Mustafa Mohammed om friidrotts-VM

Text: Lisa Bergman

Foto: Ryno Quantz

I morgon börjar friidrotts-VM i Osaka, där ett av de stora svenska medaljhoppen är långdistanslöparen Mustafa Mohammed.

Vad har du för förväntningar inför VM?

– Jag vill först och främst göra bra ifrån mig i försöken och ta mig till final. Sedan får vi se vilka som går vidare och så får jag göra mitt bästa.

Vad har du för taktik?

– Först ska jag se vilket heat jag hamnar i och se vilka som kan tänkas vilja ha hög fart. Det är 15 av 40 löpare som går till final; i tre heat går de tre bästa vidare direkt och ytterligare sex går vidare på tid. För min del tror jag att det blir lättare att gå vidare på tid än på placering. Därför vill jag ha lite fart på loppet så jag ska prata med några andra och se om det finns fler som kan hjälpa till att dra. Jag har redan ett par löpare som jag vet skulle vara med på det – en norrman och en österrikare. Jag brukar höra mig för lite med de andra ett par dagar före loppet. Många vill ha fart men de vill inte göra det själva.

Är du aldrig rädd för att slå i hind­ren?

– Det är inget jag tänker på – då skulle jag förmodligen slå i. Det är bara att springa och slappna av. Jag har slagit i tre gånger på tävling – det gör lite ont men det går över. En gång ramlade jag och var helt snurrig så jag höll på att springa åt fel håll. Jag har aldrig ramlat i vatten i alla fall – det är nog mer besvärligt.

Berätta lite om din Kenya-­träning.

– Jag har varit där fem gånger och tränat en längre period på vårkanten och tränat i Kericho som ligger på hög höjd. Det finns betydligt fler bra löpare där som har en helt annan motivation och de har hjälpt mig att flytta gränser och sätta målen högt.

Är det nyckeln bakom dina framgångar?

– Delvis. Jag tror att det är viktigt att inte begränsa sig mentalt och verkligen tro att man kan springa fort. Jag har inspirerats av kenyanerna och lärt mig tänka positivt, om de kan springa så fort, varför skulle inte jag kunna det. Träningsmässigt så har jag närmat mig de andra och när jag sett att jag inte ligger så långt ifrån dem under träningen ger det självförtroende.

Varför håller svenska långdistanslöpare så dålig klass internationellt?

– I dag tror jag inte att vi är så dåliga jämfört med övriga Europa. Jämför man däremot med kenyaner och etiopier ligger vi en bit efter, vilket beror på att de har en helt annan hunger. Dessutom finns det så många fler afrikaner som är riktigt, riktigt bra. Med den bredden kan de chansa mer i träningen – blir någon övertränad finns det alltid flera som kan ta hans plats.

Vad har du för förebilder?

– Inom idrotten beundrar jag dem som verkligen lägger ned hundra procent och ger järnet samtidigt som de har sunda värderingar – till exempel Carolina Klüft. Och förstås min mamma, kompisar och min tränare. Sedan inspireras jag av komiker som Robert Gustafsson och Måns Möller som får en att skratta – det är kul att ha roligt.

Hur laddar du inför OS i Beijing nästa år?

– Jag tror att jag gör samma upplägg som här med tränings­läger
i S:t Moritz och ­acklimatisera mig på precamp i Japan några veckor i förväg. Men jag kommer att ­bestämma mig när jag har utvärderat efter VM. Sannolikt blir det träning i Kenya också.

Diskussionerna om Kinas politiska tillkortakommanden ifråga om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter – är det något du har funderat över inför OS nästa år?

– Jag tror inte på bojkott. Jag tror mer på massturism som det kommer att bli på OS. Jag ser fram emot att åka dit och jag tror att alla som åker dit kan bidra till att Kina ökar öppenheten.

Hur många medaljer blir det i VM?

– Nu föll ju en med Christian Olsson – alla tycker det är oerhört tråkigt men samtidigt är vi så pass fokuserade på vårt eget för att inte störas. Men jag säger fyra!