Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Attac på defensiven

Fem år efter starten har Attac problem. Medlemsantalet minskar och föreningen diskuterar namnbyte.

Vad hände egentligen med Attac? I dagarna är det fem år sedan organisationen startade i Sverige. Då, 2001, fick Attac en enorm uppmärksamhet. Alla pratade om den nya rörelsen som skulle kämpa för global rättvisa och demokrati på ett nytt sätt. Farväl till den stelbenta partipolitiken och den traditionella höger-­vänster- skalan, i stället var det nu sakfrågorna som skulle förena de människor som trodde att en annan värld faktiskt var möjlig.

En värld utan skatteparadis, med skuldavskrivningar för de fattigaste länderna, och en rättvis världshandel. Attac fick stort utrymme i medierna och den fråga som var organisationens paradgren, den så kallade Tobinskatten, en skatt på internationella finansiella transaktioner, diskuterades i fikarum över hela landet.

Men så blev det plötsligt tyst. Efter en flygande start då 5 000 svenskar anslöt sig inom loppet av ett par månader är nu läget ett helt annat. I dag har Attac Sverige 1 175 medlemmar.

– Problemet var vi inte hade en stabil organisation som kunde ta hand om alla nytillkomna. Därför var det många som föll ifrån efter bara ett år.

Det säger Susanna Lundberg, som sitter i Gemensamma arbetsgruppen, organisationens enda centrala organ i Sverige.

En av Attacs starkaste kritiker i Sverige är Johan Norberg, liberal författare och debattör som skrivit boken »Till världskapitalismens försvar«. Han menar att Attac drivit en extrem form av antikapitalism som är alltför magstark för många och som därför fått en motsatt effekt.

– Paradoxalt nog är Sverige ett mer frihandelsvänligt land efter Attacs kampanjer, eftersom de gjorde fler svenskar medvetna om behovet av frihandel och investeringar över gränserna, säger Johan Norberg.

Attacs årsmöte 2006 hålls den här helgen i Göteborg. En av de viktigaste frågorna är om organisationen i Sverige ska byta namn eftersom Attac låter för aggressivt i mångas öron.

– Många människor associerar namnet Attac med våld. Vi vill i stället associeras med det vi faktiskt gör, nämligen att arbeta för global välfärd. Det nya namnet ska förmedla innehållet tydligare, förklarar Susanna Lundberg.

Tanken är inte att överge namnet, utan att förklara det. Ett förslag är »Föreningen för beskattning av valutatransaktioner för medborgarnas bästa«.

En annan viktig fråga inför årsmötet är att organisationen ska bli mer aktiv i EU-arbetet.
Nu vill Attac distansera sig från krav på ett svenskt EU-utträde, även om kritiken av EU som ett odemokratiskt och nyliberalt projekt kvarstår. De som samlas i ­Göteborg ska också ta ställning till ett nytt programförslag, som är tänkt att tydlig­göra Attacs målsättningar och inställningen till bland annat marknadsekonomi.

– Marknadsekonomi är ett medel för att nå välfärd, inte ett mål i sig, som Susanna Lundberg säger.

Namnbyte och en ny inställning till EU och marknadsekonomi. Är Attacs nya strategi att försöka tvätta bort vänsterstämpeln?

– Nej, i vissa frågor går vi snarare åt vänster. Vårt största mål är att bekämpa nyliberalismen, det målet har aldrig varit så tydligt formulerat som nu, säger Susanna Lundberg.

I år är det också valår. Attac Sverige menar att den viktigaste inrikesfrågan är att motarbeta ytterligare privatiseringar av den offentliga sektorn. Därför har man tillsammans med flera fackförbund och ideella organisationer startat »Upprop för rättvisa och gemensam välfärd«, som är tänkt att uppmärksamma privatiseringarnas negativa konsekvenser.

– De blir en vänsterorganisation bland andra som klagar över privatiseringar av kommunal verksamhet. Deras insatser i inrikespolitiken känns inte som någon nyhet, utan som gammal hederlig vänsteragitation, kommenterar Johan Norberg Attacs inrikespolitiska satsning.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera