Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Konjunktur: Tillväxten faller

Experterna blev tagna på sängen av den senaste veckans nedgång. Snart ryker jobben också.

Banken SEB har i dag 185 kontor i Sverige. I början av år 2000 hade de 255. Skälet till att SEB, och alla andra banker, kan ha färre kontor samtidigt som kunderna blivit fler och vinsterna högre, är att kunderna sitter hemma och gör många enkla ärenden själva på internet.

Finansbranschen är en av de sektorer som varit allra skickligast på att dra nytta av internet för att öka sin effektivitet. Eller sin produktivitet, som den ekonomiska termen lyder. Företagen har genom effektivisering fått ut mer och mer av varje arbetad timme.

Det är detta som är förklaringen till hur Sverige under lång tid har kunnat ha hög tillväxt och relativt stora löneökningar, utan att inflationen har tagit fart.

När nu allt fler lampor på företagen blinkar rött och indikerar att konjunkturtoppen är nådd – orderingång och framtidstro minskar, framför allt i tillverkningsindustrin – skulle ökad produktivitet kunnat rädda situationen. Men i veckan visade det sig att den i stället har fallit.

För tredje kvartalet i rad. Många experter, inklusive Riksbanken, blev helt tagna på sängen.

SCB:s chockrapport visade att BNP bara ökade med 2,5 procent under tredje kvartalet, vilket var långt under proffsens förväntningar, och antalet arbetade timmar ökade med tre procent. Det innebär att vi jobbar fler timmar, men får ut mindre av det.

Det är ett kraftigt trendbrott, Sverige har haft en högre effektivitet än såväl USA som snittet för euro-området och OECD de sista tio åren. Men nu har kurvan planat ut. Det finns flera möjliga skäl. Det är normalt att produktiviteten minskar i slutet av en konjunkturuppgång när man fått ut mesta möjliga av befintlig arbetsstyrka, och börjat nyanställa. Då ökar under en tid antalet arbetade timmar mer än produktionen. Men det räcker inte för att förklara den här nedgången, säger Konjunkturinstitutets Mats Dillén.

– I år ser det nu ut som om produktivitetstillväxten blir negativ, eller nära noll. Det kan bero på att det är många som är nya på arbetsmarknaden nu när sysselsättningen ökat så kraftigt, det tar lite tid innan de kommer upp i produktivitet. Det kan också bero på att många sjukskrivna har återgått i arbete i en utsträckning som överraskat många arbetsgivare, säger han.

En annan viktig orsak bakom fallet, som inte är övergående, är att många av de jobb som har tillkommit sista tiden är inom tjänstesektorn, där produktiviteten är lägre än inom tillverkningsindustrin. Nedgången inom telekomsektorn, inte minst Ericsson, trycker också ned talen. I takt med att tjänstesektorn ökar sin andel av BNP kommer potentialen för produktiviteten att minska.

Handelsbankens chefsanalytiker Mats Kinnwall tar också produktivitetsfallet på allvar.

– Lägre produktivitet tillsammans med en global avmattning bidrar till en svagare konjunktur och svagare sysselsättningstillväxt det närmaste året, säger han.

Kinnwall anser samtidigt att den draghjälp Sverige haft av de produktivitetsförbättringar som it-boomen och företagens kostnadsnedskärningar haft på tillväxten i många år håller på att klinga av.

– Utrymmet för att sänka kostnaderna i företagen är mindre i dag, och vi ser inte något nytt stort tekniksprång den närmaste tiden, vilket gör att den potentiella tillväxten mattas av.

Ekonomerna räknar i dag med att den löpande tekniska utvecklingen bidrar till en ökad produktivitet på i snitt två procent per år. Det är en siffra som successivt har justerats upp, före it-boomen hade de beräknat den till runt 1,5 procent. Men under särskilt dynamiska perioder, som 90-talet och början av 2000, är draghjälpen i form av stora besparingar som ökar produktiviteten mycket större än så.

Sandro Scocco, chefekonom på ITPS (Institutet för tillväxtpolitiska studier), tror inte heller att produktiviteten kommer att hämta sig den närmaste tiden.

– Vi förväntar oss en fallande efterfrågan, och det kommer att dämpa produktiviteten under en tid. Det är alltid en viss eftersläpning innan företagen har anpassat sin kostym och dragit ned till en lagom nivå, säger han.

När sysselsättningen har planat ut under 2009 kommer alltså nästa fas, när företagen drar ned på antalet anställda eftersom de inte behöver så stor kapacitet när försäljningen minskar. Då kommer arbetslösheten att öka igen.

Nu är frågan hur Riksbanken ska hantera ett läge där en lägre produktivitet riskerar att resultera i högre inflation, samtidigt som tillväxten avtar. Ska de höja eller sänka räntan? I dagsläget är ledamöterna inte ense om hur scenariet kommer att se ut. Vice riksbankschefen Svante Öberg ville vid det senaste räntemötet i slutet av oktober se snabbare räntehöjningar.

Han har även de senaste dagarna varit självkritisk och påpekat att Riksbanken legat fel i sina prognoser det senaste året. Bland annat har inflationen legat över prognoserna, vilket betyder att dagens ränta är för låg i förhållande till inflationen. Men om Riksbanken fortsätter höja nu, när inbromsningen redan har börjat, är risken att Sverige får en situation där Riksbanken förstärker nedgången i ekonomin.

Med en sådan utveckling skulle Sverige förflytta sig från den bästa av världar, där tillväxten är hög och inflationen låg, till ett betydligt dystrare landskap med stigande inflationstryck och fallande tillväxt.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera