När faller Swedbank?

Text: Lisa Bergman

Foto: Scanpix

I veckan blev finanskrisen alltmer akut i Europa och nu går många stater in som ägare i privata banker. Plötsligt står inte Wall Street i fokus, utan Reykjavik, Frankfurt och London, det europeiska banksystemet är i gungning. I det ljuset framstår de svenska bankchefernas, finansministerns och riksbankschefers påståenden om att »Sverige står starkt« och att »svenska banker är stabila«, vilka förts fram sedan finanskrisen inleddes, som alltmer desperata.

Nu jobbar Riksbanken dygnet runt, och ryktena om övertaganden och sammanslagningar blir mer och mer ihärdiga.

Swedbank har under krisen seglat upp som finansmarknadens svagaste länk. Banken har i dagsläget god soliditet, men marknaden har ifrågasatt bankens satsningar i Baltikum, exponeringen mot Lehman Brothers, isländska banker och amerikanska bolånemarknaden. Bankens upplåning är också mer kortsiktig – och därmed otrygg – jämfört med andra bankers.

Eftersom inga banker och låneinstitut har kontanter i kassan vid stängningsdags varje dag är bankerna beroende av att låna av varandra. Ut- och upplåning sker hela tiden, mellan alla banker, och fungerar som finansmarknadens smörjmedel.

När osäkerhet uppstår urholkas det ömsesidiga förtroendet, pengaflödet stryps och motorn skär. Priset på pengar rusar i höjden och även relativt välskötta banker drabbas av likviditetsbrist när misstron driver hela marknaden till idiotsäkra placeringar.

Avkastningen kommer i andra hand och man vill inte låna ut med minsta risk. När marknadens förtroende för Swedbank sviktar blir det därför extremt dyrt att låna.

Swedbanks ir-chef Johannes Rudbeck bekräftar att bankens lånekostnader sedan augusti har ökat mer än andra bankers på ett område, den upplåning som fungerar som säkerhet när banken ger ut bostadslån.

– Det är där vi har vårt huvudsakliga lånebehov, säger han.

Den globala finanskrisen har redan lett till att banker både kollapsat och tagits över av andra, och den utvecklingen lär även nå Sverige.

– I nuläget kan det vara läge för starka banker att ta över en hyfsat välskött men lågt värderad bank billigt, säger Peter Englund, professor i bank- och försäkringsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, som har forskat om svenska bankkrisen i början av 1990-talet.

Swedbank är lovligt byte och Nordens största bankkoncern Nordea är på hugget. Där har ledningen sedan länge haft ambitionen att gå samman med en annan bank. I april förra året sade exempelvis den avgående vd:n [[Lars_G_Nordström|Lars G Nordström]] att han trodde på en våg av bankfusioner och att den naturligaste partnern för Nordea skulle vara »den som genuint vill«. Med staten som delägare kan Nordea bli den som känner sig manad att ta sig an en krisdrabbad Swedbank, vare sig viljan är genuin eller inte.

Enligt Cheuvreux Nordicas analyschef Rodney Alfvén finns det mycket som talar för en sammanslagning mellan just Nordea och Swedbank. För det första har både ägare och styrelser i båda bankerna en uttalad ambition att växa genom en sammanslagning.

För Nordea handlar det om att stärka sin position i både Sverige och Östeuropas växande ekonomier och för Swedbank är det angeläget att sänka riskerna i Baltikum och få en stabilare intjäning.

Den synbart goda affären ska emellertid vägas mot den risk som det innebär att ta över en krisdrabbad bank, nämligen att marknadens misstänksamhet smittar av sig på den bank som tar över den krisdrabbade banken. Rodney Alfvén pekar på att osäkerheten riktades mot den brittiska banken Lloyds när den tog över HBOS.

– Beträffande Nordea kan jag konstatera att de har marknadens lägsta lånekostnader i kontrast till Swedbank, säger han.
Man kan konstatera att Swedbank är resultatet av förra krisens sammanslagning mellan Föreningsbanken och Sparbanken Sverige, 1997, då sparbankerna var riktigt illa ute efter att ha expanderat våldsamt.

EU handlingsförlamat

Av: Anna Ritter

När EU:s hårt pressade finansministrar möttes i Luxemburg i tisdags för att diskutera akuta åtgärder på finanskrisen var förväntningarna höga. De senaste veckorna har den ena nationella statliga räddningsinsatsen efter den andra svept över Europa.

Slutsatsen är dock att varje enskilt land även i fortsättningen får rädda sina egna banker. Men statsstöd är komplicerat rent juridiskt och kan strida mot EU:s egen konkurrenslagstiftning.

Grundtanken är att näringslivet ska konkurrera på lika villkor och därför är det inte tillåtet för medlemsländerna att med hjälp av statliga medel gynna utvalda, nationella företag. Därför krävs det att ett land som vill ge statsstöd till ett visst företag först måste anmäla detta till EU-kommissionen.

Men i och med bankkrisens pandemiska spridning från USA till Europa har reglerna satts ur spel. Alla är tagna på sängen. Irland var först ut i Europa och meddelade att staten ämnade ge finansiellt stöd till sex utvalda banker. Sedan har andra länder följt efter, vilket fått kritik.

– Stater klampar in och riskerar att snedvrida konkurrensen. Vi behöver anpassa regelverket till det faktum att många europeiska banker verkar i flera olika länder, säger den moderate riksdagsledamoten [[Göran_Pettersson|Göran Pettersson]].

Samtidigt ligger det förstås inte i någons intresse att krisen fördjupas, vilket öppnar upp för alternativa tolkningar om vad som egentligen är statsstöd och vad som strider mot EU:s konkurrenslagstiftning.

– Reglerna om statsstöd är svårtolkade och det går säkert att finna goda argument för att de inte skulle vara tillämpliga i detta fall, säger Filip Bladini, docent i civilrätt vid Göteborgs universitet och specialiserad på konkurrenslagstiftning.

Problemet bottnar i att det helt enkelt saknas tillräcklig gemensam reglering för dagens gränsöverskridande europeiska banksystem. Det är fortfarande de enskilda länderna och deras riksbanker och finansinspektioner som har huvudansvaret. Dessutom har alla EU-medlemmar en uppsjö av helt egna nationella regler som är till för att säkra den egna nationens intressen.

– Jag tror att EU kommer reglera detta hårdare i framtiden. Nu är fokuseringen inställd på att lösa den akuta krisen, säger Filip Bladini.