Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Oförsvarligt

Mikael Odenberg avgick för miljarder som ändå går att spara. Men han har rätt i att principerna måste komma först och ­sparbetingen sedan.

Vem hade rätt? När krutröken skingrat sig och alliansen räknat hem sina förluster kvarstår bara en fråga. Vem av Mikael Odenberg och Anders Borg/Fredrik Reinfeldt hade rätt? Är det rätt att föreslå en bantning av det svenska försvaret på 5 miljarder på sikt, eller är det inte?

I sak har Anders Borg rätt. Det går att spara 5 miljarder i det svenska försvaret utan att försvarskapaciteten bryter ihop. Det ska till extremt krystade förklaringar till varför Sveriges öde står och faller med en uppgradering av Jas 39 Gripen till Natostandard, eller att Sverige på egen hand utvecklar en ny generation ubåtar. I åratal har Försvarsmakten underlåtit att prioritera och att leverera begripliga underlag så att utomstående kan bilda sig en uppfattning om vad saker och ting kostar. Vårt försvar är dubbelt så dyrt som det finska, hur man än räknar är det märkligt.

Finansdepartementet har länge velat syna bluffen, med Anders Borg fick de till slut chansen.
Men i princip har ändå Mikael Odenberg rätt. Odenbergs stora ögonblick var när han på sin presskonferens sade: Försvaret kan kosta, 5 miljarder, 15 miljarder, 40 miljarder, 60 miljarder, men det som ytterst avgör är vilka uppgifter försvaret ska ha.

Man kan inte planera stora besparingar i försvarsanslagen med hänvisning till att pengarna behövs för att minska skattekilarna på arbete. Det måste finnas en princip bakom, en försvarsdoktrin värd namnet, som sedan kan vägas mot kostnaderna.

Det går inte heller att skära ned med osthyvel längre. Försvaret är i akut kris. Vi har en liten spillra till invasionsförsvar som i praktiken inte fyller någon funktion. Och den internationella insatsstyrkan är så liten, bara tusen man, att vi inte kan rotera några hundra man utomlands. Samtidigt slukas försvarsbudgeten av Gripenplan och Leopardstridsvagnar, som varken räcker till att försvara Sverige mot en fullskalig invasion eller är användbara i internationella operationer.
Men återigen har Fredrik Reinfeldt blottat sin brist på visionärt och inspirerande ledarskap. I stället för att reda ut principerna först och grälet mellan ministrarna internt sedan, valde Reinfeldt att inte göra något alls. Han lät Anders Borg göra ett utspel på politikerveckan, så att Odenberg förödmjukades inför öppen ridå.

Det intressanta är att det faktiskt finns mycket som försvarsexperterna är ense om. Värnplikten måste läggas i malpåse tills ett direkt invasionshot föreligger igen. Den är varken demokratisk, eftersom en försvinnande minoritet berörs, eller effektiv, eftersom utbildningen blir amatörmässig och inte syftar direkt till en vidare karriär.

Men om invasionsförsvaret i praktiken är avskaffat, samtidigt som Ryssland återigen går mot diktatur, måste det finnas en smartare plan både för att kunna återuppbygga ett invasionsförsvar och återinföra värnplikten – det försvarsexperterna kallar återtagningsförmåga.

Ytterst måste vi erkänna att vi numera ligger under Natos paraply. Vi är som en expert tidigare sagt i Fokus »till 90 procent Natoanpassat«. Det vet ryska försvarsmakten. Kanske svenska folket också är redo att ta in det.

Slutligen måste vi ha en plan för hur och var svenska militärer kan rycka in utomlands. Sverige måste, som amerikanerna uttrycker det, ha »boots on the ground«. Inte bara en massa skrivbordsofficerare utan många professionella soldater med specialiserad utbildning för svåra krishärdar och kulturella konflikter. Detta måste få kosta pengar. Annars är det faktiskt lika bra att låta bli.

Ytterst måste Sverige våga ta debatten om en stor gemensam europeisk insatsstyrka, så att USA inte förblir det enda land som förmår gå från ord till handling i internationella konflikter.
Visionen är viktig för försvarsbudgeten, men den är ännu viktigare för rikets säkerhet och kanske ändå mest av allt för de unga män och kvinnor som går in i en militär karriär och i dag riskerar sitt liv i försvaret av principer långt bortom landets gränser.

Alla bär en del av skulden för bristen på vision i försvarsdebatten. De föregående regeringarna i synnerhet. Men även alliansen, Reinfeldt och ytterst Odenberg själv, som valde att försvara försvaret men inte att angripa problemet med en egen vision.

***

för övrigt måste det öppnas nya intressanta möjligheter för ambitiösa politiker när regeringens utredare nu föreslår att bredbandsleverantörer ska jaga fildelning på nätet, eller stämmas. Nästa steg måste bli att stämma telefonbolagen för att de inte avlyssnar och stoppar all kriminalitet som görs upp per telefon, och Posten, för att de inte öppnar breven och sorterar bort olaga hot och annat otyg.

adahl_signatur017.jpg

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera