Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Massans oändliga vishet

Världens största uppslagsverk bygger på övertygelsen att kollektivet är smartare än geniet.

Personer som forskar i sociala nätverk brukar gilla myror. 8 000 arter ger mer eller mindre en myra för varje socialt fenomen en forskare vill visa upp. En sak är dock gemensam för hela familjen midjesteklar: summan av den kollektiva intelligensen hos myrorna i en koloni är större än dess slugaste och mest erfarna individ. En ensam myra må vara ett ointelligent och – bokstavligen – hjärtlöst kryp, men som grupp bygger myran solidariska bostadssamhällen där alla får plats. De bär hem stora tunga djur att äta, utbildar sina unga och bygger kommunikationssystem som till och med får andra djurarter att lystra. Myran har därmed framgångsrikt etablerat sig över nästan hela världen och visat sig omöjlig att utrota.

Myrornas kollektiva intelligens är också den nya modellen för framgång. Sociala nätverk, formade kring en gemensam vision eller ett intresse, är källan till vad som verkar bli vår tids viktigaste produktionskraft: frivillig grupproduktion. Trendkoncept som EQ, blå oceaner och lila kor borde därför ge vika för en fråga: Hur väl utnyttjar du din kollektiva intelligens?

Yaleproffesorn Yochai Benkler formulerade redan 2002 vikten av frivillig grupproduktion. Benkler myntade termen »common-based peer production« och beskriver den som ett snabbt växande alternativ till marknads- eller statskrafter för att producera information, kultur och kunskap. »Förändringen som den nya nätverkade informationsekonomin bringar oss går djupt. Till själva kärnan av hur liberala marknader och liberala demokratier utvecklats de senaste tvåhundra åren«, skriver Benkler.

Benkler beskriver vår tid som »den nätverkade informationsekonomin«, där den främsta drivkraften för produktion av information, kultur och kunskap är social. Den nätverkade informationsekonomin skiljer sig från den industriella informationsekonomin, där samma produktion drevs av marknadskrafter och ägarstrukturer.

Information, kultur och kunskap produceras alltså i dag i större utsträckning utifrån individers genuina intressen i stället för utifrån medieägares intressen som styrs av reklamköpares plånböcker. Individer eller grupper i den nätverkade ekonomin är motiverade av andra skäl än en lönecheck. De vill vara kreativa, vara del av en grupp, de brinner för något.

Det här är förstås inget nytt. Människor har alltid motiverats av fler faktorer än pengar, men för att en enskild person skulle kunna hjälpa till eller skapa något i den industriella informationsekonomin krävdes att han eller hon gick via en institution eller ett företag, eller åtminstone investerade i materal. Det behövs stål och sånt för att bygga en bil, i den nätverkade informationsekonomin räcker det med en dator uppkopplad mot internet. Den enda resurs du investerar är tid, för i den digitala produktens natur ligger att din del inte blir mindre för att du delar med dig av den.

Det som är nytt är verktygen som inspirerar och samlar vad som produceras kollektivt. Ett sånt verktyg är wikin. Wiki, som betyder »snabb« på hawaiianska, är en webbaserad mjukvara som tillåter alla (eller registrerade användare) att ändra i en text. Wikin bygger på att en användare häller in sin kompetens, och andra lägger till och ändrar. Användarna av wikin är också dess författare.

Den mest kända wikin är gratisencyklopedin Wikipedia. Wikipedia består av mer än 3,5 miljoner artiklar och är en av världens 50 mest populära sajter. Företagets mission är ingen mindre än att »ge varje människa på planeten tillgång till en gratis encyklopedi«. Wikipedia produceras med hjälp av exakt en avlönad anställd, en mjukvaruutvecklare, och en produktionskostnad på 5 000 dollar i månaden för bandbredd. Den kostnaden täcks av donationer från Wikipedias läsare. Alla artiklar skrivs och redigeras gratis av frivilliga användare.

Vem som helst kan skriva i Wikipedia vilket gör sajten till en informationsdatabas som expanderar utan kostnad för både ägare och användare. Även om inte allt blir rätt håller Wikipedia en förbluffande jämn kvalitet i både stil och innehåll. När vetenskapstidningen Nature kontrollerade 42 vetenskapsartiklar hittade de i snitt fyra fel i Wikipedia, men bara tre i Encyclopedia Britannica som är författad av en stab experter. Strax efter att Nature publicerat felen gick Wikipedia-kollektivet in och rättade, medan Brittannica inte kommer vara korrekt förrän nästa utgåva är tryckt .

Wikipedia och andra internetbaserade tjänster som bygger på samarbete mellan användare kallas Web 2.0. Termen myntates av O’Reilly Media 2004 för att beskriva den generation av tjänster som antingen överlevde dotcomcrashen, eller framgångsrikt startade efter den. Gemensamt för dessa är att tjänstens användare är med och skapar den och att tjänsten förbättras ju mer den används och ju fler som använder den.

Web 2.0-företagen drar nytta av sina användares kollektiva intelligens. Deras kunder tillför värde, inte som antal huvuden att fresta en annonsör med, utan som – likt myrorna i en koloni – medarbetare. Tvärtom mot hur den traditionella industrins produkter slits när de används, stärks Web 2.0-företagens produkter ju mer de brukas. De bygger på principen att stora grupper av individer agerar smartare än en liten grupp av experter när det gäller att lösa problem, svara rätt på frågor och fatta kloka beslut.

Men är det verkligen fråga om kollektiv intelligens, inte bara uppsamlande av individuella prestationer? Nej, under rätt kriterier är en grupp faktiskt smartare än dess smartaste individer. Tidningen The New Yorkers ekonomikolumnist James Surowiecki visar hur och förklarar varför i sin bok »The Wisdom of Crowds – How Many Are Smarter than the Few«.

Det enklaste exemplet på massans visdom är när det ska gissas hur många gelebönor som finns i en burk. Av någon anledning visar experiment att medeltalet av gruppens sammantagna gissningar alltid hamnar närmare svaret än den enskilde individens förslag. På samma sätt ger en grupp bättre svar på en rad av frågor än en enskild expert, helt enkelt för att hur smart experten än är, har den enskilde begränsad tillgång till information.

Även en korkad individ tillför ny, om än liten, information till en grupp, vilket adderar till gruppens totala kunskap.

Att massan visar sig kunna agera vist betyder inte att individen är irrelevant eller alltid utbytbar. Till exempel skrivs runt 80 procent av artiklarna i Wikipedia av ett tajt nätverk av 600–1 000 personer. Det är trots allt en individ med någon form av expertis som skriver eller producerar till en första början. Skillnaden är att det finns ett effektivt system av andra medlemmar runt experten som kan optimera produkten.

Det är förstås också individer, eller mind­re grupper, som sätter upp strukturerna för att samla kollektivets handlingar och övervaka resultatet. Liknelsen till myrkolonin, där intelligent kollektivt beteende uppstår när tillräckligt många jämndumma små individer slår sig ihop, håller därför inte hela vägen. Att grupper inte alltid är smartare än individer är förstås uppenbart för alla som iakttagit aktiebubblor, vissa politiska val eller diverse missriktade mediala steningar.

Men innan man börjar kritisera informationen som massan selekterat, är det viktigt att komma ihåg att vi heller aldrig nånsin har haft en kommitté av experter, än mindre en individ, som levererat absoluta sanningar och ständiga toppresultat heller. Kanske har vi faktiskt stött på det bästa systemet hittills för att aggrergera intelligens.

För det här handlar om att effekten av varje uppkopplad individs handlingar har genomslag när det gäller att skapa agendan för vår värld – som i dag i så hög grad är en informationsekonomi – och är revolutionerande. Med större möjligheter för individer att påverka, ökar antalet människor som kan uppnå förbättringar i den mänskliga utvecklingen överallt. Att en individs dagliga handlingar, vad han eller hon länkar, taggar, publicerar och prenumerar på, gör skillnad i informationflödet som når andra individer, och är en långt mer djupgående struktur för folkstyre än att bara gå till valurnorna vart fjärde år. Informationsdarwinism, dikterad av massan, gör vårt samhälle mer demokratiskt. Det finns inte ens en myrart som är så sofistikerad.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Analys / Ekonomi

Den motvilliga skattesänkaren

Budgeten för 2020 sätter punkt för värnskatten från 1995. Vinnarna är rika och män.

Analys / Ekonomi

Sidea: Svenskt bistånd är som ryska dockor

Man kan ägna mycken tid åt att reda ut alla budgetposter, skriver Emanuel Sidea.

Ekonomi

Jan Larsson blir konkurrent till Persson

Jan Larsson, S tidigare valgeneral, går till Handelsbanken – och blir därmed konkurrent till sin förre chef Göran Persson.

Prenumerera