Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Abortkriget

Kristdemokraterna har problem. Partiledaren Göran Hägglund är ifrågasatt, och det talas om partisplittring.

Det är årets allra första interpellationsdebatt i riksdagen, den 16 januari 2007. Socialminister Göran Hägglund ger ett rakt svar på Lars Ohlys fråga. Nej, det finns inga som helst planer på att sänka abortgränsen. Och ja, regeringen ska föreslå en lagändring som ger utländska kvinnor rätt att göra abort i Sverige.
Reaktionerna bland Göran Hägglunds partikamrater låter inte vänta på sig. Ledande kristdemokrater går till motattack och varnar för »abortturism« och för att partiets själ håller på att säljas ut. Religiösa företrädare går steget längre och manar till kd-bojkott i nästa val.
Abortfrågan är, och har alltid varit, en av kristdemokraternas symbolfrågor. Kd:s rötter finns i det enprocentsparti som uteslutande bestod av pingstvänner. För att bredda stödet krävdes det att även andra väljargrupper mobiliserades, och med åren har partiet blivit bredare. I dag är den typiska väljaren en äldre kvinna med något högre utbildning än genomsnittet. Men sedan valet i höstas har kd tappat, främst till de andra partierna i alliansen, men också till socialdemokraterna.

När partiets högsta beslutande organ samlas till riksting i Sundsvall den 28–30 juni står abortfrågan åter i fokus. Fyra timmar är vikta åt detta ämne – den programpunkt som har fått överlägset störst tidsutrymme. Var sjunde motion berör en ändrad inställning i abortfrågan. Partistyrelsen har varit tydlig: abortgränsen kommer inte att sänkas. Samtidigt mobiliserar abortmotståndarna.

Två av de mest röststarka abortmotståndarna är Mikael Oscarsson och Lennart Sacrédeus. Den förre är riksdagsledamot från Uppsala, medlem i Livets ord och tidigare ordförande i Ja till livet. Den senare satt tidigare i partistyrelsen och Europaparlamentet. Och han är öppet kritisk mot sin partiledare.

– För Göran Hägglund är abort varken en stor eller viktig fråga. För Alf Svensson var det både och. Kristdemokraterna har blivit ett parti som balanserar på fyra-procentspärren och som ändå tycker sig ha råd att strunta i sina kärnväljare, säger Lennart Sacrédeus.

Han får stöd från riksdagsledamoten Annelie Enochson från Göteborg, som frågar sig vad som hänt med den kristdemokratiska politiken.

– Stödet är stort för att sänka abortgränsen, både inom partiet och bland våra väljare. Men partiledningen är rädd för att förknippas för mycket med abortfrågan, säger hon.

Abortkritikerna får i sin tur mothugg. Rolf Tufvesson är distriktsordförande i Malmöhus län, och för förslaget att sänka abortgränsen. Trots det är han kritisk till det högljudda abortmotståndet, som han menar får kd att framstå som ett sekteristiskt enfrågeparti.

– Jag får känslan att de vill göra det besvärligt för vår partiledare. Det finns fundamentalistiska grupper inom partiet som bara fokuserar på underlivsfrågor, säger Rolf Tufvesson.

Splittringen i abortfrågan har varit så pass markant att bedömare har börjat prata om att kd-medlemmar kan komma att bryta sig ur och bilda ett anti-abortparti. Enligt Magnus Hagevi, statsvetare vid Växjö universitet, skulle en sådan utbrytarfalang kunna ledas av något av de tunga namnen i riksdagsgruppen, som just Lennart Sacrédeus eller Annelie Enochson.

Göran Hägglund själv känner ingen oro inför rikstinget. Hans hållning i sakfrågan bygger han på det faktum att 93 procent av alla aborter i Sverige görs före vecka 12. Därför vore det meningslöst att sänka abortgränsen, anser socialministern.

– Abortfrågan inrymmer ett etiskt dilemma som behöver diskuteras. Men jag känner mig trygg med att mina argument är starkare, säger Göran Hägglund till Fokus.

Hans taktik så här långt har varit att försöka behålla de sympatisörer som är mer abortliberala. Men strategin är inte riskfri. Magnus Hagevi hävdar att en högljudd intern abortdebatt enbart är skadlig.

– Det smartaste partieledningen kan göra är att försöka göra abortfrågan till en icke-fråga. Det var så socialdemokraterna hanterade kärnkraftsfrågan.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera