Fåfängans marknad

Text: Lisa Bergman

Foto: Scanpix

Bear Stearns skyskrapa på Manhattan lär vara värd fem gånger mer än vad JP Morgan i förra veckan ville betala för hela investmentbanken. Och då krävde ändå köparen att riksbanken, Federal Reserve, skulle gå in och garantera Bear Stearns högrisklån för att genomföra affären. Värdet på USA:s femte största bank hade på några dagar smält ned med 95 procent.

Fort gick det när finansvärlden ströp kreditgivningen till Bear Stearns och vände sina forna partners ryggen. I backspegeln är ingen förvånad – investeringsbanken hade felsatsat, varit för girig och det var mer eller mindre rätt åt dem. Men när marknaden ordinerar sin beska medicin sker det i regel med viss nyckfullhet. De psykologiska mekanismerna kan vara uppenbara när de kommer i gång men de är inte helt lätta att förutse.

Finansmarknaden är en informationsmarknad. Därför spelar det mindre roll om ett påstående är sant eller osant, det viktigaste är att hänga med när skutan vänder, för i samma ögonblick övergår påståendet till verklighet. En av 80-talets stora finansmän som Fokus talat med jämför skeendet med ett rykte om att toalettpappret kommer att ta slut i morgon. Alla strömmar till affären och fyller kundvagnen med dasspapper. Och visst tar det slut – redan nästa dag. Därför blev Bear Stearns problem utan vidare akuta när kreditgivarna agerade som om bankens läge var kritiskt.

– Att gå emot strömmen innebär ett för stort risktagande, säger finansmannen, som vill vara anonym.

Men om information är finansfolkets livsluft så är bristen på transparens och tillförlitliga fakta marknadens akilles-häl. Därför uppstår oro och hastiga kast mellan optimism och domedagsstämning när det är informationsvakum. Peter Norberg, doktor i etik vid Handelshögskolan, som bland annat skrivit boken »Finansvärldens människor« tror att folk agerar mer känslostyrt när börsen går ned än när den går upp. Men paradoxalt nog innebär aktörernas samfällda känslostyrda beteende att det blir rationellt, för när alla säljer går ju kursen ned.

– Det är en extrem tävlingsmiljö där status och framgång överordnas allt annat, det gäller att vinna mot kollegor, mot andra firmor och mot själva marknaden, säger Peter Norberg.

Tävlingen eldas också på av att framgången är så lätt mätbar – i varje ögonblick kan alla avläsa hur väl just du har presterat.

Dessutom stimuleras aggressivitet och risktagande av arbetsgivaren som uppmuntrar med bonus och andra incitament.

En som varit med ett bra tag i finansbranschen är Erik Mitteregger – tidigare delägare i fondföretaget Brummer & Partners.

Han förklarar att det ligger i människans natur att vara girig, och att bubblor skapas under börsuppgångar när alla vill vara med och tjäna pengar. Ju längre uppgången varar, desto sämre blir individen på att värdera riskerna, vilket var vad som inträffade både under it-bubblan och de amerikanska skräpbolånen – risken blev helt undervärderad.

När han ser tillbaka på tidigare kriser kan Mitteregger konstatera att stämningen ofta blir hetsig och nervös, men medger samtidigt att det är fascinerande. Vid bankkrisen i början av 1990-talet och när it-bubblan sprack i början av 2000-talet var det helt enkelt otroligt spännande att befinna sig i finansbranschen.

– Min lärdom är att det viktigaste inte är att tjäna pengar, utan att bevara kapitalet. För att tjäna pengar fordras två saker: att kunna satsa rätt och hålla ut, säger han på en knastrig telefonlinje från Las Vegas.