Bakom varje förmögenhet finns ett brott
I går friades Birgitte Bonnesen i Högsta domstolen. Men misstänksamheten mot direktörer lever vidare i medierna.
Bild: TT / SvD / Joakim Ståhl
Det här är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
På den tiden jag var redaktör för en ekonomitidning hände det att frågan ställdes vad som skilde oss från andra affärsmedier. Svaret kunde variera lite men en av grundbultarna var alltid den här: vi älskar vinster och ser företagande som något i grunden gott.
Det fanns nämligen en tendens i journalistskrået att betrakta direktörer som utsugare och vinster som stöld från anställda, kunder och samhället i stort. Och så är det, vill jag hävda, i mångt och mycket fortfarande. Bakom varje förmögenhet, går tanken, ligger ett brott.
Ett aktuellt exempel är medias bevakning av ”Swedbankskandalen”. För drygt sju år sen sändes det första Uppdrag granskning där Swedbank anklagades för att ha ägnat sig åt penningtvätt i stor skala i Baltikum. Samma dag intervjuade jag en av upphovsmännen till programmet. Han var säker på sin sak; skumrasket hade pågått så länge och haft så stor omfattning att bankledningen inte kunde ha varit ovetande.
Ändå hade cheferna underlåtit att sätta stopp för ofoget, av girighet fick man förmoda. Storyn etablerades genast som en sanning i media. Detta trots att varken UG eller någon annan lyckats visa hur, var eller när banken hade brutit mot de lagar och regler mot penningtvätt som fanns vid tiden.
När vd Birgitte Bonnesen fick sparken någon månad senare fokuserade media helt på det orättfärdiga i fallskärmen på 21,5 miljoner kronor. Ingen ställde frågan om uppsägningen var befogad. Och när rättegången mot henne inleddes 2022 var uppmärksamheten enorm. Fast få journalister fäste sig vid att åtalet inte alls gällde penningtvätt. Det handlade i stället om svindleri alternativt marknadsmissbruk, och avsåg hur hon hade uttalat sig i media om bankens arbete med att förhindra penningtvätt.
Nu frias alltså Birgitte Bonnesen slutligen av Högsta domstolen från alla brottsmisstankar. Det är naturligtvis en lättnad för henne, även om det knappast kompenserar för sju års helvete och en förstörd karriär. Förhoppningsvis kan hon dra någon lärdom av eländet. För de som verkligen borde lära sig av ”världens största penningtvättsskandal” kommer knappast att göra det. Bakom varje förmögenhet måste det väl ändå ligga ett brott?
***
