Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Veckans Fokus

Lenin lämnar Himmelska fridens torg

Det tog en stund innan vi förstod varför det inte såg ut som vanligt på torget vid Tiananmen. Det var de jättestora porträtten av marxismen-leninismens fäder som saknades!

Marx, Engels, Lenin och Stalin får inte vara med längre på Kinas nationaldag eller första maj. Bara den kinesiska revolutionens ikon Mao Zedong är kvar med den välkända bilden på Himmelska fridens port.

Porträtten har alltid satt lite myror i huvudet på vanligt folk här. Varför skulle dessa åldriga och skäggiga europeiska gubbar flankera torget?

De mest vanvördiga kallade bildserien »rakningens historia«. Den börjar ju med Marx och Engels kraftiga skäggväxt, fortsätter med Lenins mera blygsamma mustasch och getskägg och Stalins mustasch för att sluta med Maos konterfej helt utan hårväxt.

När ledarna städar undan kommunismens panteon är det svårt att inte se det som ytterligare en bekräftelse på att den kinesiska diktaturen överger kommunismen.
I stället för »marxism-leninismen« präglade en kollega en gång uttrycket »marknadsleninismen« för att beskriva Kinas nuvarande inriktning. De marknadsekonomiska reformerna har bit för bit raderat ut de steg som Kina tagit på vägen mot kommunismen sedan 1949.

Produktionsmedlen är numera bara delvis i allmän ägo medan privata företag svarar för ungefär tre fjärdedelar av bruttonationalprodukten. Förenklat kan vi säga att den så kallade socialismen med kinesiska förtecken består av marknadsekonomi, ibland i form av rena rövarkapitalismen, kombinerad med enpartidiktatur.

Vad som är kvar från den ryska oktoberrevolutionen är alltså den leninistiska enpartistrukturen och hela den hårda kontrollapparaten. Det har visserligen blivit högre i tak för medborgarna i vardagslivet, men det går inte att ifrågasätta kommunistpartiets maktinnehav.

Till och med ganska försiktig aktivism i enskilda frågor som miljövård, markexpropriationer och bostadsproblem kan leda till fängelse eller husarrest och till och med misshandel från säkerhetspolisens sida. Det ser vi inför den stora partikongressen som börjar nu på måndag den 15 oktober.

Partiet håller kongress bara vart femte år och lägger då fast kursen för de närmaste fem åren. Så kongressen blir också ett tillfälle att studera hur mycket som egentligen finns kvar av kommunismen i Mittens rike.

Mötet väntas skriva in nuvarande partichefen Hu Jintaos tankar om ideologin i partistadgan med kodordet »vetenskaplig utveckling«. I det inkluderar han en hållbar och mer balanserad ekonomisk utveckling än på senare år då vi fått se växande sociala klyftor och rovdrift på miljön.

I andra ordalag kan Hu Jintao beskriva denna sin ambition som att Kina strävar efter att bli ett »harmoniskt samhälle«. Han gör bara enstaka referenser till marxism-leninismen och det bara i högtidliga sammanhang. Däremot går dagens partiideologer gärna tillbaka till antikens kinesiska tänkare som Konfucius och Mencius i sammanhanget harmoniskt samhälle.

Och när det gäller att förena marknadsekonomin med sociala skyddsnät studerar de faktiskt gärna den skandinaviska socialdemokratin.

Vad det än är för ideologi som styr Kina så är det inte kommunismen utan en hemmagjord blandning.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera