Flykten från facket

Text: Maria Holm

Foto: Niklas Björling

Annika Persson står med ytterkläderna på vid sidan av den välputsade cafédisken. Hon har precis avslutat sitt arbetspass och är på väg ut i det gråmulna februarivädret. Restaurangbranschen är en av de yrkeskategorier där facken har sett medlemsantalet rasa mest under förra året.

– När a-kasseavgiften höjdes gick många av mina vänner från ord till handling och lämnade sina fackförbund. Men till skillnad från dem har jag valt att stanna kvar. Framför allt av bekvämlighetsskäl men även för att det handlar om en grundläggande trygghets- och försäkringsfråga, säger hon.

Totalt har 173 000 personer valt att lämna sina förbund inom LO och TCO under 2007. Det innebär att organisationsandelen i dag är den lägsta på 35 år. Att allt fler unga väljer att stå utanför den fackliga organisationen är ett stort problem och någonting som facket nu jobbar hårt med att förändra. Bland annat med hjälp av ökad marknadsföring och samarbete med de lokala förbunden. Facket måste visa att medlemskapet är viktigt för den enskilda individen. Läget är allvarligt.

– 2007 är det tuffaste året vi har haft i modern tid. Det stora problemet är inte förlorade intäkter, utan att vi vill kunna upprätthålla en modell där våra löner och villkor bestäms i förhandlingar. Om vi inte har representativitet och tillräckligt många medlemmar i flera yrken och branscher kommer det bli svårt att åstadkomma avtal med arbetsgivarna i förhandlingar, säger TCO:s ordförande Sture Nordh.

I LO-borgen är förklaringarna till raset mer defensiva. Där är hållningen att alliansregeringens politik med dyrare a-kassor och slopat avdrag för fackavgiften har varit en medveten strategi för att försvaga fackförbundens ställning.

Och förutom den självklara måltavlan – fackrörelsen – har stötestenarna slagit hårt mot svagare grupper i samhället som inte har råd att betala de extra hundralappar som ett fackligt medlemskap kräver. Men att skylla allt på regeringen är alldeles för enkelt, menar Sture Nordh.

– Vi ser att förtroendet för de fackliga organisationerna har sjunkit under en längre period. Därför går det inte att säga att medlemsavhoppen helt beror på regeringens a-kassepolitik. Många människor funderar i dag på om facket kan leverera någonting som de känner att de har nytta av. Den frågan måste vi nu ta itu med, säger han.

Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, är förvånad över att det är så många som har valt att lämna sina fackförbund. Han menar att även om a-kassan höjts och avdragsrätten slopats har människors disponibla inkomster samtidigt ökat i och med lägre skatter. Det borde rimligtvis leda till att folk känner att de har råd att vara med i facket.

Oavsett vilka orsaker som ligger bakom fackföreningarnas kraftiga medlemsfall väntar drastiska åtgärder för att bryta det mönster som nu målar mörka järtecken i de två stora fackens lokaler. Nedskärningar och omprioriteringar inom de centrala organisationerna ingår i planerna och i LO:s fall kan det enligt tredje vice ordförande Leif Håkansson röra sig om väldigt många som tvingas lämna personalstaben.

– Vi sitter just nu i förhandlingsprocesser med fackklubbarna och alla är informerade om de förändringar som ska komma till stånd. Vi kommer att bli en betydligt tajtare och vassare organisation, säger han.