PR-plutonen
Det kallas Combat Camera – Försvarsmaktens projekt för att få ut bilden av hur svenska soldater slåss för freden runt om i världen. Just nu pågår rekryteringen av femton egna krigsfotografer, vars uppgift ska bli att synliggöra militär verksamhet för svenska folket – från stilla fred till väpnad strid.
– De här personerna ska vara beredda och rustade för att klara uppgiften utan att belasta själva militärinsatsen. De ska ha unik kompetens för just stridsdokumentation och kunna skickas till platser dit vanliga medier på grund av säkerhetsläget inte har tillträde, säger Anders Kallin, ställföreträdande informationschef på Försvarsmakten.
Precis som namnet antyder är idén till Försvarets nya pr-maskin hämtad från USA. Från Normandie till Bagdad har den amerikanska försvarsmaktens egna journalister följt i styrkornas spår och deras bilder har visats världen över.
Så länge svenska soldater övade på regementen inom landets gränser fanns inget behov av något liknande i Sverige. Men de senaste åren har antalet svenska soldater i utlandstjänst ökat kraftigt. Det är det arbetet som Combat Camera ska dokumentera – både för intern utvärdering men också för leverans till nyhetsmedier.
Att skildra krig för den svenska allmänheten har tidigare varit en uppgift för de oberoende medierna. Men Anders Kallin ser klara fördelar med att försvaret självt står för beskrivningen av insatserna.
– Det blir bättre om vi gör det själva för då kan vi styra också, ja inte på något negativt sätt. Det ska komplettera andra medier – inte konkurrera med dem. Det här gagnar alla.
Stig Fredrikson är ordförande för Publicistklubben och har själv mångårig erfarenhet av utlandsrapportering. Han är inte lika förtjust.
– Vi måste slåss för att kunna rapportera på våra egna villkor. Även om säkerhetsläget är svårt i ett land, kan inte lösningen vara att lita på fotografer och journalister som ägs av försvaret.
Att Försvarsmakten lovar saklig och objektiv rapportering dämpar inte oron.
– Det är klassiskt – det säger man alltid. Vi inom massmedia måste akta oss noga för att framstå som om vi är på samma sida som en part i målet – låt vara om det är ett företag eller en stat. Risken är förstås att försvarsmakten når viss framgång med detta – och att redaktionerna använder deras material av bekvämlighetsskäl. Men då ska vi vara medvetna om att vi undergräver vår egen trovärdighet, säger Stig Fredrikson.
