Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Mäktiga och maktlösa

Makten har alltid varit koncentrerad hos fåtalet och maktlösheten hos de många. Den centrala politiska debatten har alltid handlat om makt. Vem har den? Hur är den fördelad? Hur kan den ställas till svars? Fokus presenterar i detta nummer en lista över Sveriges hundra mäktigaste personer.

Inom den politiska teorin talar man om maktens tre ansikten: beslutsfattande, icke-beslutsfattande och ideologisk makt. Men om makten har tre ansikten så har maktlösheten inget. En människa som har tappat tron på att hon kan påverka sitt liv är maktlös. Hon kan inte utveckla någon individualitet eftersom hon definieras av något annat än sig själv.

Maktlöshet är att leva i bitter självförebråelse för allt som kunde varit men som aldrig blev. Maktlösheten har inga ansiktsdrag, i maktlöshet är vi alla lika.

Sveriges främsta problem är att stora grupper av människor upplever att de saknar makt över sina liv och att traditionella politiska strukturer är otillräckliga för att hjälpa dem. Dagens socialdemokrati hade kunnat finna mer av en riktning om den blev tydligare med att definiera sitt politiska projekt som en fråga om att omfördela makt och inte i första hand inkomst.

I riksdagens senaste partiledardebatt kritiserade Mona Sahlin regeringen för att satsa på lågkvalificerade outvecklande jobb som lövkrattning. Detta försökte en upprörd Fredrik Reinfeldt vända till ett bevis för att socialdemokratin i dag har lämnat sin traditionella arbetslinje bakom sig. Så är naturligtvis inte fallet.

Socialdemokratins syn på makt handlar inte som högerns enbart om att politiken bör bekämpa formella hinder. Socialdemokratins syn på makt handlar om att alla människor ska kunna ta sig över glappet mellan vad de är i dag och vad de har möjlighet att bli i morgon. Politikens svåra uppgift är att frigöra den kraften. Detta har varit socialdemokratins ambition. En ambition som man ofta har misslyckats med och ibland även frångått.

Regeringen Reinfeldt vill däremot gå en annan väg. I stället för att bryta utanförskapet genom att använda mänsklig potential, vill man göra det genom att slösa bort densamma.

Den marknad för lågkvalificerade jobb som nu konstbevattnas fram är inget annat än ett gigantiskt slöseri med människors utvecklingsmöjligheter. Det handlar om en dubbel subvention. Först ska arbetsgivaren som anställer en långtidsarbetslös som lövkrattare ha lägre arbetsgivaravgifter. Sedan ska kunden som behöver få gräsmattan krattad ha skattesubvention på sin hushållsnära tjänst. Att på detta sätt skapa en korttidsutbildad arbetskraft som inte uppdaterar sina kunskaper när de gamla blivit överspelade av den tekniska utvecklingen är förödande för en liten ekonomi i en globaliserad värld.

I stället för att pressa människor till ett föga effektivt och utvecklande lövkrattande borde utanförskapet brytas genom att människor utbildas i bristyrken så att produktiviteten kan höjas i tillverkningsindustrin. Det är den arbetslinje som socialdemokratisk ideologi står för, en arbetslinje som utvecklar människors kompetens i stället för att tvinga in dem i jobb för vilka de är överkvalificerade.

Vi går allt mindre genom livet i samma förutsägbara steg och då kan välfärdsstaten inte bara ägna sig åt att vara en försäkringslösning. Dagens ekonomi kräver en politik som kan förse människor med kapacitet och förmåga att navigera den alltmer flexibla världen. Om politiken ska lyckas med att skapa mer makt åt fler måste den vara en allierad gällande människors ambitioner. Då måste den vara aktiv och de främsta verktygen för detta är just precis de sociala broar som regeringen verkar tro är orsaken till och inte lösningen på Sveriges problem.

Ojämlikhet är alltid ett slöseri med mänsklig förmåga. Politik för jämlikhet handlar om att ge människor makten att förverkliga sin egen potential. Ett samhälle som tar tillvara på alla människors potential är även ett jämlikt samhälle.

Politik handlar inte som högern ofta framställer det, om förenklade kategorier som jobb versus bidrag. Politik handlar om prioriteringar. Arbetslöshet kan bekämpas på olika sätt. Att stärka de arbetslösas kompetens innebär att Sveriges konkurrenskraft stärks. Att skattesubventionera lövkrattning innebär mer välordnade gräsmattor i Djursholm.

Det är bara att välja.

***

Förresten Propagandaminister Schlingmann slår knut på sig själv för att profilera moderaterna som ett parti även för lågavlönade kvinnor. Att finansministern som lägger budgeten med alla försämringar både har hästsvans och kallar sig feminist hjälper inte. Försämringar är försämringar.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera