»Programledarna spelade apa«

Text: Lotta Engzell Larsson

Foto: Scanpix

På senare år har tittarsiffrorna för »Filmkrönikan« fallit som en sten. Framför allt efter att det nya formatet sjösattes förra året, med Navid Modiri och Andrea Reuter som programledare. På valborgsmässoafton nåddes bottennoteringen 90 000 och i onsdags visades det sista avsnittet av SVT:s mesta långkörare. Filmkritikern Nils Petter Sundgren ledde programmet i nära tre decennier, 1963–1991, ingen annan programledare har suttit så länge som han. Sundgren var också en av kritikerna till hur programmet förändrades sedan produktionen förlades till Göteborg 2007.

Frågan är, ska den svenska tv-publiken sörja nu, eller hade programmet spelat ut sin roll?

– Vi ska sörja därför att det inte längre finns något bra filmprogram. Det gjorde det ju inte innan nedläggningen heller. Men vi får se vad som kommer i stället.

Varför misslyckades programmet?

– Därför att det alltför ensidigt riktade in sig på en ung publik, som de misslyckades med att nå. Det är för övrigt inte så märkligt, unga människor har annat för sig än att se på tv. Men de unga som ser vill ju också ha kvalitet. Problemet var också att de ansvariga inte hade någon målsättning med innehållet, de ändrade sig och svajade fram och tillbaka, de var för osäkra på vad de ville göra. Spelade apa och klädde ut sig, hade idiotiska lekar.

Behövs program som »Filmkrönikan« nu när det finns så många andra kanaler för filmintresserade, och många filmkritiker har egna sajter och bloggar?

– Nu ersätter ju inte bloggar tv, men visst finns det filmkritik på andra ställen, i »Kulturnyheterna« och morgon-tv. Men det är en helt annan sak att ha ett genomtänkt filmprogram än att betygsätta fyra nya filmer. Det är ju inte så intressant att veta vad de tycker om James Bond och andra storfilmer.

Vad borde ett filmprogram handla om?

– Man borde hjälpa publiken att hitta andra än storfilmerna, att lyfta sig i håret. Och ett bra filmprogram är mycket mer än bara recensioner, det är intervjuer och reportage.

Hur ser du på tillståndet i svensk film i dag?

– Tyvärr har de flesta som gör film inga intressanta berättelser. Man måste ju ha en bra berättelse, och sedan ska man kunna berätta den på ett bra sätt. Precis som i litteraturen. »Varg« var bra, men den var ju ett undantag, eftersom Kerstin Ekman vanligen inte gör film.

Hur ser du på idéklimatet i Sverige?

– Det är inget vidare, och det är svårt att veta varför, men sådant där går ju lite i perioder. Italien gjorde exempelvis mycket stor film under efterkrigstiden, tyskarna gjorde stor film på 70-talet. Det görs mycket bra film i länder som Tyskland, Storbritannien och USA även nu.

Ändå koncentreras ju filmbidragen nu, så att de som väljs ut får
mer?

– Idéklimatet blir ju inte bättre för att man får dubbelt så mycket pengar.

Vad beror det då på att det för närvarande görs relativt lita bra film?

– Det finns ju undantag, vill jag säga, »Darling« var bra, och Lukas Moodysson är en spännande person. Så det är inte kolsvart. Men filmbolagen är aktiebolag, deras främsta uppgift är att tjäna pengar åt sina aktieägare.

Inte att göra bra film?

– De vill inte ta risker. Det är mycket svårare att få göra film i dag än på 60-talet, det var inte så dyrt då, bolagen var djärvare, och så fanns det ju konkurrens. SF:s monopol är väldigt olyckligt. I det läget är det inte så mycket Filminstitutet kan göra.

Vad säger du om svensk kulturpolitik?

– Den håller på att förändras, driven av moderaterna, men de har ju inga förutsättningar för det eftersom de inte är intresserade av något annat än att spara pengar åt skattebetalarna. De vill ha politisk balans när pengar delas ut, men det är ju svårt att hitta moderata kulturutövare … den svaga kulturpolitiken får ju heller inga konsekvenser eftersom väljarna inte bryr sig om frågorna.

Detta har hänt

»Filmkrönikan«, Sveriges Televisions äldsta program, ska läggas ner. Programmet hade premiär den 26 september 1956, och bland programledarna genom åren märks, utöver Nils Petter Sundgren, Arne Weise, Ulrika Knutson, Gunnar Rehlin och Orvar Säfström. 1992 lades programmet ned, men återuppstod 1994 och sänds sedan dess från Göteborg. Men nu är det alltså slut.