Veckans Fokus

Forskning väger tyngst

De stora svenska lärosätena klarar sig bra och allt fler utländska studenter söker sig hit.

I en korridor på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm går amerikanen John Davison mellan föreläsningssalarna. Sedan i höstas följer han ett mastersprogram och är en av de drygt 3 000 utländska studenter som läser vid KTH just nu. Han har gått sin grundutbildning i USA och tycker att nivån på den svenska utbildningen är bra. Av det han sett hittills är det inte mycket som skiljer den från de amerikanska.

– Tempot och kvaliteten på undervisningen är väldigt lik den i USA. Många av mina professorer här är ofta utomlands och de har bra koll på vad som händer inom sina specialområden, säger han.

För tio år sedan var antalet utländska studenter i Sverige 467. I dag är sju procent av studenterna på svenska universitet och högskolor från ett annat land. Andelen ökar varje år. Störst tillströmning är det från asiatiska länder som Kina och Indien, men även från Afrika kommer allt fler. En av de viktigaste förklaringarna är att Sverige är ett av få länder i världen där det är avgiftsfritt att läsa en högre utbildning.

Men de stora svenska högskolorna står sig bra internationellt även kvalitetsmässigt. Det visar internationella rankningslistor. På en av de mest välkända listorna, Times Higher Education Supplement, THES, är fyra lärosäten av 200 svenska. Uppsala ligger högst på 71:a plats, sen kommer Lund på 106:e. På en annan av de tunga listorna, från kinesiska Shanghai Jiao Tong University, ligger Karolinska institutet bäst till på 53:e plats följt av Uppsala universitet på 66:e. Det kan tyckas som en skröplig insats men om hänsyn tas till ländernas storlek ser det mycket bättre ut. Då är det är bara fyra länder, USA, Storbritannien, Japan och Tyskland, som har fler universitet än Sverige bland de 100 bästa på Shanghailistan.

Men rankningslistorna, som toppas av tunga namn som Harvard, Yale och Oxford, får ofta kritik. Diskussionen handlar om vilka kriterier man har och vilka faktorer man bedömer.

– De tittar i första hand på forskningsstatistik och publiceringar i engelskspråkiga tidskrifter. De bryr sig mer om antal Nobelpris en högskola fått än hur själva utbildningarna ser ut, eller om studenterna får arbete när de är färdiga, säger Torsten Kälvemark, som under många år har arbetat på Högskoleverket med internationella frågor.

Han tycker att rankningarna borde lägga större vikt vid hur väl en utbildning förbereder studenterna för yrkeslivet, vilket han tror att många svenska högskolor är bra på.

Mats Qviberg, känd finansman, debattör och vd för Investment AB Öresund, håller med honom.

– Min uppfattning är att svenska studenter håller hög kvalitet. I Sverige har vi dessutom en rekryteringstradition som grundar sig mer i personlighet och vad någon gjort än vilken skola och vilka betyg personen har. Men självklart är det så att inom vissa områden smäller enstaka skolor högst. Har en arbetssökande läst vid Yale, MIT eller Handelshögskolan, så antar du att skolan redan har gjort ett första urval, säger han.

OECD:s utbildningsansvariga, Barbara Ischinger, riktade nyligen kritik mot att Sverige satsar för lite på högre utbildning, 0,9 procent av BNP jämfört med 1,04 som är snittet bland OECD-länderna.

Hon säger att Sverige riskerar att halka efter i den internationella konkurrensen om vi inte lägger mer resurser på högre utbildningar. Hon får medhåll av Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi på KTH och huvudsekreterare i statens Globaliseringsråd.

– Vi måste vara på vår vakt så att vi inte tappar de bästa studenterna utomlands. Vi behöver satsa på attraktiva studie- och forskningsmiljöer och se till att vi håller en hög nivå. Vi borde också bli mycket bättre på att kombinera privat och statlig finansiering vid högskolorna, som görs med stor framgång i bland annat USA.

Pontus Braunerhjelm är positiv till att många utländska studenter kommer hit och läser, men tror att det behövs ytterligare kontroller och gallring av dem som söker sig hit. Hans erfarenhet är att det är stora skillnader på förkunskaper hos studenterna vilket riskerar att sänka kvaliteten på utbildningarna.

– Jag tror att en lösning är att införa en avgift, åtminstone för icke EU-studenter, det är en signal till de sökande om att vi inte är något andrahandsval, säger han.

Nu höjs också kraven på fungerande utvärderingssystem. I takt med att utbytet mellan skolor i världen ökar, så ökar efterfrågan på listor och guider som kan ge vägledning. Kraven kommer både från studenter, näringsliv och politiker, som vill veta vilka skolor som de ska satsa på.

I mitten av januari samlades utbildningsansvariga inom OECD vid ett informellt ministermöte i Tokyo. En av huvuduppgifterna var just att försöka ta fram ett nytt utvärderingssystem för högre utbildningar inom samfundet.

– Tanken med den nya utvärderingen är att sätta fokus på studenternas ämneskunskaper och inte stirra sig blind på antal Nobelpris, ett rankningssystem jag tror skulle gynna svenska högskolor. Men vägen till enighet är lång och det dröjer flera år och många ministermöten innan ett utvärderingssystem finns klart att använda, säger forskningsminister Lars Leijonborg.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera