Utrikes

Kina: Ny öppenhet i katastrofens spår

De kinesiska myndigheternas agerande visar på en helt ny öppenhet. Annat var det 1976.

Skolor och stora industrier jämnade med marken, karavaner av livlösa barn och arbetare som bärs ut från rasmassorna. Husen lyfte bokstavligt talat från marken i det jordskalv som drabbade Kina i måndags, och som var så kraftigt att det fick byggnader i Beijing att skaka, trots att huvudstaden ligger 1 800 kilometer från jordbävningens epicentrum. Den värsta jordbävningen i Kina på 30 år har skördat tiotusentals offer och trots att myndigheterna var snabba med att sätta i gång en omfattande räddningsaktion strömmar hela tiden nya rapporter om döda och skadade in från de drabbade områdena.

Klockan var 14.28 lokal tid när marken började skälva i provinsen Sichuan, en bergig och fattig del av landet. 112 000 människor bor, eller bodde, vid foten av Himalaya, 93 kilometer från provinshuvudstaden Chengdu med sina tolv miljoner invånare, och 200 kilometer från 30-miljonersstaden Chongqing. 7,9 på Richterskalan uppmättes skalvet till.

Kinesiska medier rapporterade snabbt om tusentals döda och försvunna arbetare i spillrorna efter en jättefabrik i Hanwang som rasat samman. Och om mer än 1 000 elever och lärare som befann sig i klassrummen på den sju våningar höga skolan i Beichuan när den föll ihop som ett korthus. Alla kinesiska tidningar hade katastrofen på sina förstasidor och den kända skådespelerskan Shi Liang berättade om hur hon talat i telefon med sina föräldrar i Chengdu när marken rämnade under deras fötter.

– Jag pratade med min mamma när jag plötsligt hörde ett dån i telefonen. Min far skrek att det var en jordbävning och jag hann bara uppmana mina föräldrar att lämna huset innan linjen bröts. Jag försökte ringa upp igen ett tiotal gånger utan att komma fram och alla tåg och flyg till Chengdu var inställda, berättade en förtvivlad Shi Liang för kinesiska medier.

Premiärminister Wen Jiabao skyndade sig till den drabbade provinsen och 2,3 miljoner soldater mobiliserades.

– Situationen är mycket allvarligare än vi först trodde, kommenterade han efter att ha besökt katastrofområdet.

President Hu Jintao vädjade till Kinas befolkning om hjälp och stöd och avsatte motsvarande 200 miljoner kronor till omedelbar katastrofhjälp. Och från världens alla huvudstäder har det strömmat kondoleanser och erbjudanden om hjälpande händer. Men regeringen i Beijing har hittills avböjt alla utländska hjälpinsatser och räddningsarbetare, däremot har ledningen välkomnat ekonomiska donationer.

Bortsett från den humanitära katastrofen och materiella ödeläggelsen så är det främst två saker som är anmärkningsvärda och förvånar många bedömare: den snabbhet med vilken myndigheterna agerat för att sätta in hjälp och det med kinesiska mått mätt öppna och transparenta agerandet.

– Efter jordbävningen i Tangshan 1976, som krävde 242 000 dödsoffer, så tog det en vecka innan de överlevande fick berätta om sina upplevelser i medierna, säger en kinesisk tv-kommentator.

Ledarna i Beijing har agerat helt annorlunda än generalerna som styr det cyklondrabbade Burma. Det handlar framför allt om ett friare flöde av information kring vad som händer, men också om en ny öppenhet kring behoven. OS-effekten, eller kanske ett naturligt steg i en utveckling mot ökad öppenhet som pågått under ett par decennier?


Översättning och bearbetning: Anna Ritter

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera