60 miljarder kronor som den svenska skogen är bokförd till kan sättas i relation till bolagets börsvärde på 83 miljarder kronor. Ur det perspektivet kan man förstå att bolagets styrelse och storägare, med Wallenbergarnas FAM i spetsen ser en utdelning av skogen som ett sätt att synliggöra finansiella värden. Värdet av de kvarvarande delarna på 23 miljarder kronor är lägre än den väsentligt mindre börsnoterade konkurrenten Billerud, som för övrigt grundades av Stora Enso och dåvarande Assidomän. Stora Enso sålde sitt bruk i Gruvön till Billerud i den affären.
Samtidigt beror den låga värderingen av industridelen på att den har stora lönsamhetsproblem. Dessutom är det så att för svensk del så har värdeskapandet i skogen klivit bakåt i försörjningskedjan, till just skogen. Men det som har hänt under de senaste åren, och som har kompenserat för investerarnas stigande avkastningskrav, är att virkespriserna har stigit rejält. Sedan 2021 har priserna på massaved, som är insatsvaran för massa- och pappersbruken, mer än fördubblats. Eftersom avverkningskostnaderna inte har stigit lika mycket har nettomarginalen för skogsägarna mer än tredubblats för massaveden. För sågat timmer har lönsamheten fördubblats. Detta skifte har förändrat förutsättningarna för hela skogsindustrin. Sågverk och många pappersbruk som redovisade rekordvinster under 2021 och 2022 går nu med förlust. Det beror delvis på en svag konjunktur och starkare krona, men stigande priser på insatsavaran är ändå den viktigaste faktorn. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har också påverkat virkesflödena i Europa och därmed prisbilden. Tidigare kunde sågverken och pappersbruken hålla virkespriserna i Sverige nere genom att importera ved från Ryssland. Frågan är om industrin, inte minst som allt mer av skogsägandet flyttar till finansiella investerare, kan återta denna marknadsmakt.
Om Stora Enso nu styckar av den svenska skogen och delar ut till aktieägarna måste frågan ställas om det finns någon poäng med att hålla ihop den återstående ganska spretiga industriverksamheten. Skogen har under de senaste åren varit den enda resultatmässiga ljuspunkten när koncernen som helhet redovisat stora förluster. Att det största affärsområdet Packaging Materials nu delas i tre delar för att skapa mer "självständiga" resultatområden, kan ses som ett tecken på att även styrelsen börjar tveka om poängen i att hålla ihop en koncern som har haft svårt att leverera uthållig lönsamhet längre än någon kan minnas.
***
Läs även: Wallenberg utklassar Fredrik Lundberg
Den svensk-finska skogskoncernen Stora Enso sålde för en månad sedan en åttondel av sina svenska skogstillgångar för 10 miljarder kronor till en grupp finansiella investerare. Stora Enso behåller också 15 procent av aktierna i det nybildade bolaget och tecknar samtidigt ett långsiktig avtal om att köpa virke av detta. Att Stora Enso, som redan i höstas annonserade sin avsikt att banta skogsbeståndet, till slut kunde sy ihop en affär som bekräftade bolagets egen värdering skogen, fick även aktieägarna i de andra stora svenska skogsbolagen Holmen och SCA att jubla då deras aktier tog rejäla skutt uppåt.
Skälet till att det funnits osäkerhet runt skogens värde på senare år är högre räntor och att intresset för skogstillgångar har svalnat i takt med ökade avkastningskrav och att intresset för ”gröna” investeringar har sjunkit. Stora Enso blev så lättade över affären att bolaget nu överväger att göra sig av de kvarvarande svenska skogstillgångarna genom att sätta dem på bolag dela ut till sina aktieägare. Vi talar här om 1,24 miljoner hektar svensk skogsmark vilket utgör runt två tredjedelar av Stora Ensos totala bestånd, som har ett bokfört värde på drygt 90 miljarder kronor. Stora Ensos övriga skogstillgångar finns främst i intressebolag i Finland, Brasilien och Uruguay.
De 60 miljarder kronor som den svenska skogen är bokförd till kan sättas i relation till bolagets börsvärde på 83 miljarder kronor. Ur det perspektivet kan man förstå att bolagets styrelse och storägare, med Wallenbergarnas FAM i spetsen ser en utdelning av skogen som ett sätt att synliggöra finansiella värden. Värdet av de kvarvarande delarna på 23 miljarder kronor är lägre än den väsentligt mindre börsnoterade konkurrenten Billerud, som för övrigt grundades av Stora Enso och dåvarande Assidomän. Stora Enso sålde sitt bruk i Gruvön till Billerud i den affären.
Samtidigt beror den låga värderingen av industridelen på att den har stora lönsamhetsproblem. Dessutom är det så att för svensk del så har värdeskapandet i skogen klivit bakåt i försörjningskedjan, till just skogen. Men det som har hänt under de senaste åren, och som har kompenserat för investerarnas stigande avkastningskrav, är att virkespriserna har stigit rejält. Sedan 2021 har priserna på massaved, som är insatsvaran för massa- och pappersbruken, mer än fördubblats. Eftersom avverkningskostnaderna inte har stigit lika mycket har nettomarginalen för skogsägarna mer än tredubblats för massaveden. För sågat timmer har lönsamheten fördubblats. Detta skifte har förändrat förutsättningarna för hela skogsindustrin. Sågverk och många pappersbruk som redovisade rekordvinster under 2021 och 2022 går nu med förlust. Det beror delvis på en svag konjunktur och starkare krona, men stigande priser på insatsavaran är ändå den viktigaste faktorn. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har också påverkat virkesflödena i Europa och därmed prisbilden. Tidigare kunde sågverken och pappersbruken hålla virkespriserna i Sverige nere genom att importera ved från Ryssland. Frågan är om industrin, inte minst som allt mer av skogsägandet flyttar till finansiella investerare, kan återta denna marknadsmakt.
Om Stora Enso nu styckar av den svenska skogen och delar ut till aktieägarna måste frågan ställas om det finns någon poäng med att hålla ihop den återstående ganska spretiga industriverksamheten. Skogen har under de senaste åren varit den enda resultatmässiga ljuspunkten när koncernen som helhet redovisat stora förluster. Att det största affärsområdet Packaging Materials nu delas i tre delar för att skapa mer ”självständiga” resultatområden, kan ses som ett tecken på att även styrelsen börjar tveka om poängen i att hålla ihop en koncern som har haft svårt att leverera uthållig lönsamhet längre än någon kan minnas.
***
Läs även: Wallenberg utklassar Fredrik Lundberg
