Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Konsten att hålla på sig

Alla vill sälja, utom J.D. Salinger. Eva Wisten ­läser hans outgivna novell i ett hårdbevakat rum i Princeton.

Jag träffade en gång en 19-åring på Manhattans Upper East Side. Hon skrev en roman eftersom »det är ett sådant bra säljargument att vara 19 och ha skrivit en roman«. Det händer rätt ofta numer att det som står mellan raderna i hypade romaner inte är ytterligare en botten i historien utan just det där »bra säljargumentet«. Lauren Weisbergers mediokra »Djävulen bär Prada« lär inte ha blivit en bästsäljare utan ryktet att den diaboliska chefen var baserad på Vogues chefredaktör Anna Wintour. Det mest spännande med Dana Vachons nyutkomna »Mergers and Acquisitions« är hur det gick till när en roman så kiosk (»Thorne always wanted to be an explorer, and with Sophie as his navigator he found a new world of sexual wonder«) fick ett förskott från förlaget på 650 000 dollar.

Så finns det en författare som inte vill sälja. J.D. Salinger har inte publicerat någonting sedan 1965 (alltså långt innan John Lennons stalker packade ner en pistol och ett exemplar av Salingers »Räddaren i nöden« och sköt stjärnan), inte gett intervjuer sedan 1980 (när Lennon mördades) och vägrar sälja filmrättigheterna till sina verk. Det finns också en novell som Salinger bestämt inte får publiceras förrän 50 år efter hans död (han är 88 år). Novellen heter »The Ocean Full of Bowling Balls« och handlar om hur brodern till Holden Caulfield i »Räddaren i nöden« dör. Den finns bara i ett offentligt exemplar – på Firestone Library, Princeton University i New Jersey, USA.

Det tar drygt en timme med tåg från New York till Princeton. En buss går ut till skolan där jag och medföljande Martin Gelin vandrar över det lummiga universitetsområdet till biblioteket med avdelningen för Ovanliga Böcker. Vi visar legitimation och fyller i en lång blankett. Sedan vidare till »The Access Office« för fotografering och produktion av namnbricka i plast. Tillbaka till Ovanliga Böcker.

– Folk kommer hit hela tiden för att läsa den, säger bibliotekarien och låser in våra grejer i ett skåp.

Själva läsningen sker i ett bevakat rum. Det är Holdens storebror – Jaguarägande manusförfattare i Hollywood i »Räddaren i nöden« – som berättar och det är som att få reda på en vemodig familjehemlighet. Det spelar förstås ingen roll vad som händer i novellen, det är Salingers uppvisning av hur det händer som är grym. Jag får anteckna på speciella papper med hål i mitten, så jag inte ska smussla ut någon novellsida mellan bladen. Innan vi går måste jag visa vakten mina anteckningar.

Det finns ingen anledning att idealisera Salinger för hans enslighet, den lär mer handla om ett personlighetsdrag än någon idé om konstnärlig integritet. Ju smartare bra böcker marknadsförs, desto bättre. Men »The Ocean Full of Bowling Balls« satte sig ändå i hjärtat, inte bara tack vare Salingers geniala berättande. Det var också bra att bli påmind om hur skönt det är att läsa något utan att en slug pitch, fokusgrupp eller 19-årings imagestrategi skymtar mellan raderna.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera