Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Reinfeldts avdragsgroda

Fredrik Reinfeldts öppning för minskade avdrag sågas av experterna, även i det egna partiet.

Det var i Ekots partiledarintervju som Fredrik Reinfeldt öppnade upp en debatt om ränteavdragen på bostadslån. Ett avskaffande av fastighetsskatten skulle kosta 28 miljarder, hade de borgerliga kommit fram till. Sänkningar av fastighetsskatten måste finansieras inom bostadssektorn, sade Reinfeldt. Efter att ha sagt nej till kristdemokraternas förslag om att höja reavinstskatten när bostäderna säljs återstod att minska avdragsmöjligheterna.

Utspelet möttes av ett klart nej från de tre andra borgerliga partierna och snart kom en precisering från Reinfeldt att han inte haft något konkret förslag. På de politiska kanslierna inom borgerligheten finns få anhängare av förslaget.

– De har inte studerat fastighetsskattefrågan tillräckligt noga, därför vet inte Reinfeldt vad han ska säga, säger en borgerlig kollega.

Vanligtvis brukar åtminstone nationalekonomer vara positiva till slopade avdrag, men denna gång är de skeptiska.

Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi med lång erfarenhet av att följa hur skattesystemet fungerar. Hon är dessutom riksdagsledamot för moderaterna i Skåne. Men eftersom den nya öppningen för mindre avdrag inte diskuterats i riksdagsgruppen vill hon bara uttala sig som expert, utan att väga in rättviseaspekter och andra politiska hänsynstaganden.
Liksom andra skatteexperter pekar hon på att det måste vara symmetri. De som lånar ut och de som tar lån måste mötas av samma skattesats respektive avdrag – annars gynnar systemet endera gruppen, och då snedvrids ekonomin.

Anne- Marie Pålsson menar att systemet riskerar att bli extremt komplicerat om olika avdrag gäller för olika säkerheter, till exempel mindre avdrag för den som lånat till sin bostad än för att köpa aktier. Det öppnar för »otroliga kineserier« där man försöker dra av mot den mest gynnsamma säkerheten.

– Det är som att släppa ut anden ur flaskan.

Professor Sven-Olof Lodin, näringslivsorganisationernas mest anlitade skatteteoretiker, vill behålla ränteavdragen och en fastighetsskatt, fast lägre. Han menar att det bästa vore att sänka både skatteuttaget på kapitalinkomster och avdragen rakt av till 20 procent, för att komma i takt med övriga Europa.

Överhuvudtaget är det svårt att hitta någon ledande nationalekonom som tycker att fastighetsskatten är en dålig skatt. Även om flera påpekar att utformningen av skatten kan bli orättvis så är själva principen att ta ut skatt på höjda värden på hus ett av de mest effektiva sätten att beskatta utan att snedvrida ekonomin, menar de.

Ett av skälen till att fastighetsskatten blivit så impopulär är att den syns så tydligt på skattsedeln, till skillnad från till exempel skattedelen av arbetsgivaravgifterna.

Intrycket har också skapats att de borgerliga helt vill ta bort fastighetsskatten, vilket de inte vill. Det är själva modellen för fastighetsskatten som ska utredas, och skatten sänkas.

Anne-Marie Pålsson och flertalet av experterna menar att det rent teoretiskt är bäst att beskatta bostäder med en reavinstskatt när de säljs. Det är en lösning som ligger närmast den kristdemokraterna tidigare föreslagit. »Likviditetsprincipen« innebär att inkomster ska skattas när medborgaren har dem i handen och värdestegringen på huset får den som äger en bostad ju först när bostaden säljs.

En annan fråga som experterna pekar på är att en sänkt fastighetsskatt finansierad med minskade avdragsmöjligheter innebär en dramatisk överföring av pengar. De som sitter på hus där lånen betalats av får lägre skatt, det är ofta äldre med en god ekonomi. Dessutom gör den lägre skatten att priset på deras hus stiger i värde. De som kommer i kläm är de som är nya på bostadsmarknaden och tagit stora lån, och som inte får lika höga avdrag, ofta yngre personer.
Hubert Fromlet, chefekonom på Föreningssparbanken, tycker dessutom att det är fel att i efterhand ändra spelreglerna för dem som köper bostadsrätt eller hus.

– Det är beslut som fattas för mycket mycket lång tid, då är det fel att politikerna ändrar villkoren retroaktivt. Det gjordes mycket på 1980-talet, och det var inte bra.

Klas Eklund, chefekonom på SE-Banken, menar att den snåriga debatten om fastighetsskatten påminner politikerna om att skattesystemet nu återigen blivit så komplicerat att det är svårt både för politikerna och skattebetalarna att veta vad som är vad:

– Det visar sig att om man ändrar på det ena får det en effekt på det andra.

Samtliga ekonomer efterlyser en förenkling av skattesystemet. Sverige hade på 1970-talet fått ett oerhört komplicerat skattesystem där räntekostnader kunde dras mot marginalskatter som var så höga att när inflationen räknats bort kunde realräntorna i praktiken vara negativa. Under den »underbara natten« 1981, skatteöverenskommelsen mellan mittenpartierna och socialdemokraterna, begränsades avdragsmöjligheten till 50 procent. Men det var först med den stora skattereformen 1990–91 som det blev samma skatt och samma avdrag, 30 procent, på kapital, exempelvis fastigheter. Sedan dess har systemet gradvis komplicerats igen.

– Pär Nuder har sagt att hela skattesystemet ska ses över, men inte så mycket mer, säger Klas Eklund.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera