Inrikes

Bloggarna bakom Danielssons drama

För första gången påverkar bloggar den svenska valrörelsen. Bakom granskningen av Lars Danielsson finns flera borgerliga kampanjmakare.

En eftermiddag i december 2002 var det födelsedagsparty bland republikanerna i Washington DC. Under festen reste sig Trent Lott, partiets gruppledare i senaten, och höll ett hyllningstal till jubilaren Strom Thurmond och den rasistiska politik som denne drivit på 1940-talet.

Flera journalister från stora medier fanns på plats, men få rapporterade Lotts sensationella uttalande. Efter att enstaka kritiker fått komma till tals glömdes den potentiella skandalen bort. Utom på nätet.

Ett par demokratiska bloggare tog ihärdigt upp Lotts tal. Snart spreds historien vidare i bloggsfären. Efter en tid hade den blivit så omskriven att de etablerade medierna inte längre kunde undgå den. Nu började tidningarna gräva i Lotts förflutna. Tvivelaktigheter radades upp. Lott tvingades avgå.

I boken »Bloggtider« beskrivs händelsen som den första i USA där bloggars agerande fått en politiker på fall. I Sverige växte antalet bloggar kraftigt under förra året. Flera bedömare spådde att bloggarna skulle få stor betydelse för årets valrörelse. Men profetian har inte besannats. Förrän nu.

Händelseförloppet i debatten om statssekreterare Lars Danielssons insats under tsunamin är nästan identiskt med Trent Lotts och ett par senare amerikanska fall, visar Fokus genomgång.
Lars Våge, en av författarna bakom »Bloggtider«, pekar på likheterna:

– Det är ett typexempel på det vi har sett utomlands. Hur bloggarna fortsätter att driva en fråga när de etablerade medierna har slutat. Och hur det leder till att frågan studsar tillbaka in i de etablerade medierna, säger han.

Spelet om Lars Danielsson börjar under förhören i konstitutionsutskottet, KU, i februari i år. Tidigare har Danielsson sagt att han ringt kabinettssekreterare Hans Dahlgren på annandagen när tsunamikatastrofen inträffade, och att han varit på regeringskansliet vid två tillfällen samma dag. Nu tvekar han plötsligt.

Tidningar, tv och radio riktar uppmärksamheten mot Danielsson. Aftonbladet granskar hans krognotor. Carl Bildt anklagar Danielsson för att ljuga. Justitieombudsmannen, JO, får in en anmälan. Men sedan ebbar det ut. Frågan om Danielsson dör. Utom på nätet.

Dagen efter att KU-förhören avslutas, den 17 februari, publicerar bloggen Right Online uppgifter om att Lars Danielsson ska ha »spenderat« annandagen med departementsrådet Helen Eduards i stället för att jobba. De två ska ha ett kärleksförhållande, antyder bloggen.

Bakom Right Online står folkpartisten Johan Ingerö. Han är anställd av partiet som politisk sekreterare och har förtroendeuppdrag i Stockholms läns landsting.

– Jag var förbannad på hur medierna fungerar. Jag fick uppgifterna av kvällstidningsfolk som visste, men inte skrev, säger han i dag.

Under KU-förhören hade flera politiska journalister hört ryktena. Aftonbladet hade, enligt chefredaktör Anders Gerdin, försökt få dem bekräftade, men misslyckats och inte publicerat.
Efter KU riktar i stället de stora medierna in sig på utrikesminister Laila Freivalds. Efter en dryg månad avgår hon.

Samtidigt skriver Johan Ingerö under februari och mars flera inlägg på Right Online där han upprepar påståendena om Danielsson. Antalet besökare på bloggen mångdubblas.

På ett tidigt stadium publicerar också bloggen Frihet, Fildelning och Feminism uppgifterna. Den bloggen drivs av Johanna Nylander, riksdagskandidat för folkpartiet och andre vice ordförande för liberala ungdomsförbundet i Västra Götaland.

Spridningen tar extra fart när två av de ledande borgerliga bloggarna – Dick Erixon och Johan Norberg – tar upp historien.

På ett femtontal bloggar och forum förs skvallret vidare. Det faktum att KU velat kalla ­Eduards, men strukit henne från listan efter påtryckningar från socialdemokraterna, spär på misstankarna. Snart blir det en »sanning« i bloggsfären att Danielsson tiger för att han har en affär med Eduards.

I maj hörs Danielsson av JO. Inget nytt kommer fram. De flesta större medier bevakar händelsen, men ger den mind­re utrymme.

En vecka senare, tre månader efter KU-förhören, inleder Aftonbladet en stort uppslagen kampanj för att få reda på sanningen om vad Danielsson gjort på annandagen. Under rubriken »Hysch!« anklagar Aftonbladet regeringen för mörkläggning. Passeringslistor har hemligstämplats med hänvisning till »rikets säkerhet«.

Expressen hänger på. Historien som medierna inte har kunnat komma vidare med seglar nu upp som politisk skandal. Båda tidningarna fäster uppmärksamhet på de resor Danielsson gjort med regeringens flygplan tillsammans med kollegor, främst Eduards. Man publicerar en bild där Danielsson och Eduards sitter sida vid sida.

Expressen skriver att Danielsson, enligt »allt envisare rykten«, inte var på arbetsrummet under annandagen. Och att »uppgifter säger att Danielsson då hade ett engagemang som hörde privatlivet till«.

Dagens Nyheter säger att »konspirationsteorierna växer om att det ligger ­någon stor skandal bakom«. På ledarplats hänvisar Svenska Dagbladet till bloggarna: »Den som surfar runt på nätet inser snabbt att de kryptiska beskeden om Lars Danielssons förehavanden har öppnat för en lavinartad ryktesspridning«.

Men ingen talar klarspråk om skvallret förrän Gert Fylking tar upp frågan i radioprogrammet Rix Morronzoo. Och medierna berättar inte att det är borgerliga bloggar som inlett spridningen av uppgifterna.

– Jag trodde aldrig att mitt inlägg skulle ge de rektioner det gav, säger Johan Ingerö, nu när Aftonbladet skriver att »slutet närmar sig för Lars Danielsson«.

I USA gjordes förra året flera rapporter kring bloggavslöjandena i presidentvalrörelsen 2004.
Den största studien, av Pew Internet & American Life Project, visar att bloggarna oftast faktagranskar eller kommenterar de etablerade mediernas nyheter, ungefär som ledarskribenter. Men den pekar också på hur bloggarna kan få stor makt när medierna tvärtom reagerar på bloggarna. Samma slutsats drar i dag mediebevakningsföretaget Observer.

– Många bloggar i Sverige, men få läser bloggar. Det är ingen gräsrotsrörelse, utan mer politiker och journalister. Bloggarnas kraft är när de kollektivt håller liv i en fråga, säger Alexander Mason, analytiker på mediebevakningsföretaget Observer.

I Sverige har medier och forskare mottagit bloggarna med viss skepsis.

– Det är ju ett utomordentligt forum för »negative campaining« och ryktesspridning, säger Peter Esaiasson, statsvetarprofessor i Göteborg.

Aftonbladets chefredaktör Anders ­Gerdin säger att varken bloggarnas uppgifter eller ryktena bland journalister om att Danielsson skulle ha en kärleksaffär på jobbet var orsaken till att Aftonbladet trappade upp bevakningen tre månader efter KU-förhören.

– Jag kände att det var helt jävla oacceptabelt. Det här är den största katastrofen sedan Estonia och statsministerns ­närmaste man kan inte ens redogöra för vad han gjort under katastrofdagen. Alla tidningar hade gett upp. Då bestämde jag att Aftonbladet skulle sätta tryck, säger han.

Författaren Lars Våge och analytikern Alexander Mason menar att de etablerade medierna fortfarande har en motvilja att erkänna att man tar emot impulser från bloggsfären. Båda säger att spelet bakom bevakningen av Danielsson är det första fallet i Sverige där bloggar påverkar bevakningen av valrörelsen.

– Lars Danielsson klarade KU-för­hören. Men sannolikt tvingade bloggarnas ­samlade kraft de etablerade medierna att ta upp granskningen igen, säger Lars Våge.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera