Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Överhettning eller avkylning?

2007 blir ännu bättre för svensk ekonomi än 2006. Men det finns faror som lurar bakom hörnet.

Ett tolv månader långt högtryck utan ett moln på himlen så långt ögat når. Så skulle de svenska prognosmakarna låta om de var meteorologer. Sist ut i år var statliga Konjunkturinstitutet, och det var en riktig klapp som levererades fyra dagar före julafton. 142 000 nya jobb förväntas skapas 2006–2008. Företagen investerar och svenskarna konsumerar som aldrig förr.

– Jag tror aldrig att jag upplevt att en svensk regering haft så goda förutsättningar att lyckas.
Det säger Klas Eklund, SEB:s chefekonom, som redan på 1980-talet jobbade åt finansminister Kjell-Olof Feldt (s). Läget är inte bara bättre än de båda tidigare gånger som en borgerlig regering tillträde, 1976 och 1991, då ekonomin tvärtom befann sig i fritt fall. Det är på flera sätt även bättre än det varit för någon regering sedan 1960.

– Naturligtvis har både den förra och den nya regeringen försökt ta åt sig äran för att det går så bra, men i huvudsak beror det på saker som ingendera rår över, säger Olle Djerf, mångårig konjunkturbedömare.

I botten är det rekordtillväxt i världsekonomin, ledd av USA och Kina. Svensk ekonomi har dragits med. Men inte genom att företagen nyanställt, utan tack vare att de som redan jobbar blivit mer produktiva. Det är IT-investeringar som ligger bakom, visar nyligen publicerade beräkningar från SCB.

Nu har uppgången varat så länge att det inte går att krama lika mycket produktivitet ur de anställda längre, i stället söker man ny personal.

Unikt positivt jämfört med tidigare maktskiften är dock att statsfinanserna är i gott skick. Det kan både avgående och tillträdande regering ta åt sig äran för.

– Jämför Sverige med andra europeiska regeringar som försökt sänka skatten på arbete och göra reformer i lägen när det varit lågkonjunktur. De har fått problem som den här regeringen slipper, säger Klas Eklund.

Och enligt prognosmakarna blir det ännu bättre 2007. Då ska allt flyta ihop med perfekt tajming när den borgerliga regeringen med a-kassesänkningar och jobbavdrag baxar in mer personer in i jobb, så att de precis möter efterfrågan på arbetskraft.

Finns det då inte risk för att bilden är för bra för att vara sann? Faktum är att det finns två mörkare scenarier på prognosmakarnas himmel.

Det ena, avkylning, kommer från USA.

Olyckskorpar har länge varnat för att amerikanska hushåll är för högt belånade och att huspriserna i USA trissats upp för mycket. Så plötsligt under 2006 har efterfrågan på nya hus störtdykt i USA. Nu sitter amerikanska ekonomer och väntar på hur allvarliga chockvågorna blir för resten av ekonomin.

Pessimisterna, som Nobelpriskandidaten Paul Krugman, menar att det redan går att se att ekonomin blir rejält svagare nästa år, eftersom de långa räntorna sjunker, ett klassiskt tecken på svagare ekonomi. Det är negativt för stora exportörer till USA, som Sverige. Den traditionella svenska exportindustrin är redan på väg att mattas av, visar statistiken.

Men, invänder bland and­ra SEB och Riksbanken, Europa väntas i själva verket växa snabbt 2007, snabbare än självaste USA. Tyskland går nu återigen om USA som Sveriges viktigaste exportland. Men framför allt går Sverige bra för egen maskin. Tack vare alla de nya jobben vågar svenskarna konsumera som aldrig för.

Men kanske går det för bra. Prognosmakarnas andra skräckscenario är raka motsatsen - överhettning.

2006 är skrämmande likt 1988 och 1998 – då svensk ekonomi också såg helt osårbar ut, men då en överhettning följde som kostade många jobb. Det menar Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv, som gärna agerar slaven på finansminister Anders Borgs triumfvagn.

– Då som nu stod vi början av en konsumtionsboom. Men kostnadstrycket som följde bäddade för nya problem.

Slumpen har gjort att lönerna för alla de viktigaste branscherna nu bestäms i en lönerörelse mitt under brinnande högkonjunktur. Kraven på lönelyften är flera procentenheter högre än föregående förhandlingar.

– Och vi kan se löneglidning igen, säger Olle Djerf.

Löneglidning innebär att företag på lokal nivå trissar upp lönerna mer än vad avtalet avsett, för att få eftertraktad personal.

Samtidigt skapar välfyllda kassor hos staten ett tryck att spendera. Resultatet av en löne- och utgiftsfest skulle kunna bli kraftiga räntehöjningar. Högkonjunkturen skulle kunna ta en ände med förskräckelse.

Men borde inte alliansens politik, med mängder av ny arbetskraft som tvingas ut i jobbsökande, förhindra brist på arbetskraft och att lönerna trissas upp?

Även där är Stefan Fölster skeptisk.

– Varför det inte är så enkelt? Eftersom matchningen mellan jobbsökande och lediga platser är för dålig. Vi har sett det vid tidigare konjunkturtoppar, arbetskraftsbrist och arbetslöshet på samma gång.

Dessutom menar Fölster att regeringen inte gör mycket åt vare sig sjukförsäkringarna eller förtidspensionerna.

Klas Eklund på SEB, som var den som först drog parallellen till 1988 års överhettning, men då redan före valet 2002, tycker inte längre att likheterna med 1980-talet är så stora:

– Det finns mycket mer lediga resurser på arbetsmarknaden i dag än på 80-talet. Dessutom har löntagare och arbetsgivare numera Riksbankens inflationsmål att hålla sig till.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera