Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Veckans Fokus

Nej till domstolen

Nej-sidan skrämdes med EG-domstolens liberala syn på aborter när det nya fördraget röstades ned.

»Lissabonfördraget är ett allvarligt hot mot Irlands skydd av mänskligt liv och äktenskapsbaserade familjepolitik.« Så står det i den radikala anti-abort-gruppen Coirs kampanjguide. Under rubriken »Varför katoliker bör bekymra sig över Lissabon-fördraget«, radas EG-domstolens olika beslut upp om homosexualitet, abort och andra fri- och rättigheter. Slutsatsen var att Lissabonfördraget inte kan stödjas av en sann katolik.

Under valrörelsen har EG-domstolens ställningstaganden använts flitigt för att måla upp bilden av en arrogant och maktfullkomlig domstol som sätter sig över de folkvalda och utmanar kristna värden. Det har handlat om allt ifrån abort till  jämställdhetsfrågor. Även det Sverigeaktuella Vaxholmsfallet har förts fram som ett exempel på hur domstolen flyttar fram sina positioner, i det fallet till nackdel för arbetstagares rättigheter.

Siobhan Mullallah är biträdande prefekt vid juridiska institutionen vid universitetet i Cork. Hon är expert på abortlagstiftning och har följt den irländska valrörelsen noga.

– EG-domstolens praxis hade definitivt betydelse för att Irland röstade nej till Lissabonfördraget, säger hon. Hon tycker att nej-sidan har målat upp bilden av en aggressivt aktivistisk EG-domstol som betraktar abort som en rent kommersiell tjänst utan koppling till hälsofrågor.

– Debatten har präglats av populistisk skrämselpropaganda.

Redan i början av 90-talet utmanade EG-domstolen irländska abort-fundamentalister genom att ta upp frågan om irländska studenter hade rätt att sprida informationsmaterial om abort i Storbritannien. Även om domstolen i det fallet var mycket försiktig och undvek att ta upp frågan om abort som grundläggande mänsklig rättighet, så slog den fast att det är en tjänst som omfattas av EU:s rörlighet. Och även om slutsatsen var att den fria rörligheten i det här fallet inte inskränktes, så hade irländska politiker snabbt insett sprängkraften i frågan. Därför såg Irland till att framförhandla ett särskilt protokoll som fogades till det Maastricht-fördrag som höll på att snickras ihop. Enligt det protokollet är och förblir den irländska abortlagstiftningen en nationell angelägenhet.

De irländska politikerna har under den aktuella valrörelsen förtvivlat – och förgäves – hänvisat till det irländska abortprotokollet och förklarat att det fortfarande gäller. Men samtidigt har Coir, och andra radikala grupper, hävdat att Lissabonfördraget ger EG-domstolen nya möjligheter att attackera den irländska abortlagstiftningen. Genom att uttryckligen föra in både EU-lagstiftningens överhöghet över nationell rätt och Europakonventionen för mänskliga rättigheter skulle ingen abortrestriktion gå säker för EG-domstolen i framtiden.

Mer ur reportaget:
Det nya maktbygget

När Irland röstade nej till Lissabonfördraget användes den som skrämselpropaganda. Och i Sverige klagar politiker på juriststyret i Luxemburg. Den egensinniga EG-domstolen har tagit sig allt större makt på medlemsländernas bekostnad.

Den svenska motviljan

Ilska, trots och undfallenhet präglar politikernas förhållande till EG-domstolen.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera