Utrikes

Rymdkapplöpning – Kina rustar i rymden

KAPPRUSTNING Prickskyttet på vädersatelliter har fått miltära strategier i Pentagon, Tokyo och Moskva att darra. Kina har bevisat att de kan ta kriget till yttre rymden.

Kina ska öka försvarsbudgeten med 18 procent till 330 miljarder kronor i år. Det meddelades vid den årliga kinesiska folkkongressen i veckan.

I Washington talar försvarsexperter lite panikartat om Kinas nedskjutning av en egen vädersatellit i januari som en väckarklocka. Det är dags att förbereda sig för ett eventuellt framtida »Stjärnornas krig« och en rustningsspiral i rymden, säger de.

På kort sikt har rymdkonflikten kommit i bakgrunden för vapenskramlet kring Iran. Men på längre sikt signalerar Kinas inträde som uppåtgående stormakt i rymden ett avgörande strategiskt skifte.
Resultatet av den nedskjutna vädersatelliten blev tusentals skrotbitar som susar omkring högt däruppe i årtionden och som i värsta fall kan träffa andra satelliter eller den internationella rymdstationen.

Men effekten är också att utländska ledare säger sig ha tappat förtroendet för Kinas pr-kampanj om landets »fredliga entré på världsscenen«. För att använda en sliten liknelse som propagandamakarna i Beijing brukade rikta mot USA-imperialismen och den sovjetiska revisionismen under kalla krigets dagar, så har kineserna »lyft en sten bara för att tappa den på sin egen fot«.

»Antisatellitprovet och Kinas snabba militära uppbyggnad går inte ihop med Kinas uttalade målsättning om en fredlig framväxt«, hävdade USA:s vicepresident Dick Cheney häromdagen.
Kina hänvisar till den programförklaring, vitbok, om försvaret som regeringen publicerade vid årsskiftet. Den lämnar inget tvivel om landets ambitioner att uppgradera alla försvarsgrenar. Motiveringen av den snabba ökningen av militärutgifterna är den kinesiska ekonomins expansion, Japans uppgång som militärmakt, Taiwans glidning mot oberoende och Nordkoreas kärnvapen.
Tidigare har Kina motsatt sig utvecklingen av vapen mot satelliter. Vad fick Beijing att ändra sig? Nu säger regeringen att USA i sin tur motsatt sig ett avtal som skulle förbjuda vapen i rymden, och att det egna testet i januari bara var för vetenskapliga ändamål.

Men omvärlden kan få intrycket att Kina i hemlighet utvecklade rymdvapen under tiden som regeringen i alla år talade om rymdens fredliga utforskande.
Det faktum att det dröjde nästan två veckor innan den kinesiska regeringen bekräftade missiltestet har dessutom satt i gång spekulationer om att militären genomförde provet utan den civila ledningens godkännande eller ens vetskap.

Just hemlighetsmakeriet är det vanligaste klagomålet på Kinas försvarspolitik från omvärlden.
»Den utveckling som pågår av Kinas militära kapacitet är ett bekymmer«, säger amerikanske försvarsministern Robert Gates. Och kongressen i Washington uppmanade Vita huset att skapa en särskild underrättelsetjänst för rymden.
Kinas styrkedemonstration är en utmaning mot George W Bushs halvårsgamla deklaration om att behålla dominansen i rymden.

Efter kinesernas missiluppvisning har Bushadministrationen stoppat planerna på ett rymdsamarbete med Kina som bland annat skulle ha omfattat gemensam månforskning.
Pentagons chef för missilförsvaret säger nu att USA bör överväga att placera missiler i rymden som kan genskjuta and­ra missiler.

En del kommentatorer anser att Kina utnyttjat en av USA:s svaga punkter; nämligen bristen på ledarskap och initiativ i yttre rymden det senaste årtiondet.
Andra varnar för att överskatta den kinesiska rymdinsatsen. Kan man skjuta upp en satellit borde det inte förvåna någon att man också kan skjuta upp en till som prickar den första.
Den kinesiska upprustningen får även andra konsekvenser. Parallellt med Kinas upprustning – och till stor del på grund av den – har Japan påskyndat sitt tidigare olycksdrabbade program för spionsatelliter. För två veckor sedan kom den fjärde på plats. Därmed har Japan skaffat sig ett komplett rymdsystem för att övervaka den kinesiska landmassan och Kinas rustningar – och naturligtvis även Nordkoreas. Därmed blir Tokyo också lite mindre beroende av USA för militära underrättelser.

Den nye japanske premiärminister Shinzo Abe driver på för att ändra Japans fredsförfattning som strikt binder landets styrkor till försvar och förbjuder dem att agera utanför landets gränser. Han anser att Japans militär behöver spela en större roll och ta ett större ansvar i alliansen med USA.
I den nationalistiske premiärministerns planer ingår också att skapa ett fullvärdigt försvarsministerium för första gången efter andra världskriget.

Shoichi Nakagawa, en ledande politisk strateg i Shinzo Abes eget parti, vill gå ännu längre och skaffa kärnvapen. Han säger att Japan kan hamna under kinesiskt styre om Kina skulle ta över Taiwan inom 15–20 år. Premiärministern tonar ner Nakagawas långtgående krav och slutsatser.
Samtidigt skapar hela försvarsdebatten i Tokyo en ny oro i Kina som fortfarande är på sin vakt mot japanska rustningar. De för med sig minnen av den japanska ockupationen före och under andra världskriget. Men den kinesiska rymdsmällen har öppnat för en kapprustning som ingen vet hur den ska sluta.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera