Skandiaskandalen: Peterssons sista strid

Text: Leif Holmqvist

Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix

Styrkt av tre delsegrar tågade Lars-Eric Petersson på måndagen in till förhandlingarna i Stockholms tingsrätt. Frias han för grovt skattebrott har han vunnit alla strider mot Skandia och åklagare Christer van der Kwast.

Det hela började den 1 december 2003 när Skandias ordförande Bengt Braun presenterade advokat Otto Rydbecks utredning om turerna i Skandia. Den lade merparten av skulden för skandalerna på vd Lars-Eric Petersson. Sedan dess har Petersson vägrat tala med medierna och bara uttalat sig via sina jurister.

När Fokus kontaktar honom är han försiktig och lågmäld, men låter samtidigt säker och segerviss. Han vill först ha frågorna mejlade till London där han bor sedan två år och vill absolut inte tala om den pågående rättegången eller om sin privata situation. Men den friande hovrättsdomen strax före jul pratar han gärna om.

– Det var naturligtvis mycket glädjande.

Jo, men tvivlade du inte någonsin under processens gång på utfallet?

– Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Jag kände mig trygg i att hovrätten skulle komma att bedöma alla fakta i målet.

Det hela började när Skandias styrelse den 20 augusti 1997 införde bonusprogrammet Sharetracker, som Petersson försett med ett bonustak vid 15 procents årlig värdetillväxt. Men på styrelsemötet den 17 december meddelade dåvarande ordförande Sven Söderberg att han och vice ordförande Bengt Braun tagit bort taket.

Sharetracker var kopplat till värdetillväxten på Skandiaaktien och utformat för de svenska cheferna. De utländska cheferna var oerhört missnöjda och ville också ha bonus. 1998 införde styrelsen därför Wealthbuilder för nyckelpersoner i USA och Storbritannien. Lars-Eric Petersson hade satt ett bonustak i Wealthbuilder på 300 miljoner kronor sammantaget för de båda åren 1998 och 1999.

Hösten 1999 stod det klart att de svenska cheferna skulle få mer pengar från det taklösa Sharetracker än de vågat drömma om. Samtidigt hade Wealthbuilder slagit i bonustaket redan sommaren 1999.

Missnöjet bland de utländska cheferna växte.

Skandia skulle ersätta båda bonusprogrammen med ett optionsprogram vid årsskiftet, men några ägare tvekade. Styrelsen förlängde den 23 januari 2000 de gamla bonusprogrammen till den 15 maj »på mutatis mutandis oförändrade villkor«. I denna latinska term gick det snett för styrelsen. Mutatis mutandis betyder »med vederbörliga ändringar«. Koncernledningen konstaterade den 25 januari att styrelsens förlängningsbeslut betydde att även taket på Wealthbuilder tagits bort. Senare åtalades Lars-Eric Petersson för grov trolöshet mot huvudman för att ha lyft bort bonustaket.

Vem anser du lyfte bort taket och när gjordes det?

– Det gjordes i samband med förlängningsdiskussionerna med ägarna och styrelsen i januari 2000, vilket hovrättens friande dom visat.

När insåg du att styrelsen tänkte hålla dig ansvarig för de höga bonusutfallen?

– Det gjorde jag fullt ut först den 1 december 2003 när advokaten Otto Rydbeck lade fram sin utredning.

Den 5 maj 2000 informerade styrelsens ordförande Lars Ramqvist om att bonusarna för den förlängda perioden landade på 800 miljoner kronor.

Varför informerades inte aktiemarknaden?

– För att vice styrelseordförande inte ville det.

Och vice styrelseordförande var Bengt Braun.

– Ja.

Delade ordföranden Lars Ramqvist Bengt Brauns uppfattning om att de stora bonusutfallen inte skulle kommuniceras?

– Det vet jag inte. Men jag blev mycket överraskad och besviken över att styrelsens ordförande ändrade sig. Före styrelsesammanträdet hade han gett företagsledningen direktiv om att marknaden skulle informeras i ett pressmeddelande den 8 maj 2000.

2002 började Skandia gå sämre och bonusprogrammen fick kritik i medierna. Men vem var ansvarig? 2003 utsågs Bengt Braun till ordförande och satte advokat Otto Rydbeck att utreda turerna i Skandia.

Hur vill du beskriva den bild som tecknades av ditt agerande i Rydbecks utredning?

– Illvillig.

På vilket sätt då?

– Jag anser att utredningen saknade förankring i verkligheten. Genom skiljedomen den 15 december 2006 har det slutligen, efter tre år, bevisats att alla påhopp och anklagelser var grundlösa.

I rätten förnekade sedan både Lars Ramqvist och Bengt Braun kännedom om det stora bonusutfallet. Hur reagerade du på deras vittnesmål?

– Det var både chockerande och skrämmande.

Hur kändes det sedan när tingsrätten dömde dig till två års fängelse?

– Det kändes helt verklighetsfrämmande.

Både en skiljenämnd och Svea hovrätt frikände Lars-Eric Petersson och återförde ansvaret för bonusrullningen till styrelsen. Men i medierna blev han sinnebilden av en girig och trixande direktör.

Hur anser du att svenska medier beskrivit dig och din roll i Skandiaaffären?

– Det är svårt att kommentera och jag kan tycka att det är upp till journalisterna att besvara den frågan. Och om de nu anser sig ha blivit vilseledda bör de fråga sig av vem och i så fall varför?