Kriget mot scientologerna

Text: Jonatan Fried

Foto: Scanpix

En video där Tom Cruise med yviga gester, spontana känsloutbrott och borderlineblick berättar om sitt varma förhållande till scientologi läckte ut på internet i mitten av januari. Den var ämnad som intern propaganda, men ganska snart skrattade hela världen åt skådisens besynnerliga vittnesmål. Scientologerna svarade snabbt med copyrightklagomål mot de sidor där filmen fanns.

Men inom några timmar efter det att scientologerna fått bort filmen från Youtube exploderade missnöjet i forumet 4chan.org. Dess användare, kallade Anonymous, ville ha sina skratt i fred och organiserade massuppladdningar av klippet vars länkar de spred via hemsidor och chattkanaler. Ju mer scientologerna försökte stoppa filmen, desto fler anslöt sig till att sprida den vidare. Anonymous utropade en krigsförklaring som fick namnet Project Chanology.

Inom några dagar fick Anonymous uppror globala proportioner. Det som från början handlat om att göra sig lustig över Tom Cruise blev en kampanj för att förfölja och psykterrorisera scientologerna.

Scientologerna har en historia av att hänvisa till upphovsrättslagar som ett sätt att undvika granskning. Detta gjorde dem till en tacksam måltavla. De blev symbolen för allt vad internet inte står för: censur, slutenhet och tvång. Kampanjen kom alltmer att handla om att predika informationsfrihet och demonstrera makt över nätet.

4chan.org är en av internets kulturella mittpunkter. Sidan fungerar som ett vanligt forum, där någon startar en diskussionstråd inom ett ämne och andra fyller på med sina idéer. Fast i stället för att kommunicera med text kommunicerar 4chan med bilder.

4chan har inte några registrerade medlemmar, inläggen stämplas i stället med ett nummer följt av ordet »Anonymous«. Det finns således inte några ensamma genier på 4chan, det är inte den enskilda bilden som räknas utan hur stor tråden blir, hur många anonyma skapare som bidrar till en tråd.

Bilder som inbjuder till att remixas, muteras och utvecklas växer snabbt till fenomen som sprids ut över det övriga internet. En sådan bild kallas för mem, samma sak som en gen, fast i stället för att vara bärare av biologisk information innehåller den kulturell information.

En betydande del av alla memer som sveper över internet, och ibland även ut i den fysiska världen, har uppstått på 4chan. Som exempel kan nämnas Lolcats-memen, ett löst format bestående av en bild på en katt med en bildtext. Konceptet har spridits explosionsartat, en sökning på ordet ger närmare en miljon träffar med bilder på katter och olika bildtexter.

Men den här gången fick memerna en allvarligare dimension. Som en Anonymous-användare uttryckte det: »Det här är vad vi har väntat på. Varje gång vi har krigat har det varit för vår egen skull. Nu är det dags att vi gör något som är rätt. Det är dags att vi reser oss upp, inte bara som internets hjältar, utan även som dess försvarare.«

Anonymous ser på sig själva som internets främsta memetiska laboratorium. Det är där internetkulturen skapas och sprids vidare. I ljuset av detta är det enklare att förstå hur kampanjen mot scientologerna kunde gå från noll till global omfattning på bara några dagar. Anonymous är experter på att skapa smittsamma koncept, och behärskar nätets informationskanaler med överlägsen precision.

Genom sociala medier, som Digg, Reddit och Youtube, fick man på ett ögonblick ut sitt budskap till hundratals miljoner internetanvändare. Den 10 februari satte Anonymous på sig V för Vendetta-masker och tog protesterna till 290 platser runt om i den fysiska världen, och trots att bara några tusen personer deltog plockade amerikanska gammelmedier upp nyheten.

Händelsen visar hur plågsamt efter många företag och institutioner är när det kommer till att förstå hur information skapas och sprids på internet. Scientologerna må vara ett ovanligt lätt byte, men alla som försöker motarbeta de värderingar som vaktas av den lilla grupp hardcore-nätanvändare som regerar på forum och i sociala medier kan räkna med att möta samma arga svärm. Och bli lika granskade, bortgjorda och nedgjorda som scientologerna blivit.

Den visar också att debatten om piratkopiering egentligen handlar om något mycket större än hur musiker ska tjäna sina pengar. Det handlar om makten och kontrollen över det system som i allt hög­re grad förmedlar våra tankar och skapar vår världsbild.

Anonymous talar naturligtvis inte för alla nätanvändare, inte ens för alla på 4chan, tvärtom är det en väldigt liten grupp som lyckas göra mycket väsen av sig. Men med sitt överlägsna kunnande om – och inflytande över – internet är de en maktfaktor att räkna med i framtida informationsstrider.

Kanske inte under samma varumärke, men med samma organisation, samma värderingar och samma metoder kommer anonyma aktivister från internet försvara sina domäner mot dem som tror att makt i samhället utanför automatiskt översätts till makt över nätet.

Så attackerar Anonymous.

Googlebomber. Strategiskt länkande av sidor där termen »dangerous cult« leder till scientologernas hemsidor.
Ddos-attacker. Krasch av scientologernas servrar genom att anropa data från tusentals datorer samtidigt.
Svartfaxa. Scientologernas faxmaskiner faxas sönder med svarta ihoptejpade papper.
IRL-räder. Simultana protester utanför scientologbyggnader runt om i världen.