En Clinton ger sig inte så lätt

Text: Karin Pettersson

Foto: Scanpix

»Alla som någon gång varit nere för räkning, men vägrat bli utslagna, alla som snubblat men återfunnit balansen, alla som jobbar hårt men aldrig ger upp. Den här vinsten är till er.« Hillary Clintons röst är hes av utmattning efter beskedet att den viktiga delstaten Ohio röstat för henne som presidentkandidat. Men hon strålar av lycka. Och orden är precis lika mycket en karaktärsbeskrivning av henne själv, som ett tack till hennes väljare.

För Hillary Clinton är en hårding, en fajter. Hon är en av sin generations skickligaste och mest erfarna politiker, och har flera gånger tidigare gjort comeback efter svåra motgångar.

Hillary Rodham, som hon hette då, ansågs i ungdomen vara en starkare lysande politisk talang än maken. Det var henne, inte Bill Clinton, som tidningen Life valde att porträttera som en av morgondagens stjärnor, det var hon som efter studierna fick ett prestigefyllt jobb i utredningen mot Richard Nixon efter Watergateskandalen. Specialområdet var barns rättigheter, och Hillary Clinton förenade akademiska prestationer med politisk aktivism. Generationskamraterna spådde en lysande framtid, och jobberbjudandena i Washington radade upp sig.

Men under studietiden vid Yale hade Bill Clinton gjort entré. Efter flera års våndor valde Hillary Rodham att flytta till Arkansas, Bill Clintons hemmaplan, och lägga den egna karriären på is. Det blev inledningen på ett unikt politiskt samarbete. Det politiska program som utarbetades både i Arkansas och inför tiden i Vita huset var ett resultat av gemensamt tankearbete. Där Bill Clinton beskrivs som politiskt briljant, med en unik, intuitiv känsla för samtidens skeenden, är Hillary Clinton den konsekventa kämpen, med en tydlig politisk vision framför allt i välfärdsfrågor.

Tillsammans har de vunnit alla val de ställt upp i sedan 1980, då Bill Clinton blev »the comeback kid« när han återvaldes som guvernör i hemstaten.

Efter Bill Clintons presidentvalsseger var det meningen att Hillary Clinton äntligen skulle få komma till sin rätt som politiker.

Kampanjlöftet var »två för en«, och Hillary Clinton fick uppdraget att hålla i genomförandet av det viktigaste vallöftet, sjukförsäkring för alla. Men i hanteringen av frågan visade Hillary Clinton prov på det som även i dag är hennes politiska nackdelar – oförmåga att kompromissa, tjurskallighet och ibland sviktande politisk fingertoppskänsla.

Förslaget dog som en följd av klumpig hantering och skickligt motstånd från oppositionen, med en enorm prestigeförlust för Clintonadministrationen i allmänhet och Hillary i synnerhet som följd. Det var början på en lång kräftgång för Hillary Clinton, som blev allt mer marginaliserad. Bortsett från misslyckandet med sjukförsäkringen blev hon ifrågasatt i samband med en rad affärer och gjorde en bitter reträtt till de mer traditionella arbetsuppgifterna som presidenthustru.

När Monica Lewinsky­skandalen briserade 1998 var det dock Hillary Clintons stöd som räddade maken. Krisen blev också avgörande för henne personligen, och hon började se sig om efter en egen karriär. Svaret blev en kandidatur för en av senatorsplatserna i New York, en delstat dit Hillary Clinton bara hade svaga kopplingar. Kampanjandet gick som en dans, och samma dag som Bill Clinton fick lämna Vita huset år 2000, gjorde Hillary Clinton sitt inträde i det andra politiska maktcentrat i Washington. Inte många hade trott att den uträknade, bespottade och i republikanska läger hett avskydda Hillary Clinton skulle göra succé i senaten, där politiskt gnet och partiöverskridande kompromissande premieras.

I de senaste månadernas primärvalskampanj har väljarna påmints om både det som upplevdes som positivt med paret Clinton vid makten, nämligen den politiska kompetensen och tyngden – men också fula knep och smutskastning av motståndare. Och erbjudandet »två för en«, gäller fortfarande, på gott och ont.

Veckans primärvalsvinster i Texas och Ohio var nödvändiga för Hillary Clinton, som i sin presidentvalskampanj satsat allt på ett kort. Antingen kröns hennes envisa kamp med en historisk seger – eller så får hon en gång för alla ge upp ambitionerna om den ultimata revanschen.

Mer på fokus.se om: Hillary Clinton.