Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
nyh-reinfeldt_schlingmann Okategoriserade

Moderaterna gör det igen

Med beprövad vänsterpolitik tänker moderaterna vinna valet 2010.

Vrede mot bankerna som inte sänker boräntan. Mindre barngrupper på dagis. Sänkt skatt på lägre inkomster, men inte på högre. Värnskatten kvar. Lägre avgifter till a-kassan som ska fortsätta höra ihop med facket.

Flyktingar ska flytta dit det finns jobb. Sjukvården måste bli mer jämlik. Bristerna i förskolan och äldreomsorgen måste åtgärdas. Omställningsavtal för offentliganställda.

Nej, det är inte socialdemokraterna eller vänsterpartiet som söker framtiden. Listan är lång när moderaterna går till offensiv två år före valet. Och timingen kunde väl knappast vara bättre med en opposition förlamad av sina samarbetsproblem.

Precis som förra gången är måltavlan tydlig. Det är genom att inta socialdemokratiska bastioner som de nya moderaterna hoppas vinna igen.

Förra gången vanns slaget om sysselsättningen. Den segern hoppas moderaterna, trots de dåliga tiderna, återupprepa. Hur det nu ska gå till med rekordvarsel och med prognoser som visar att två mycket dystra ekonomiska år står för dörren.

Den öppna arbetslösheten kommer av allt att döma att vara högre nästa val än när alliansen tillträdde. Men moderaternas partisekreterare [[Per Schlingmann]] låter sig inte nedslås av det.

»Vi har ett högt förtroende hos väljarna när det gäller jobb och ekonomi.«

Det finns tecken på att han, än så länge, har rätt. Moderaterna har klarat den första fasen i krisen. Opinionssiffrorna för partiet pekar uppåt.

Hur det går i fas två när företag slås ut, arbetslösheten ökar och kommuner och landsting får allvarliga ekonomiska problem återstår att se.

Schlingmann tror att det blir en kamp om det mest ansvarsfulla regeringsalternativet. Just nu gläds han åt röran i oppositionsalternativet efter [[Mona Sahlins]] turer med miljö- och vänsterpartiet och är beredd att ta nästa kliv för att göra moderaterna till det stora allmängiltiga partiet.

Redan på moderatstämman i Gävle förra året utropade [[Fredrik Reinfeldt]]:

»Nu är det välfärdens tur!«

Och tanken är att de nya moderaterna ska gå till val på löften om förbättringar av de offentligt finansierade verksamheterna, av vård och omsorg. Nästa socialdemokratiska hemmaplan ska erövras, de områden där väljarna fortfarande har högre tilltro till vänsteralternativet.

Det moderata greppet är att göra sig till tolk för de lokala verksamheterna. För alla de barnskötare och förskollärare, sjukvårdsbiträden, sjuksköterskor och läkare som statsminister Fredrik Reinfeldt träffat på sina resor runt om i landet.

När socialdemokraterna ägnar sig åt organisation, strukturer och ägarformer ovanifrån ska moderaterna gå i opposition mot sig själva och inta medarbetarperspektivet.

»Kraften och utvecklingspotentialen finns inom verksamheten, där finns kunskapen, bara de som arbetar med verksamheten får större inflytande«, säger Per Schlingmann och låter som Fredrik Reinfeldt i Vaxholm för någon sommar sedan.

Då, när han talade ungefär som väns­terledaren [[Gudrun Schyman]] på sin tid, var partiaktivisterna på hamnplanen undrande.
Nu ska alltså kommunalarbetarna, vårdfacken och de kommunala tjänstemännen få en bundsförvant i moderaterna i nästa valrörelse. Skulle den planen lyckas har Schlingmann & co onekligen slagit en påle rakt in i vänstern och det socialdemokratiska hjärtat.

Frågan är om arbetsgivarna, i form av moderata kommunal- och landstingsråd, hänger med på de centrala valstrategernas planer.
Just nu är i alla fall strategin framgångsrik. När finansminister Anders Borg riktar sin vrede mot bankerna för att inte räntan på bolån sänkts tillräckligt går det hem i villor och bostadsrätter.

När Saco, Svenskt Näringsliv och utbildningsminister [[Jan Björklund]] (fp) protesterar mot beskedet att den högsta statliga inkomstskatten (värnskatten) inte kan tas bort nästa mandatperiod heller ler säkert Anders Borg i mjugg.

Kritiken blir själva beviset för att moderaterna inte längre i första hand representerar de mest välbeställda. De knappa 400 000 inkomsttagare som tjänar mer än 42 000 i månaden röstar i hög grad på moderaterna ändå. Och skulle de gå över till Björklunds folkparti må det vara hänt.

Det är ju inte bara i skattefrågan som moderaterna och folkpartiet bytt plats. Gamla tydliga högerståndpunkter som ja till Nato och mer kärnkraft är numera folkpartiets. Ny euroomröstning, mer pengar till försvaret och drill och disciplin i skolan har Jan Björklund också tagit hand om.

För moderatledningen är det viktigare att behålla de socialdemokratiska väljare som gick över 2006 och vinna nya. Om folkpartiet naggar lite i högerkanten spelar mindre roll, bara alliansen totalt sett klarar av att behålla regeringsmakten.

Fredrik Reinfeldt, [[Anders Borg]] och Per Schlingmann bygger vidare på sin vision att åstadkomma ett svenskt CDU. Ett parti som likt de tyska kristdemokraterna kan ta socialdemokraterna position som det helt dominerande.

»Vi har en väldig ambition att bli ett bredare parti, att det är vi som ställer de relevanta frågorna och att utforma en agenda utifrån människors frihet, men som är trygg i sina förändringar«, sammanfattar Per Schlingmann.

Vad gör då socialdemokraterna för att möta den moderata offensiven?

Svaret är; mycket lite just nu. Lite pliktskyldig kritik när moderaterna backar och i praktiken erkänner att det var korkat att höja avgiften till a-kassan så mycket efter valsegern är det Mona Sahlin förmår.

I övrigt har turerna i regeringsfrågan åtminstone tillfälligt förlamat oppositionen. Mona Sahlin har ställt till det hur det än slutar med regeringsalternativet.

Ska vänsterpartiet till slut vara med har hon fått backa. Hennes chansning att utropa ett långvarigt samarbete med enbart de gröna höll i så fall inte.

Slutar det med att Sahlin får som hon vill och vänsterpartiet inte blir en del av regeringsalternativet före valet kommer å andra sidan den interna kritiken att fortsätta.

Det är inte alla dagar som LO-Tidningen gör Sifoundersökningar för att visa att en s-ledare har fel. Och när [[Anne-Marie Lindgren]], utredningschef för Arbetarrörelsens Tankesmedja, skriver med bitande ironi att det kanske är dags att kalla in en medlingskommission har det gått väldigt långt.

Oppositionen är med andra ord upptagen med annat än att opponera. Den moderata offensiven avfärdas med att den inte kommer att hålla när den möter den hårda ekonomiska verklighet som stundar.

Väljarna kommer att vara besvikna på svikna sysselsättningslöften, på en fastighetsskatt som blev kvar med höga räntekostnader, på växande bidragsköer och nedskärningar som kommer i den offentliga verksamheten när ekonomin försämras.

När man hör sådana beskrivningar från oppositionen förstår man att Per Schlingmann vill ha en lång valrörelse som handlar om framtiden. Och att han fruktar en kort valkamp som skulle bli en folkomröstning om vad regeringen gjort.

10 thoughts on “Moderaterna gör det igen

  1. Jon skriver:

    Tråkigt att läsa inlägg från sådana som Tobias F. Det bevisar den dystra kärnan av vad politik handlar om. Det gällar att ”gå hem i stugorna”. I Tobias F:s stuga, det vill säga. Svenska folket tar politiskt intryck från fel källor och går på dassiga gamla klasskampsretoriker som inte vet vad som är bäst för Sverige. För första gången på evigheter har vi en duglig regering i det här landet. Det tråkiga är att så få förstår det.

  2. Cyril skriver:

    Homorörelsen har sitt ursprung i ett sovjetiskt experiment från 1920-talet. Då ville kommunistiska ledare avskaffa äktenskapet. Den sovjetiske ledaren Krilenko sade:

    “Varför skulle staten bry sig om vilka som gifter sig med vem?…Den fria kärleken är det ultimata målet för en socialistisk stat… I denna stat kommer äktenskapet att befrias från varje plikt och den kommer att omvandlas till en absolut fri förening mellan två personer”.

    Agendan hos gaylobbyn, de radikala feministerna och hos de sekulära ateisterna har kusliga likheter med den sovjetiska modellen. Glöm inte att kyrkor attackerades, brändes ned och skövlades. Kristna människor avrättades, förvisades till gulag och sattes på sinnessjukhus för omskolning.

    Vad rör sig i Reinfeldts och Ohlys huvuden? Hur långt tänker de gå i sin iver att slakta äktenskapet på ateismens destruktiva altare?

  3. Välfärdskramare - Alliansmotståndare skriver:

    Moderaternas blå dunster är bara ord – välfärdssamhället har redan kollapsat – arbetslösheten växer hysteriskt, de låga socialförsäkringsnivåerna tvingar arbetslösa och sjuka att gå från hus och hem – produktiviteten är den lägsta i mannaminne, tillväxten störtdyker — sällan har någon krossat ett lands ekonomiska bas så snabbt (bara Bildt har lyckats med det tidigare då han raserade den svenska ekonomin fullständigt). Höger är höger. Schlingmans kluvna tunga är bara en kluven tunga som förleder och förvränger verklighetsbeskrivningen. Med M i toppen går Sverige mot botten.

  4. Lyzzna Jag uppger inte min namnet skriver:

    Asså abow, om ni inte har fattat den hära med världen och den är ett by som i min hemmalanden.

    Moderaterna har alltid suttit vid rodret då världen kollektivt beslutat sig för att ”balla ur”. Vi måste lära oss att vi inte kan välja ett parti en gång var 12:e år precis i linje med varje internationell kris som också sammanfaller då. Sossarna hade 9/11 med massiv börsnedgång…wow, jämför det med dagens håla vi är i.

    Asså jalla, hänger ni med?

    GoBAMA!

  5. Arhe skriver:

    Så länge borgarna, dvs moderaterna med satellitpartier runt omkring sig, har monopol på att varje gång de regerar, så blir det stora underskott (enligt KI nästa år), massarbetslöshet, rekordinflation, nolltillväxt – ja, då löser sig ”välfärdsfrågan” automatiskt ur vänsteralliansens synvinkel. Misslyckandet i arbetslöshet och ekonomi leder nämligen varje gång till uppsägningar av personal i kommuner och landsting (där välfärden organiseras), till förlorade skatteintäkter i kommuner och landsting (där välfärden finansieras) och utholkad välfärdskvalitet i kommuner och landsting (där välfärden utvecklas).

    Summa summarum=med moderaterna vid rodret har alltid välfärden tagit stryk. 1976-82. 1991-94. Sannolikt också när 2006-2010 utvärderas.

  6. Little Miss Chatterbox skriver:

    Visst är det lsäkigt att sossarna och resten av vänsteralliansen inte längre har monopol på ”välfärden”…?

    Mvh,
    Little Miss Chatterbox

  7. sjuksköterska skriver:

    Jag röstar inte rött för färgens skull, om Moderaterna snart står för socialism och solidaritet röstar jag gärna på dem! Finanskrisen och lågkonjunkturen bäddar för vänstergir världen över och m har maktbegär nog att hänga på. Men en splittring inom högern väntar. Där finns rasister, liberaler, konservativa, snåla höginkomsttagare och avundsjuk medelklass som inte kommer nöja sig med ett mittenparti.
    Och jag konstaterar att ledarna för s, mp och v fortfarande är märkvärdigt korkade! Sprickan vidgas och infekteras offentligt var dag! Finns det ett dolt motiv? Troligen inte.

  8. Peter L skriver:

    Om vänstern består av människor som Tobias F är inte jag orolig inför valet 2010.

  9. Tobias F skriver:

    Moderaterna har verkligen misslyckats med allt.

    Jobben skulle de fixa – se alla varsel och växande arbetslöshet.

    Ekonomin skulle de inte rasera ”den här gången” – se hur femton års uppbyggda överskott nu blir minus redan nästa år.

    Utanförskapet skulle minska – det växer. Liksom inflationen, bortäntorna och skattebördan på småföretagen – nästa steg är socialbidragsköerna när jobbköerna slår i taket.

    Ska de bluffa svenska folket en gång till och säga att de är ”ett vanligt mittenparti”? I så fall ett ovanligt INKOMPETENT mittenpart…

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera