Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Veckans Fokus

Det våras för mystiken

Hemliga sällskap, koder och konspirationsteorier är åter på modet - inte minst tack vare uppståndelsen kring »Da Vinci-koden«. Även Sverige har en lång historia av mystiska sällskap och hemliga sammanslutningar. De anklagas bland annat för mordet på Gustav III.

Först är himlen ovanför oss alldeles svart, men så tonar glimmande punkter fram ur mörkret. Det är en karta över stjärnor och himlakroppar. Nu brinner också levande ljus i närheten, och dunkla skuggor avtecknar sig i skenet.

För 3 000 år sedan lade kung Salomo grundstenen till templet där förbundsarken förvarades. Det var en guldbeslagen träkista som innehöll de tio budord som Moses tog emot från Gud på berget Sinai, om man ska tro på Gamla Testamentet.

Vi känner ingen vind, ingen skrovlig mark under fötterna. Det är inte Tempelberget i Jerusalem, utan Johannessalen i en svensk frimurarloge. Tanken är att skapa en illusion av en kväll ute i det fria och frammana årtusendenas mystiska sammanhang. Bygget av templet är en bild av den andliga och moraliska uppbyggelse som logens nya medlemmar ska påbörja.

Försiktigt tassar vi ut till förhallen på det blanka, schackrutiga marmorgolvet. Längre än så här får vi inte följa frimurarnas slutna sammankomster.

Omkring 17 000 män är frimurare i Sverige, och av dem är cirka 10 000 aktiva medlemmar. Intresset har länge varit tynande, men nu har trenden vänt. I storstäderna ökar antalet medlemmar, och man får stå länge i kö för att bli antagen. Och i kölvattnet av författaren Dan Browns spänningsroman »Da Vinci-koden« och andra thrillers som frossar i mysticism och hemliga sällskap verkar allt fler dras till esoteriska ämnen.

Henrik Bogdan är religionshistoriker vid Göteborgs universitet och har märkt hur studenterna sedan de läst »Da Vinci-koden« fått ett ökat intresse för religion. Många väljer dessutom att skriva sina C-uppsatser om gnosticism och religiös mystik.

– Det är helt klart en trend. En bästsäljare med en huvudperson som är religionshistoriker är förstås ganska ovanligt, och det för med sig att religion uppfattas som mer spännande än tidigare, säger Henrik Bogdan.

Han pratar fort och engagerat. Bogdan är en av få svenska forskare som har intresserat sig för västerländsk esoterism, det vill säga kunskap som är avsedd för en invigd krets. Dit räknas inte vanliga sällskapsordnar, herrklubbar, den beryktade Elit-listan och and­ra profana påfund. De ordnar som Bogdan forskar kring fokuserar på andlighet, moral och religion, som till exempel rosencreutzare och frimurare.

Avhandlingen beskrev frimurarnas initiationsritualer och hur de har influerat andra religiösa rörelser, som Gyllene gryningens hermetiska orden, instiftad 1888, och den nyhedniska religionen Wicca, vars anhängare ofta kallar sig häxor.

För att få en djupare förståelse av forskningsområdet blev han själv frimurare.

– Det handlade inte om sensationslystnad, att jag skulle sprida ut några hemligheter, utan jag ville själv uppleva ritualerna, säger Henrik Bogdan.

Och kanske finns det inte så många hemligheter att sprida.

På senare år har det blivit möjligt att hyra Frimurarordens ofta ståtliga hus för privata fester, medlemsmatriklarna är tillgängliga för vem som helst, ordens lagar ligger på nätet och det vimlar av böcker som beskriver ritualerna i detalj. En av dem är norske religionsvetaren Sverre Dag Mogstads bok »Frimureri – mysterier, fellesskap, personlighetsdannelse«.

Boken användes som underlag för en uppmärksammad artikelserie i Expressen för drygt tio år sen. Artiklarna frossade i målande scener av blodsritualer, likkistor, benknotor och vänskapskorruption. Reaktionerna var blandade: många frimurare, och även författaren, upprördes över överdrifter och vantolkningar, andra gäspade och kommenterade saken med att de gamla farbröderna väl kunde få hållas med sina avancerade rollspel.

Men även om frimureriet till en del avmystifierats, så finns det förstås hemligheter kvar.

Från början handlade det om att slå vakt om yrkesknep, samtidigt som det också fanns en andlig dimension. Frimurarna var under medeltiden gillen av hantverkare, byggmästare och arkitekter som byggde slott och katedraler. De delade kunskap om hur man skulle bygga valv, och mystiken kopplades till gudomliga proportioner, arkitektur och geometri. Själva katedralerna tolkades symboliskt som en inre byggnad.

Murarna förde ett kringflackande liv, och deras gillen flyttade mellan kontinentens slotts- och kyrkobyggen. Det var mycket lönsamt, och därför viktigt att hålla oinvigda utanför. I bevarade konstitutioner från Frankrike och Tyskland står det exakta regler om hur man skulle känna igen andra murare. Med hemliga tecken och lösenord kunde man kontrollera samhörigheten. Vissa byggen tog hundratals år att genomföra, och hemligheterna överfördes i generationer.

Men så under 1600-talet fick murargillena en ny karaktär. Fler gick med endast för att de var intresserade av de moraliska funderingarna, och det religiösa innehållet samtidigt som de anrika traditionerna lockade. Den nya upplysningstiden och naturfilosofin innebar också en ny syn på människans förhållande till det gudomliga. Många såg moralen som en nyckel till att utveckla samhället, och en högre moral kunde människan uppnå i mötet med det gudomliga. Genom initiationsritualernas prövningar fick man möta sig själv och utforska sitt inre själsliv.

I Sverige instiftades Frimurarorden 1735 och fortsättningen på den historien innehåller stoff som skulle räcka till flera svenska varianter av »Da Vinci-koden«. Eller vad sägs om andeseanser på kyrkogårdar, skattjakt i Gamla stan, hemliga sammankomster på Slottet och kungamord?
Det var främst adelsmän som tillhörde det svenska frimureriet, och allra överst fanns de kungliga. Hertig Karl (1748–1818; den blivande Karl XIII) var en av de mest hängivna frimurarna och skapade det svenska systemet som består av Johannesgraderna, Andreasfrimureriet och de tre kapitelgraderna, eller tempelriddargraderna. Han gick noggrant igenom varje ritual och utformade dem så att varje nivå på ett logiskt sätt skulle haka i nästa.

Det här var under en politiskt orolig tid i Sverige. Frihetstiden var över och Karls bror, Gustav III, hade ökat den kungliga makten genom sin statskupp 1772. Kungen tycks främst ha sett frimureriet som ett sätt att stärka sitt politiska inflytande i Europa, men även hertigen hade sådana planer. Hans dröm var att bli överhuvud för frimurarna i hela Europa.

Den nya romantiska tiden vurmade för medeltiden, historiska ruiner och ockultism. De kungliga bröderna deltog i seanser, bland annat i Kärnbo kyrkoruin vid Gripsholms slott och i Lovö kyrka. Mystikern Gustaf Biörnram använde spöklika masker och »magisk belysning« och lyckades lura kungen att han hade fått kontakt med andevärlden.

Den kanske skickligaste charlatanen hette Henrik Gustaf Ulfvenklou. Han lurade hertig Karl att köpa ett hus vid Österlånggatan 24 i Gamla stan i Stockholm för en smärre förmögenhet där det påstods att dominikanermunkar hade grävt ner en skatt i källaren. I flera månader sökte Karl och hans närmaste frimurarbröder intensivt, och försökte med »magisk rökning« och andra ritualer att frammana den förtrollade prinsessa som påstods ruva på skatten.

Det berättas också att Ulfvenklou förstärkte misstron mellan de kungliga bröderna. I mars 1792 sköts Gustaf III till döds på Operamaskeraden av Jacob Johan Anckarström. Forskare har visat att många av de sammansvurna också var aktiva frimurare. Det betyder inte att frimureriet som sådant spelade någon roll i sammanhanget, men historikern Lars Ericson skriver i sin bok »Mordet på Gustav III« att planerna på ett mord kan ha odlats i gemenskapen bland frimurare.
Det har aldrig gått att koppla hertig Karl till attentatet, men efter kungens död lät han riva itu listan på misstänkta sammansvurna och även samtiden förvånades över att många inblandade fick milda straff. Mördaren Anckarström, som inte var frimurare, avrättades.

Efter mordet blev hertig Karl, mot Gustav III:s sista vilja, regent och förmyndare för kung Gustav IV Adolf. På Slottet inredde han ett rum, ett sanktuarium, för logesammankomster, och det så kallade italienska kabinettet, som är fullt av frimurarsymbolik. Inget av rummen visas för allmänheten. Kabinettet är privatmuseum för släkten Bernadotte.

Strax norr om Stockholm ligger Rosersbergs slott, där hertig Karl vistades om somrarna. Även det vimlar av anspelningar på frimureriet. På gårdsplanen finns en skulptur av en vinthund, som kuvad blickar upp mot slottets takkrön. Det pryddes under hertig Karls tid av ett frimurarkors.
Karl XIII:s död 1818 satte punkt för det mer esoteriskt lagda frimureriet. Man slutade köpa in skrifter om alkemi och kabbala och lade tonvikten vid kristna, moraliska och etiska tankegångar.
Först mot slutet av 1800-talet fick mysticismen ett uppsving igen, fast nu framför allt inom nya rörelser som teosofin och spiritistiska sällskap. Arthur Conan Doyle, som skapade den rationelle detektiven Sherlock Holmes, var själv spekulativt lagd och försökte åkalla sin son, som hade stupat under första världskriget. Under sina väckelseresor kom han också till Konserthuset i Stockholm.

Den tredje vågen av esoteriskt intresse har vällt fram sedan 1960-talet inom olika nyreligiösa rörelser och kan bekvämast klumpas ihop under begreppet new age. Kabbala, den judiska mystiken, har blivit trendigt i USA och i en kommersiell variant fått kända anhängare som Madonna och Monica Lewinsky.

I Europa lockar nyhedniska religioner och svartkonst nya sympatisörer. Populära teveserier som »Sabrina – tonårshäxan« och »Min syster är en häxa« samt Harry Potter-böckerna har till exempel fått unga flickor att bli intresserade av Wicca-rörelsen.

Kennet Granholm är religionsvetare vid Åbo akademi och forskar om de nyreligiösa rörelserna.

– De attraherar människor som vill söka sig bort från gamla auktoriteter och skapa ett friare förhållningssätt till religion. Och genom internet och globaliseringen så kan de nya rörelserna växa mycket snabbt, säger Kennet Granholm.

Förra året lade han fram sin doktorsavhandling om Dragon Rouge, som bildades i Sverige 1989. Det är en mörkmagisk orden med cirka 300 medlemmar som har inspirerats av fornnordisk mytologi, kabbala, indiska vishetsläror och där även frimureriet har påverkat ritualernas utformning.

– Det är ett virrvarr av influenser, som är typiskt för de nya esoteriska rörelserna, säger Kennet Granholm.

Målet är inte att förenas med Gud, som i de flesta stora religioner, utan att själv bli en gud och vägen dit går genom en rad ockulta och magiska ritualer. Psykologen C. G. Jung är en av rörelsens inspirationskällor.

– Det unika med Dragon Rouge är att det är den första svenska magiska orden som har fått internationell spridning och nu finns i en rad länder, säger Kennet Granholm.

Samtidigt frossar bokförlag och filmbolag vidare. Alla väntar på Dan Browns nästa bok, den försenade »The Solomon Key«, där just frimureri står i centrum. Den åtföljande vägvisaren finns bisarrt nog redan i bokhandeln, »The Guide to Dan Brown’s The Solomon Key« av Greg Taylor. Guideböcker som uttolkar de mytspäckade spänningsromanerna är en ny, egen genre.

Att eliten i samhället har dominerat frimureriet har gett ökad näring åt spekulationer om korruption. Och finns det inte en uppenbar risk att man håller varandra under armarna i en så kamratlig organisation?

– Det är inte längre en så entydig bild, säger Henrik Bogdan. I dag är det ett bredare spektrum av medlemmar, från vanliga fabriksarbetare som här i Göteborg, till professorer, överläkare och företagare.

Men vad är då den stora hemligheten inom frimureriet? Enligt Henrik Bogdan finns det ingen hemlighet i ordets vanliga bemärkelse.

– Hemligheten är inget ord eller något föremål, utan den ligger snarare i den andliga upplevelsen som man får när man möter sig själv genom de olika prövningarna. Och upplevelsen kan inte återges i ord. Själva upplevelsen blir hemligheten, säger Henrik Bogdan.

Research: Nanushka Yeaman, Rikard Westerberg

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera